Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Württemberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1253
Wyss-Wythe
1254
antikt "Lenora"-motiv. Till antiken återgick han
1904 med det elegiska dramat Achilleis, hvarpå
följde A kr opolis 1905. Sin litterära berömmelse
vann W. genom sina historisk-patriotiska dramer
och hälft mystiska scenerier, i hvilka dock af
ven den antika stiliseringen röjer sig. Enaktaren
Warszawianka (1898) skildrar en kvinnas tragiska
konflikt under resningen 1831. Lelewel (1899) är
ett misslyckadt försök att på scenen återge den
demagogiske idealistens kamp med den aristokratiska
diplomatien (Gzartoryski). Ett ödesdrama i antik stil
är det gripande Klatwa (Förbannelsen; 1899). om en
bondkvinna, som åt lågorna offrar sina barn. frukter
af en brottslig förbindelse med byprästen. Ståtliga
äro de båda rapsodierna Boleslaw Smialy och Kazimierz
Wielki (1900), som i majestätiska stanser fullfölja
tankegången i Síowackis "Kung Ande" med mystiska
anspelningar på Polens tragiska historia och dess
renande genom lidandet. Kasimir den store tankes
vid liköppningen 1899 stå upp ur grafven och uttala
straffdomen öfver nutidens polacker. Fantastiskt är
dramat Legion (1900). hvars handling är förlagd till
Kom 1849, där Mickiewicz, bildande polska legioner,
förekommer. De politiska illusionernas bedräglighet
är på ett glänsande sätt åskådliggjord i W:s mest
populära drama Wesele (Bröllopet; 1901, sv. of v. af
slutakten i A. Jensens "Polska skalder", IV, 1906),
fullt af satir och historiska anspelningar. Under en
bröllopsnatt, då en polsk poet gifter sig med en polsk
bondflicka och stämningen är högt uppskrufvad, te sig
vålnader ur Polens historia, som elda till patriotisk
samling. Men skuggspelet förflyktar lika spårlöst som
det börjat, och det "gyllene horn", på hvars signaler
man väntat, är oåterkalleligt förloradt. De polska
resningarnas såpbubbla har brustit. I det storslagna,
fantastiska dramat Wyzwolenie (Förlossning; 1903)
fullföljes samma tankegång som i "Kazimierz Wielki",
men rapsodiens hopplösa pessimism aflöses här af
en andlig frigörelseprocess. Den från Mickiewicz’
"Dziady" bekante rebellen Konrad, som i det af
görande ögonblicket sviktar, står här upp på nytt till
kamp mot den polska poesiens romantiska genius, som
stirrat sig blind på de polske kungagrafvarna. Han
fördömer den gamla diktkonsten, som blott lockade
till suckar, och söker nya vägar, nya offer och
dåd. Men han ser omkring sig blott lumpna aktörer,
öfverges af alla och bidar förlossningens timme i
hälft vansinne, tills folket själft skall befria
sig. Med "Legion" och "Wesele" bildar "Wyzwoíenie"
en storartad trilogi om den polska andens kamp med
lif och död. Ett motstycke till "Warszawianka" är
W:s sista drama, A7oe listopadowa (Novembernatten;
1904) med motiv från resningen 1830, då till och med
marmorbilderna i Lazienkiparken vid Warschau lifvas af
den nationella hänförelsen. Under de sista årens svåra
sjukdom skref han de delvis fragmentariska enaktarna
Sedziowie (domarena), Skalka, Powrót Odysa (Odysseus’
återkomst) och Zygmunt August, fulla af sjuklig
symbolism och återspeglande hans eget sönderslitna
själstillstånd. Se Sinko, "W. och Krasinski" (1920).
A-d J.
