Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vullers ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1207
Wulli-Vultejus
1208
1822-30 i Bonn och Paris orientaliska språk, blef
1831 docent i Bonn och 1833 professor i orientaliska
språk i Giessen. Hans förnämsta arbeten äro Harethi
Moallaca cum scholiis Zuzeniì (1827-29), Tarafae
Moallaca cum schol. Zuz. (1829), Chresto-mathia
Schahnamiana cum glossario (1833), Mir-chondi historia
Seldschukidarum (persisk text och tysk öfv., 2 dir,
1838), Instìtutiones linguœ persicœ (I. formlära 1840;
2:a uppl., af ven under titeln Grammatica linguæ
persicœ, 1870; II, syntax och metrik 1850), de båda
sista arbetena prisbelönta af Institut de France,
och Firdusii Liber Regum qui inscribitur Schahname
(I-II, 1877-79, III, postumt utg. af Landauer, 1884).
H. A.*
Wulli 1. Uli (fr. Ouli), ett kuperadt. skogigt
landskap i franska Senegambien, på norra sidan
af mellersta Gambia, omfattande ett tjugutal
man-dingobyar med omkr. 5,000 inv. Dess hufvudort är
D e l a f i n e (S i n i), sedan Medina, den gamla
hufvudstaden, 1877 förstörts. Genom Gallienis fälttåg
1886-87 ställdes landet under franskt protektorat.
A- N-d-
Vullum, Erik. norsk tidningsman, f. 29 dec. 1850 i
Dalenes provsti, d. natten 13-14 mars 1916, student
1869, medarbetare i "Dagbladet", hvars hufvudredaktör
han var jan.-sep t. 1880, började 1883 skrifva äfven
i "Yerdens gäng" och lämnade i slutet af 1880-talet
h. o. h. den förra tidningen. Samtidigt verkade V.,
moderat vänster-man, som folktalare i större delen af
landet. Han skref bl. a. Kr. M. Falsen, grundlovens
jader (1881), H. Wergeland i digt og liv (s. å.;
2:a uppl. 1884), Fölgerne af 9:de juni (1883) och
Unionen og dens f remtid (1894).
Vulner?bel (fr. vulnerable, af lat. vulnus, sår),
sårbar.
Yulnerant omnes. u’ltima necat, lat., "alla såra,
den sista dödar" (om timslagen), gammal inskrift på
kyrkors urtaflor.
Vulningsring. skpsb. Se Mast, sp. 1204. - Yulningshål,
Y u l n i n gsklamp a r, Yulningståg, s j öv. Se Y
u l a.
Vulp?CUla, lat. Se Räfven, astron.
Vu’lpes, zooL Se R af si ak t et.
Vulpes corsac, zool. Se Kprsaken.
Vulpes p?lum mutat, non m?res, lat., "räfven byter
hår, men ej kynne", "leoparden blir ej af med sina
fläckar", citat från Suetonius, "Yespa-sianus", 16.
Vulpes vulpes. zool. Se Räfven.
Vulpian [vylpiä’], Edme Felix Alfred, fransk läkare,
f. 1826 i Paris, d. där 1887, blef medlem af Académie
de médecine 1866 samt kallades 1867 till professor
i patologisk anatomi vid École de médecine och
läkare vid la Charité. Y. blef 1875 dekanus vid
med. fakulteten samt 1876 medlem af Académie des
sciences. Utom en stor mängd smärre afh. utgaf
han Lecons sur la physìologie générale et comparée
du système nerveux (1866), Lecons sur l’appareil
vaso-moteur (2 bd, 1874-75), Lecons sur la pathologie
expérimentale de Vappareil digestif, Lecons sur
1’action physiologique des poisons et médicaments
(1875), Clinique médicale de Vhöpital de la Charité
(1878), Maladies du système nerveux (1879) och Lecons
sur Vaction physiologique des substances toxiques et
médicamenteuses (1882).
Vulpin?t (fr. pierre de Vulpino], miner., en numera
ej använd benämning på anhydrit (se d. o.).
Vulp?nsyra, kem. SeLafsyror.
Vulpius [fo’l-], Christian August, tysk
skriftställare, f. 1762 i Weimar, d. där 1827, var
broder till Goethes maka Christiane, skref en mängd
förströelselektyr: klena skådespel (t. ex. det 1830
öfv. "Carl den tolfte i Bender"), komiska romaner
och rysningsväckande röfvarroma-ner af den simpla
och löjligt uppstyltade art, som då för tiden var så
begärlig, främst den beryktade Rinaldo Rinaldini,
der räuberhauptmann (3 bd, 1797, 8:e uppl. 1858;
senaste sv. öfv. 1890), som vardt förebilden för en
mängd dylika. Y. utgaf tidskrifterna "Kuriositäten der
physlsch-litterarisch-artistisch-historischen vor-
und mitwelt" (1810- 23) och "Die vorzeit" (4 bd,
1817-21). Y. författade äfven några enkla visor,
som blefvo populära. Se K. Müller-Fraureuth,
"Die ritter- und räuberromane" (1894).
(R-n B.)
Vulst (ty. wulst), puta. valk. 1. Bygnk., kvart-staf
(ty. viertelstab), en torus 1. rundstaf (se dessa
ord) med profil af en fjärdedels cirkel. - 2. Her.,
hjälmkrans (se d. o.). - 3. Ridk. Se Sadel, sp. 313.
Vulte^US, Johannes, präst, teol. författare och
psalmist, f. 13 jan. 1639 i Stockholm, d. där 23
mars 1700. tillhörde en från Schlesien invandrad
handtver-karsläkt Yult. Student i Uppsala 1656, blef
han filos. magister där 1668 och prästvigdes 1669
på kallelse till huspredikant hos riksmarskalken
grefve M. G. De la Gardie. S. å. kallades han till
kyrkoherde vid Tyska församlingen i Göteborg,
blef öfverhofpredikant hos änkedrottning Hedvig
Eleonora några år senare och 1679 tillika kyrkoherde
i Riddarholmen och Bromma. Från sin hofsyssla begärde
han 1685 afsked. En af hans söner adlades med namnet
Yult von Steijern (se d. o.). - Y. var en af sin tids
märkligare svenska prästgestalter, begåfvad predikant
och nitisk sedeifrare. Han betroddes bl. a. med
att hålla griftetal of ver ett flertal af rikets
dåv. stormän. Mot flärden inom sitt eget stånd drog
han ofta i härnad och ville bland riksdagsbesvären
införa, "ät the unge prester måtte blifwa förbudne
ät utan orsak löpa med peruque". Y. utöfvade ett
ganska rikt författarskap. Han utgaf bl. a. Enfaldige
spörsmål eller christendoms-förhör (1684), Postilla
compendiosa på vers (1686) och Einige buss-,
lehr-, tröst- und dancklieder. Från V. härrörde
den i form af dialog mellan syndaren och Jesus
affattade bättringspsalmen "Ack, hvad skall jag
dock begynna" (n.r 244 i 1695 års psalmbok),
som i en af Adlerbeth verkställd bearbetning
ingår som n:r 177 i Wallinska psalmboken. Y:s
postilla införlifvades 1870 med Han-sellis "Samlade
vitterhetsarbeten af svenska författare" (d. XIII).
(E. N.S-g.)-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
