Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vrddhi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1149
Wrede
1150
anhängare först af det holsteinska partiet och sedan
af hattpartiet. Stor godsegare i Finland såsom en af
arfvingarna till H. Wrede, plägade han uppträda som
ledare för finska adeln på Riddarhuset och utöfvade
dessutom stort inflytande därigenom, att de franska
underhållspenningarna till hattpartiet till stor del
gingo genom hans händer. Vid utbrottet af 1741 års
ryska krig erhöll han på grund af sin kännedom om de
finska förhållandena ledningen af krigskommissariatet
och utnämndes på ständernas begäran till öfverste
i svensk tjänst. De intriger, som under kriget
bedrefvos inom hären i syfte att åvägabringa fred
genom ett holsteinskt tronföl j arval, torde ej ha
varit främmande för W., ty han väckte först förslag
om den beskickning till ryssarna, som anförtroddes
åt Lagercrantz (se d. o. 1). Då denna beskickning
blef utan resultat och svenska hären instängts
i Helsingfors, var W. en af de underhandlare, som
nödgades afsluta den skymfliga kapitulationen där 24
aug. 1742. På riksdagen motsatte han sig därefter med
sådan häftighet förslaget att till tronföljare välja
danske kronprinsen, att han hotade med, att finnarna
i sådant fall skulle ge sig under Ryssland. Sedan
emellertid Adolf Fredrik af Holstein-Gottorp blifvit
vald till tronföljare, var W. en af dem, som mest
bidrog till ett närmande mellan hattpartiet och
honom. Också blef han, när hattpartiet med tillhjälp
af denna förbindelse vid 1746 års riksdag befäste
sin makt, utnämnd till riksråd. Under de strider, som
efter Adolf Fredriks tronbestigning uppstodo mellan
honom och hattrådet, blef W. visserligen sitt parti
trogen, men de torde dock ha bidragit till, att han
1756 nedlade sitt rådsämbete. Vid hattpartiets fall
1766 beröfvades honom hans rådspension.
4. Henrik Jakob W., friherre, den föregåendes
broder, partiman, f. 1696 på Edeby i Salems socken,
Södermanland, d. 20 aug. 1758 på sin egendom Runstorp
i Östergötland. Liksom brodern var han anhängare af
hertig Karl Fredrik af Holstein-Gottorp, åt hvilken
han 1711 varit page och i hvars armé han blef
major, under det hans tjänstgöring i svenska armén
(från 1713), till följd af omöjligheten att efter
freden bereda lön åt hela mängden af officerare
från krigsåren, inbragte honom endast kaptens titel
(1721) och ryttmästar-plats på exspektans vid Östgöta
kavalleri (1722). Liksom brodern blef också han
efter holsteinska partiets upplösning ifrig hatt,
och till följd af sin tilltagsenhet och stora förmåga
som talare spelade han på Riddarhuset, åtminstone
synbart, en ännu större roll än denne. Särskildt
användes han, när det gällde att genom något djärft
drag främja hattpartiets intressen. Så väckte han vid
1742 års riksdag genom ett memorial, hvartill dock
K. F. Scheffer var författaren, först fråga om val af
tronföljare, ett steg, hvarigenom hattarna
hoppades kunna afvända alltför svåra följder af och
efterräkningar för det af dem tillställda ryska
kriget och som på samma gång öfvereiisstämde med
W:s holsteinska sympatier, enär den till-ämnade
tronföljaren var Karl Fredriks son, Karl Peter
Ulrik. Stor var därför W:s missräkning, när resultatet
i stället höll på att bli valet af danske kronprinsen
- holsteinska husets arffiende -, och han gaf luft åt
sin förbittring genom att upprepa broderns hotelser,
att finnarna i sådant fall skulle ge sig under
Ryssland. Så mycket större framgång hade han däremot
vid 1746 års riksdag. Det gällde då för hattpartiet
att befästa sin makt genom att besätta en del lediga
riksrådsplatser med män ur sina led, men valets
utgång skulle under normala förhållanden ha varit
ganska oviss. Då genomdref W. genom en öfverraskning,
att valet företogs omedelbart före julen 1746, då en
stor del af riksdagsmännen, särskildt af motpartiet,
rest hem till helgen, och på detta sätt lyckades
hattarna i regeringen insätta 5 sina yppersta män,
bl. a. \V:s broder. Själf fick han sin andel af
segerns frukter, ty på ständernas förord utnämndes
han 1747 till landshöfding i Savolaks - en plats, på
hvilken han visade mycken duglighet. Som hänsynslös
partiman visade W. sig också, när det var fråga om
att förfölja politiska motståndare. Han var ordf. i
förräderikommissionen 1741 öfver G. J. Gyllenstierna
(se d. o. 12) och i den stora kommissionen vid 1755
års riksdag, som vann en så sorglig ryktbarhet
genom sina blodsdomar öfver deltagarna i hofvets
revolutionsförsök. - W. synes ha varit en lärd man, ty
han blef 1741 led. af Vet. akad., såsom hvars preses
han höll ett af samtiden mycket beundradt tal Om ett
borgerligt samhälles eller ett lands och rikes rätta
styrka samt sätt och utvägar att hinna därtill. Man
har i honom velat se författaren af ven till den
intressanta skildring af personer och förhållanden
från envålds-tidens slut och frihetstidens början,
som under titeln Facta till revolutionshistorien
under konung Carl XII:s regering etc. är intagen i 7:e
delen af ’’Handl. rör. Skandinaviens historia" (1819).
5. Fabian Kasimir W., friherre, son till W. 3,
militär, landthushållare, f. 22 febr. 1724 på Spånga
i Östergötland, d. 27 aug. 1795 på Penningby, ingick
1738 som volontär vid fortifikationen, deltog i
1741-43 års finska krig och sedermera, i fransk
tjänst, i österrikiska tronföljdskriget. Efter
hemkomsten utnämndes han 1748 till öfveradjutant
hos arf-prinsen Adolf Fredrik, 1749 till
generalkvar-termästarlöjtnant och 1754 till öfverste
vid fortifikationen. Han biträdde Ehrensvärd vid
befästningsarbetena i Finland och förordnades 1757 att
jämte generallöjtnant G. Cronstedt handha styrelsen af
rikets fästningsverk. Sistn. år gick han i österrikisk
tjänst och deltog med utmär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
