Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Württemberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vysehrad-Wyspiahskí
framträdande släkt, vistades sedan 1815 flera år på
resor i Italien och Orienten, blef därunder i Rom
bekant med Lucien Bonaparte och dennes familj, gifte
sig 1821 med Luciens dotter L é t i t i a Bonaparte
(f. 1804, d. 1872 i Viterbo) och bodde några år i
svärfaderns villa i Yiterbo (äktenskapet upplöstes
genom skilsmässa, troligen på i8^0-talet). liemkommen
1825, blef W. en af de ifrigaste agitatorerna för
katolikernas emancipation, var verksam medlem af
Katolska associationen och samverkade intimt med
CTConnell. Han skildrade efter emancipationsaktens
genomdrifvande agitationsarbetet därför i Historical
sketch of the late catholic association (2 bd,
1829). W. var underhusled. 1880-32 och 1835-47
samt 1839-41 skattkammarlord i Melbournes
och 1846-49 sekreterare i Board of control i
Russells ministär. Han tillhörde i parlamentet
de s. k. "upplyste liberalernas" grupp och ifrade
särskildt för skolväsendets förbättrande samt fick
flera af sina reformidéer upptagna i regeringens
skollagsförslag. W. bröt med 0’Connell, när
denne började agitera för unionens upplösning
("repeal"). Han blef 1849 led. af Privy council
och brittisk minister i Aten. där han spelade en
framträdande roll under Pacifico-affären (se P a c i
f i c o) och sedermera under Krimkriget i samverkan
med franska sändebudet hindrade Grekland från att
kasta sig in i kriget. Af ven i öfrigt utöfvade
W. stort inflytande på grekiska regeringens politik,
bl. a. i undervisningsfrågor. Han sysslade mycket med
arkeologiska studier och skref bl. a. An excursion
into the Peloponnesus (1858; ny uppl., i 2 bd, 1865)
och Impressions of Greece (1871). Knightvärdighet
erhöll han 1857. - W:s äldre son, Napoleon Alfred
Bonaparte W., f. 1822, d. 1895 i Paris, innehade
släktgodsen och skref Notes sur la Russie (1854);
den yngre, William Charles Bonaparte W., f. 1826
i Waterford, d. 1892 i Cannes, var lycklig skald
på provensalska och led. af Feliberförbundet (se
d. o.). Han utgaf 1868 en provensalsk diktsamling
Parpaioun blu (med inledning af Mistral och fransk of
v.). Hans son Andrew Nicholas Bonaparte-W., f. 1870
i Limerick, är pedagog och sedan 1915 sekreterare i
Irlands skolstyrelse. - Sir Thomas W:s dotter Marie
Lætitia (Bonaparte) Studolmine W., författarinna,
f. 25 april 1833 i Waterford, Irland, d. 5 febr. 1902
i Paris, äktade 1848 elsassaren Fr. von Solms (som
efter några år skilde sig från henne), väckte stort
uppseende genom att i Nizza och Aix visa sig såsom
älskarinna åt Eugène Sue och Ponsard. 1863 ingick
hon nytt gifte, med Urbano Kattazzi (se denne), och
efter dennes bortgång (1873) ett tredje gifte, med
spanjoren Luiz de K u t e (d. 1889). - Hon skref ett
stort antal romaner (Les mariages d’une créole, í86å,
som vållade hennes utvisning ur Frankrike, Bicheville,
1867, afslöjan-den ur Florens’ societet, för hvilka
Rattazzi måste duellera, den delvis själfskildrande Si
j’étais reine, 1868, m. fl.), af medelmåttigt värde,
men med mycket af aktuella och pikanta detaljer. Hon
utgaf äfven tidningar, "Les matinées d’Aix" (1853-60),
"Les matinées espagnoles" (1886- 1902) m. fl. Om sin
andre make skref hon Rattazzi et son temps (2 bd,
1881-87) och ürbain Rat-
tazzi, par un témoin des dix
dernières années de sa vie (1902).
