- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1195-1196

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wulffen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

beobachtungen aus Spitzbergen. 1902–03 företog han en
botanisk forskningsresa genom Främre Indien,
hvars resultat bl. a. blefvo Indisk hortikultur
(i tidskr. "Trädgården", 1906) samt Indisfc
arkìtektur (i "teknisk tidskrift" 1907). 1906–09 var W. assistent
vid Centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet, där han sär-skildt studerade
parasitsvamparna, redigerade delvis "Trädgården"
och höll populära föreläsningar. 1909 blef han
docent vid Stockholms högskola och företog jämte
A. Engström m. fl. 1911 en resa till Island, som
han skildrade i Åt Häcklefjäll (1913). På uppdrag
af Röhss konstslöjdmuseum i Göteborg for W. 1912
till Kina för att samla konstsaker, vistades P/2 år
i Peking och förvärfvade där, i västra Kina och i
Mongoliet en rik kollektion (936 n:r) föremål till
belysning af lifvet i Kina m. m., öfver hvilka han
utarbetade detaljerade kataloger. 1914 studerade
han i Japan det utdöende ainofolket på Yezo och
hemförde därifrån samt från Sumatra, Java, Bali och
Lombok värdefulla etnographica till Sverige. 1916
gjorde W. en ny forskningsresa, till Grönland,
för hydrografiska undersökningar. Tills. med
K. Rasmussen, L. Koch och fyra eskimåer företog
han med 27 slädar och 354 hundar 6 april–20
okt. 1917 en slädfärd till Nord-Grönland (Victorias
och Nordenskiölds fjordar), hvarunder viktiga
geografiska, geologiska och etnografiska resultat
nåddes, men W. af strapatser och umbäranden nödgades
kvarbli efter sina återvändande kamrater och omkom
(sept. 1917). En redogörelse för denna expedition är
bl. a. W:s uppsats Den II:a Thule-expeditionen till
Nordgrönland (i "Ymer" 1917). Se S. Birger, "T. W." (i
"Ymer", 1919). Utdrag ur W:s dagböcker meddelas
i K. Rasmussens af A. Ahlmann från författarens
manuskript öfversatta bok "Norr om människor" (1919).

E. A-t.

Wulffen, Jacob Johann von, krigare, f. 25 nov. 1623 i Riga,
d. 20 juni 1678 i k. högkvarteret i Ljungby, Skåne
(begrafven 1680 i S:t Jakobi kyrka i Stettin), son
till Paul von W. (slutligen öfverste
och kommendant i Riga, d. 1635, af en urspr. pommersk
släkt), inskrefs 1641 vid Uppsala universitet, blef
1644 hofjunkare, sedermera kammarherre hos drottning
Kristina och 1652 hofstallmästare hos änkedrottning
Maria Eleonora. 1646-48 hade han vistats i Holland
och Frankrike. Efter hemkomsten blef W. löjtnant och
senare kapten vid tyska lifgardet till fot. Han deltog
i Karl X Gustafs polska och danska krig och avancerade
till öfverstelöjtnant vid Jämtlands dragoner 1656
samt ölverste för Wittenbergs dragoner. 1659-73 var
han öfverste och chef för Dalregementet, sedan 1672
med generalmajors grad, och uppsatte 1673 ett eget
värfvadt infanteriregemente. Under K. G. Wrangels
fälttåg i Brandenburg 1675 förde han öfverbefälet
i Pommern, där han sedan 1669 var öfverkommendant i
Stettin. Han har vunnit sin egentliga berömmelse som
ledare af Stettins försvar mot brandenburgarna eiter
slaget vid Fehrbellin. Belägringen okt.-nov. 1676
var ej af allvarsam art. Men i slutet af juni
1677 inneslöts Stettin ånyo af omkr. 18,000
brandenburgare, till hvilka efter hand kommo
omkr. 3,000 lüneburgare och 1,200 danskar. Stadens
garnison, vid belägringens början föga öfver 2,000
man stark, erhöll ingen förstärkning. Stadens råd
yrkade häftigt på kapitulation, men W. lyckades
för den svenska saken vinna det lägre borgerskapet,
som troget stod vid hans sida till det sista; han
försummade därvid ej att begagna sig af den ifrigt
lutherska befolkningens ovilja mot den kalvinska
trosformen, hvartill kurfursten af Brandenburg
bekände sig. För svag att genom större utfall hålla
fienden på afstånd, koncentrerade W. försvaret till
grafven och hufvudvallen, och detta med sådan effekt,
att angriparna ej förrän i okt., nära fyra månader
efter belägringens början, hade öfverskridit grafven;
först efter nära ett hälft års motstånd, sedan fienden
på två ställen stod uppe på själfva hufvudvallen samt
krutförrådet i det närmaste var slut, kapitulerade han
(17 dec.) på hederliga villkor: allt svenskt manskap
fick återföras till hemlandet. 27 okt. 1677 hade han
utnämnts till generallöjtnant. Litt.: Likpredikan
öfver W. af Sam. Hollmann (Stettin, u. å.),
L. Carlbom, "Karl X Gustaf: från Weichseln till Balt
1657, tåget öfver Balt och freden i Roskilde 1658"
(1910), och N. Wimarson, "Sveriges krig i Tyskland
1675-1679" (I-III, 1897-1912).

N. w-n.

Wulffen, F. X. von, friherre. Se Wulf.

WuMfila (hos grekiska skriftställare skrifves namnet
af ven Ulf i las), bibelöfversättare och lärd, biskop
och statsman, f. omkr. 311, härstammade från kristna
farföräldrar, som af västgöter från trakterna n. om
Donau, stadda på plundringståg i Kappadocien, år 264
bortförts i fångenskap. Född och uppfostrad bland
goterna, antog W., ehuru hans moder torde ha varit
kappadociska, h. o. h. gotisk nationalitet. Före
sitt trettionde år var han "lector" i hemlandet;
men efter att som deltagare i en beskickning
omkr. 337 ha varit i Konstantinopel blef han där,
troligen 341, vigd till biskop, såsom sådan den
förste i goternas land n. om Donau. Sju år senare
förde han sin af hedniska stamfränder hårdt ansatta
menighet öfver Donau till Mesien. Är 360 deltog han
sannolikt i ariansynoden - ty W. stod arianismen
nära (tillhörde de s. k. homoierna, se d. o.) -
i Kon-stantinopel. Af kejsar Theodosius kallad att
deltaga i en disputation, afled han i Konstantinopel
383 (icke. såsom hittills vanligen uppgetts, 381). -
Som sitt folks anförare och biskop utvecklade W. en
storartad verksamhet. Icke mindre betydande var han
som lärd och skriftställare. Han skall ha predikat
och författat både på grekiska, latin och gotiska; han
uppfann det gotiska alfabetet, och han öfversatte från
grekiska till gotiska nästan hela bibeln, troligen
blott Konunga- och Krönikeböckerna undantagna. Af
denna wulfilanska öfversättning är till våra dagar
ingenting bevaradt under W :s namn; men det kan icke
lida det ringaste tvifvel, att ju till W:s verk höra
de fragment af en anonym gotisk bibelöversättning,
som föreligga i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 26 22:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0630.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free