- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1265-1266

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våg är den gemensamma benämningen för de instrument af olika slag, med hvilka en kropps vikt bestämmes - Våg (två vågskålar), symbol. - Våg. Se Haf, sp. 988-989, och Vågrörelse - Våg, täflan. Se Folklekar, sp. 765 - Vågapparat, fys. - Vågbalans, Vågbalk. Se Våg - Vågberg, fys. Se Vågrörelse, sp. 1273 - Vågbredd, fys. Se Vågrörelse, sp. 1273 - Vågbrytare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lievåg se Vågpenningar. – Om järn- och metallvågar
se Järnvåg.

Våg (två vågskålar), symbol., är en rättvisans
sinnebild (se Justitia). Ärkeängeln Mikael
och profeten Hesekiel ha vågen som attribut,
emedan vågskålarna jämte det, som lägges i eller
på dem, måste ha alldeles samma vikt, för att
jämnt uppväga hvarandra, hvilket förhållande ju
kan anses sinnebilda rättvisans vägande af skäl
och motskäl. I den fornegyptiska "dödsboken"
(se d. o.) väges urnan med människohjärtat i
underjorden. För att en afliden skall få fortsätta
vandringen till aalu, de saligas fält, måste det väga
jämnt så mycket som en på andra viktskålen stående
strutsfjäder (fornegyptisk symbol för rättvisan).
J. C.

Våg. Se Haf, sp. 988–989, och Vågrörelse.

Våg, täflan. Se Folklekar, sp. 765.

Vågapparat, fys., apparat för åskådliggörande af
vågrörelser och deras sammansättning. Flera olika
konstruktioner finnas, af Plücker och Fessel,
Wheatstone, E. Mach, Wrede m. fl. Den sistnämndes
vågapparat består af en rad sinsemellan parallella
träskifvor, rörliga kring en närmare den ena ändan
befintlig axel. Åt denna ända meddelas en större
eller mindre fram- och återgående rörelse genom de mer
eller mindre snedt ställda, slutna spåren i en vals,
som kringvrides med jämn hastighet. Skifvornas andra
ändpunkter synas därvid beskrifva en fortskridande
våg, med förtätningar och förtunningar. En
andra vals kan på lika sätt alstra fortskridande
vågrörelse hos ett andra system skifvor. Kopplas båda
valsarna samman, så att de röra sig åt motsatt håll,
inverka de båda systemens träskifvor på ett tredje
mellan dem befintligt system medelst häfstänger
så, att stående vågor uppkomma. Jfr Vågrörelse.
E. O. S.*

Vågbalans, Vågbalk. Se Våg.

Vågberg, fys. Se Vågrörelse, sp. 1273.

Vågbredd, fys. Se Vågrörelse, sp. 1273.

Vågbrytare, byggnad, afsedd att åstadkomma
lugn i för hafsvågorna utsatt hamn på öppen kust. En
vågbrytare utföres enklast genom utfyllning af
stenvallar, hvilande på hafsbottnen och nående
upp så högt öfver vattenytan, att vågorna hejdas,
så att någon afsevärd del af dem ej må kunna kastas
öfver vallen. Vid stora djupa vatten tarfvas, att
stenarna äro mycket stora, för att de ej skola rubbas
af vågorna, och då det ofta är svårt att anskaffa
dylika tillräckligt stora naturliga stenblock,
tillverkas block af betong med tillräcklig tyngd för
att motstå vågornas inverkan. Dessa block utfyllas
antingen huller om buller, bildande en vall, eller
ock läggas de regelbundet, så att de bilda en mur
från hafsbottnen upp till tillräcklig höjd öfver
vattenytan. Öfver vattenytan utföres vågbrytare
såsom murverk af betong eller af stenblock med eller
utan cementbruk. Den inåt hamnen vända sidan af en
vågbrytare uppföres

illustration placeholder
Fig. 1. Vågbrytarna i Visby hamn.


vanligen till kajhöjd och används då till
fartygs förtöjning samt till deras lastning och
lossning. Vågbrytarens utsida förses med en skyddande
mur af tillräcklig höjd, ett bröstvärn eller en
parapet (se d. o.). För att utfyllda vågbrytare må
erhålla tillräcklig motståndskraft utföras de ofta
af stora timrade träkistor, hvilka sänkas i rad på
bottnen samt fyllas med stor sten. Detta byggnadssätt
används i stor utsträckning i Östersjön och i de
stora nordamerikanska insjöarna m. fl. platser,
där trävirket ej är utsatt för förstörelse genom
borrmask. Vid en såsom vall med sluttande utsida
byggd vågbrytare hejdas vågen med våldsam brytning,
hvarvid stenbeklädnaden hårdt frestas och lätt
sönderrifves. Ehuru vågrörelsen är fortskridande,
sker nämligen vattnets rörelse i lodrät led, så
länge vågen ej hindras af en stigande botten eller
en vågbrytare med sluttande utsida, då vattnets
rörelse från att vara lodrät med våld tvingas att
följa det lutande hindret. Härigenom åstadkommas
brottsjöar eller bränningar. För att undvika alltför
stor påfrestning å vågbrytaren från dessa brottsjöar
har man byggt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 26 22:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0665.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free