- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1227-1228

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wyandotte ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tionen i Bar och var verksam för denna i Wien
och Berlin. Hotad af ryska sändebudet, flydde han
till Holland, men återvände till Warschau efter
Polens första delning (1772) och biträdde grefve
A. Zamojski i utarbetandet af en ny lagbok samt
uppträdde bl. a. för afskaffandet af allmogens
lifegenskap. Under Kosciuszkos uppror 1794
var W. med general Dombrowski i Stor-Polen, men
måste efter ryssarnas stormning af Praga fly till
Frankrike. Sedan hans gods blifvit konfiskerade, bodde
han i Breslau, tills Napoleon efter slaget vid Jena
(1806) kallade honom och Dombrowski till sig och gaf
dem i uppdrag att organisera en polsk här samt en
polsk förvaltning. I det nyupprättade hertigdömet
Warschau var han senator-vojvod, och af Alexander
I utsågs han 1815 till president i öfverdomstolen
i Warschau. Hans efterlämnade memoarer, Pamȩitniki,
utgåfvos i 3 bd 1840–43, af grefve Ed. Raczynski.

Wycherley [ωi’tʃəli], William, engelsk
lustspelsförfattare, f. omkr. 1640 i Clive, nära
Shrewsbury, d. 1 jan. 1716, uppfostrades från sitt
illustration placeholder

15:e år i Frankrike hos hertigen af Montausier (Hôtel
de Rambouillets vittra kotteri) och tillegnade sig
snabbt all yttre förfining. Han lät där lätt öfvertala
sig att bli katolik, men återgick som student i Oxford
lika obesväradt till sin fäderneärfda bekännelse. I
London egnade han sig en smula åt juridik, men vida
mer åt galanta äfventyr och ådrog sig genom sina
sedeslösa komedier konung Karl II:s ynnest, men
föll i onåd till följd af sitt hemliga giftermål
med en ung och rik änka, grefvinnan af Drogheda
(1675). Hon höll honom under sträng äktenskaplig
uppsikt, och när hon dött, måste han om arfvet föra
en ändlös och ruinerande process, som bragte honom
i bysättningshäktet. Först efter 7 år befriades
han därur genom Jakob II:s mellankomst, sedan han
bekvämat sig att ånyo öfvergå till katolska läran. –
Bland den engelska restaurationstidens oerhördt
osedliga alster af lustspelsdiktning äro W:s de
brutalaste och på moralisk känsla mest blottade,
men af mycket stort kulturhistoriskt intresse och
värde. Å andra sidan är hans språk klart och fullt
af styrka, intrigen roande och skickligt gjord,
karaktärsteckningen frisk och lefvande, hans dialog
ovanligt liflig och slagfärdig; han är en mästare
i kvicka svar. Hans pjäser äro
Love in a wood (uppf. 1671, tr. 1672),
The gentleman dancing-master (uppf. 1671, 1673),
hvars intrig är lånad från Calderón,
The country wife (skr. 1672 eller 1673, tr. 1675) och
The plain dealer (skr. 1674, tr. 1677),
om hvilken Voltaire fällde det omdömet, att han
hvarken i någon klassisk eller någon modern komedi
funnit så mycket esprit. 1714 utgaf W. en större
samling misslyckade och frånstötande Miscellany poems,
vid hvilkas redaktion den unge Pope biträdt honom. W:s
dramer äro utgifna bl. a. af L. Hunt

(2:a uppl. 1865) och Ward (1888). Se arbeten om
W. af Klette (1883) och Krause (s. å.).

(R–n B.)

Wychgram, Jakob, tysk skolman och
litteraturhistoriker, f. 1858 i Emden, vardt
1900 föreståndare för kungl. lärarinneseminariet
och Augustaskolan i Berlin och kallades 1908 som
skolråd till Lübeck. W. har författat ett stort
antal pedagogiska
(Das weibliche unterrichtswesen in Frankreich, 1886, öfv. till fr. 1889,
Geschichte des höheren mädchenschulwesens in Deutschland und Frankreich, 1901,
Vorträge und aufsätze zum mädchenschulwesen, 1907, m. fl.)
och litteraturhistoriska arbeten
(Deutsche literaturgeschichte, 1891, 15:e uppl. 1914,
Schillers leben, 1895, många uppl., m. fl.),
hvarjämte han utgett skrifter af Pestalozzi,
Vives m. fl. och tidskrifter som "Zeitschrift
für ausländisches unterrichtswesen" (1895 ff.).

R–n B.

Wyck [ve’jk], Th. Se Wijck.

Wycliffe, Wicliffe, Wiclif, Wyclif [ωi’klif], John,
engelsk kyrkoreformator, f. sannolikt ej långt
efter 1320 i Ipreswel (nu Hipswell) i Yorkshire,
illustration placeholder

d. 31 dec. 1384. Hvad man med säkerhet känner om den
tidigare delen af hans lif är endast obetydligt. Man
vet emellertid, att han i Oxford studerade ej
blott teologi och filosofi – utom bibeln sådana
författare som Augustinus, Platon och Occam –,
utan äfven romersk och engelsk rätt samt att han
anslöt sig till realismen. Ej senare än 1360 blef
han föreståndare för därvarande Balliol college,
en befattning, som fick ges endast åt en fellow
vid samma anstalt. 1361 mottog han pastoratet
Fillingham i Lincolnshire, men erhöll 1368 i stället
Ludgarshall i Buckinghamshire. 1374 utnämndes han till
kyrkoherde i det ansenliga pastoratet Lutterworth i
grefsk. Leicester. Hans verksamhet på dessa platser
drog honom likväl icke bort från universitetet, utan
han fortfor att mycket vistas där. Under något af åren
1366–72 förvärfvade han sig teol. doktorsgrad, med
hvilken värdighet var förbunden rätt att föreläsa i
teologi, och han utöfvade denna rätt så regelbundet,
som hans plikter i egenskap af församlingslärare
det tilläto. Den allmänna uppmärksamheten torde
W. ha ådragit sig först i frågor af kyrkopolitisk
beskaffenhet. Med några kätterska meningar hade han
nog icke framträdt, då Edvard III 1374 insatte honom
i den kommission, som sändes till Bruges för att med
påfliga sändebud träffa öfverenskommelse i tvisten om
"provisionerna" (se Provision 2). Säkerligen fick han
vid förhandlingarna ett djupt intryck af förfallet
inom kyrkan och obilligheten af de påfliga anspråken,
ty efter mötet var han verksam som patriotisk
kyrkopolitiker. I sitt stora arbete De civili dominio
(1376–77) strider han för de nationella rättigheterna
och framhåller motsatsen mellan påfvekyrkan med dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:28:09 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0646.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free