- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1139-1140

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wrangel ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Personhistorisk tidskrift" och 1894–99 (tills. med
O. Bergström) "Svenska adelns ättartaflor ifrån
år 1857" (2 bd, inkl. suppl.). Han har utgett
bl. a. "Nicolai kyrkas vigselbok" (I, II, 1893-97)
och "Johan Oxenstierna. Tankar. I urval öfversatta"
(1919). – Hans hustru (1888–1906) Maria, född Asplund,
f. 18 mars 1861 i Jönköping, har målat genrebilder,
landskap och porträtt.

20. Anton Magnus Herman W., grefve af Sauss,
den föregåendes broder, diplomat, utrikesminister,
f. 13 aug. 1857 på Salsta, Uppland, blef 1877
student i Uppsala, där han 1883 aflade kansliexamen,
inträdde s. å. på den diplomatiska banan som
attaché, befordrades i Utrikesdepartementet till
andre (1885) och förste (1889) sekreterare, blef
legationssekreterare i Washington (1894)
och Paris (1896) samt utnämndes till
envoyé 1900 i Bruxelles. 1904 i Petersburg och 1906
i London. Han var delegerad för Sverige vid 1900
års världsutställning i Paris, vid sockerkonferensen
i Bruxelles 1901–02 och vid förhandlingarna i Paris
ang. Nationernas förbund 1919. Han utnämndes till
utrikesminister i L. De Geers ministär 26 okt. 1920
(trädde i funktion först 5 nov. s. å.) och öfvergick.
när De Geer 21 febr. 1921 resignerade, jämte största
delen af sina kolleger till den då af O. von Sydow
bildade regeringen.

c) W. af Sage och Waschel.

21. Karl Magnus W., son till den i släktöfversikten
(sp. 1121) nämnde Otto Vilhelm W., präst, f. 3
aug. 1727 på kaptensbostället Bennbäck i Möklinta, Västmanland, d. 12 juni 1786, blef
student i Uppsala 1749 och egnade sig efter en
tid åt teol. studier. Utan ordination utnämndes
han 1756 till e. o. hofpredikant med tillåtelse
att resa till Tyskland för att fullfölja sina
teol. studier. Redan s. å. blef han i Greifswald
promoverad till filos. magister och 1757 till
teol. doktor i Göttingen. Hemkommen, prästvigdes han
1758 och utnämndes s. å. till ord. hofpredikant. Med
bibehållande af denna befattning kallades och
utnämndes han s. å. till prost öfver de svenska
lutherska församlingarna i Amerika och kyrkoherde i
Wicacoa. 1759–68 vistades W. i Amerika. Han kom där i
beröring med den metodistiska väckelsen och uppsökte
på hemvägen J. Wesley i England. Återkommen till
hemlandet, fann W., att de religiösa förhållandena
lämnade mycket öfrigt att önska. För att åvägabringa
bättre sådana bildade han, efter förebild från
det namnkunniga Society for promoting christian
knowledge, ett sällskap för att främja praktisk
kristendom särskildt genom förbättrad barnauppfostran
och undervisning. Sällskapet fick namnet Societas
suecana pro fide et christianismo
(se Pro fide et
christianismo
), som ännu existerar. W. var en gärna
hörd predikant, men dock icke mannen att sätta lif
i den ganska stora apparat, som tillskapades.
Tiden var kanske ej heller mogen för frivillig
kyrklig verksamhet. Alltnog, det nybildade
sällskapets verksamhet blef ganska inskränkt. På
religionsundervisningens område uträttades dock en
del. W. själf lämnade också snart Stockholm. 1771 utnämndes han visserligen till
öfverhofpredikant – han stod högt i gunst hos Gustaf
III – och behöll denna syssla till 1777, men flyttade 1772
till Sala förnämliga pastorat som
dess kyrkoherde. W. utgaf åtskilliga smärre
uppsatser och predikningar.
1. A. H-ld. (N. A.)
2, 4 o. 14. A. H-ld.*
3. A. H-ld. (G. W-k.)
5–6, 11–13. S. B.
7. (H. J-dt.)
8. H. J-dt.
9. R-n B.
15. (A. M-e.)
16. (L. S.)
17. O. T. S. (C. Lmn.)
18. B. C-m.
21. E. M. R.

Wrangel, Friedrich Heinrich Ernst von, grefve,
preussisk militär, f. 13 april 1784 i Stettin,
d. 1 nov. 1877, inträdde 1796 vid ett östpreussiskt
dragonregemente, erhöll efter slaget vid Heilsberg
1807 orden Pour le mérite samt utmärkte sig 1813
vid Hainau och Liebertwolkwitz samt 1814 vid Étoges,
hvarefter han blef chef för ett dragonregemente. Som
divisionschef undertryckte W. 1837 hastigt och
kraftfullt de oroligheter, som utbrutit i Münster med
anledning af tvisten med ärkebiskopen af Köln. 1839
blef W. chef för 1:a armékåren (Königsberg), flyttades
1842 till den 2:a (Pommern) och ledde 1843 stora
kavalleriöfningar vid Berlin. Vid utbrottet af kriget
med Danmark 1848 fick W. högsta befälet öfver alla
tyska stridskrafter och blef i sept. s. å. efter
stilleståndets afslutande "oberbefehlshaber
in den marken". 9 nov. inryckte W. i Berlin och
återställde genom kraft, skicklighet och humanitet
utan blodsutgjutelse regeringens myndighet. 1849
fick han befälet öfver 3:e armékåren (Brandenburg)
och utnämndes 1856, vid sitt jubileum på grund af 60
års militärtjänst, till generalfältmarskalk. 1864
kallades han till öfverbefälhafvare öfver hela
den preussisk-österrikiska armé, som sändes att
bekriga Danmark, hvilket befäl han lämnade efter
Dybbölställningens intagande, hvarpå han i maj
s. å. upphöjdes i grefligt stånd. 1866 följde
han som frivillig med armén och bodde sedermera
i Berlin, där han var känd och värderad för
sitt enkla och rättframma väsen. Hans staty
(på Leipzigerplatz i Berlin) aftäcktes 1880.
C. O. N.

Wrangel (Wrangell), Ferdinand von, friherre,
rysk amiral, sjöfarande, f. 29 dec. 1794 i Pskov,
d. 6 juni 1870 i Dorpat, deltog 1817–19 i Golovnins
jordomsegling, hvarunder han anställde hydrografiska
undersökningar i Berings haf, och fick 1820 ledningen
af en expedition, som skulle kartlägga östra delen
af sibiriska ishafskusten. W. ankom nov. 1820 till
Nizjnij-Kolymsk, ofvanför Kolymas mynning, färdades
därifrån på hundslädar till Kap Sjelagskoj, undersökte
Björnöarna och for under sommaren uppför Kolyma. 1822
företog han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:44 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free