V. S-g. R-n B.
Vysehrad |_vy|e-], stadsdel i Prag (se d. o.).
Vysjnegradskij, Ivan Aleksejevitj, rysk statsman,
f. l Jan. 1832, d. 6 april 1895 i Petersburg, blef
1862 professor och 1875 direktor vid teknologiska
institutet i Petersburg och 1886 medlem af
departementet för statsekonomi i riksrådet. V. var
1887-92 finansminister och försökte förgäf-ves genom
sparsamhet i fråga om statsutgifterna och höjning
af tullarna åstadkomma jämvikt i budgeten. Jfr
Cyon. "Bilan de la gestion finan-cière de
M. V." (Lausanne, 1895). V. S-g.
Vysjnij-Volotjek ("öfre Yolotjek"). stad i ryska
guv. T ver, vid floden Tsna (Nevasystemet) och den 4
km. långa, 1704-12 byggda, nu endast i lokaltrafik
använda kanal, som förenar Tsna med Volgas biflod
Tvertsa. Y. ligger ungefär halfvägs vid järnbanan
mellan Petersburg och Moskva. Omkr. 17,000 inv. Staden
har sin betydelse framför allt genom sitt läge vid
en af de vattenleder, som förmedla förbindelsen
mellan Neva och Yolga och därigenom mellan Östersjön
och Kaspiska haivet: det s. k. V ysjnij-Volotjekska
kanalsystemet. Denna egendomligt sammansatta komplex
af kanal-leder, som för genom 106 mindre och större
floder och 78 sjöar, har emellertid numera mist
sin betydelse, då man föredrar det s. k. Mariinska
kanalsystemet, som från Yolgas biflod Sjeksna
för of ver Bjeloje ozero-sjön och Yytegra till
Onega. A. N-cl.
Wysocki [-så’tski], Piotr, polsk patriot, f. 1799
i Warschau, d. 1875, stiftade som underlöjtnant
i Warschau 1828 en hemlig förening till Polens
befriande. Dennas medlemmar öfverföllo på aftonen 29
nov. 1830 storfurst Konstantin i Belve-dere, hvilket
medförde revolutionens utbrott. W. deltog som adjutant
hos öfverbefälhafvaren furst M. Kadziwiíí bl. a. i
slaget vid Grochow, medföljde general Dwernicki på
hans tåg till Yolynien och måste med honom gå of
ver österrikiska gränsen, men lyckades undkomma
till Warschau och befordrades till öfverste. Då
ryssarna 6 sept. 1831 stormade Warschaus första
försvarslinje, föll W. sårad i deras händer och
skickades därefter till Sibirien, där han för ett
flyktförsök fick undergå svårt spöstraff. Han fick
senare straffet lindradt till internering och erhöll
1857 omsider tillstånd att återvända till Polen.
(V. S-g.)
Wyspiahski [-pja;njski], S t a n i s l a w, polsk
skald och konstnär, f. 27 sept. 1869 i Krakau, d. där
28 nov. 1907, son till en bildhuggare, studerade först
vid Krakaus universitet och samtidigt i Matejkos
målarskola, sedan det medeltida klostermåleriet i
Paris, hvarigenom han införde en ny stilriktning i
den polska målarkonsten. Särskildt berömda äro hans
kartonger till fönstermålningarna i slottskatedralen
(Kasimir den store, den helige Stanislaus
m. fl.). Dessutom gjorde han originella teckningar
till L. Kydels tolkning af Iliaden. Hans första
dramatiska försök var Legenda (1892; ny uppl. 1896),
en originell omarbetning af den historiska myten om
Krakus och hans hjältemodiga dotter Wandas själfmord
i floden. Hans andra drama, Meleager (1894; ny
uppl. 1897), röjer redan hans plastiska formsinne
och strängt klassiska stilkänsla. Besläktad därmed,
men psykologiskt djupare är Protesilaos i Laodamia
(1899), ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