Wyss, Johann Rudolf, schweizisk skriftställare,
f. 1788 i Bern, d. 1830 som professor i
filosofi och överbibliotekarie där, författade
bl. a. Der schireizerische Robinson (1813; 5:e
uppl. 1874; svensk of v. 1855), utgaf "Idyllen,
legenden, volks-sagen und erzählungen aus der
Schweiz" (3 bd, 1815-22) samt redigerade bl. a. "Die
alpenrosen" (20 bd, 1811-30).
Wüstenfeld [-felt], Heinrich Ferdinand, tysk
arabist, f. 31 juli 1808 i Münden, d. 8 febr. 1899
i Hannover, studerade i Göttingen och Berlin
teologi och orientaliska språk, blef docent i
Göttingen 1832, universitetsbibliotekarie 1838
och e. o. professor 1842 samt var ord. professor
där 1856 -89. Säkerligen den mest produktive
af Tysklands arabister, inlade W. framför allt
stora förtjänster genom att utge en mängd viktiga
arabiska verk. Dit höra "Navavi, Liber concinnitatis
nominum" (1832), "Dahabi, Liber classium virorum
qui Korani et traditionum cognitione excelluerunt"
(1833-34), "Ibn Challikani Vitæ illustrium virorum"
(faskik. 1-13 jämte tillägg 1835-50), "Navavi,
Biographical dictionary of illustrious men" (4 bd,
1842-47), "Macrizi’s Geschichte der kopten" (1845),
"el-Cazwìni’s Kosmographie" (2 bd, 1848-49). "Ibn
Coteiba’s handbuch der geschichte" (1850), "Ibn
Doreid’s genealogisch-etymologisches handbuch" (1854,
anastatiskt nytr. 1900), "Das leben Muhammed’s nach
Muh. Ibn Ishåk bearb. von Abd el-malik Ibn Hischåm" (3
dir, 1858-60. anast. nytr. med kapitelregister 1900),
"Die chroniken der stadt Mekka" (I-IV, 1857-61),
"Jacufs Geographisches wörterbuch" (6 bd, 1866-73),
"Das geographische wörterbuch des Abu 30beid ’Abdallah
ben 3Abd el-’Azìz el-Bekri" (2 bd, 1876-77). Dessutom
utgaf W. själf flera på orientaliska källor h vilande
bearbetningar af arabisk historia och geografi,
bland hvilka märkas: Die academien der araber und
ihre lehrer (1837), Geschichte der arabischen ärzte
und natnrforscher (1840), Genealogische tabellen
der arabischen stämme und jamilien (1852; register
1853; anast. nytr. 1899), Vergleichungstabellen
der muhammedanischen und christlichen zeitrech-nung
(1854, anast. nytr. 1903, forts, af E. Mahler 1887),
Geschichte der stadt Medina (1860), Die statthalter
von Ägypten (1875-76), Das heerwesen der muhammedaner
(1880), Geschichte der Fatimi-den-chalifen (1881), Die
geschichtsschreiber der araber (1882), Die (lufiten
in Südarabien im XL (XVII.) jahrhundert (1883), Jemen
im XL jahr-hundert (1884), Der Imám el-Scháf^í, seine
schüler und anhänger (3 dir, 1889-91), Geschichte
der turken., mit besonderer berücksichtigung des
ver-meintlichen anrechts derselben auf den besitz
von Griechenland (1899). Därjämte skref han en mängd
afh. i "Göttingische gclehrte anzeigen", "Zeit-schrift
der Deutschen morgenländischen gesell-schaft"
och "Zeitschrift fur vergleichende erd-kunde".
H. A.*
Wütende Neisse. SeNeisseS.
Wythe [tó»áVth], George, nordamerikansk politiker,
f. 1726 i Elizabeth city county, Virginia, d. 8 juni
1806 i Richmond, var son till en rik plantage-egare,
ifrade från 1764 som led. af Virginias "house
of burgesses" för de nordamerikanska koloniernas
oafhängighet och var led. af kontinentala kongressen
1775-76. W. ledde 1776-79 revisionen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
