- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1281-1282

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wåhlin. 2. Kristian W. - Wåhlin. 3. Lars Peter W. - Wåhlin. 4. Johan Peter W. - Wåhlin. 5. Karl Ludvig W. - Wåhlin. 6. Hans Fredrik Teodor W. - Wåhlin. 7. Lars Peter Olof W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1281

Wåhlin

1282

popularitet. W. blef 1808 förste teol. adjunkt
(med Husie och Västra Skreflinge till prebende)
och därjämte kontraktsprost öfver Oxie kontrakt,
1809 e. o. teol. professor och s. å. teol. doktor,
1814 förste teol. professor och domprost i Lund. Han
bevistade som stiftsfullmäktig riksdagarna 1809-18
(W:s anteckningar om riksdagarna 1809 -10, 1812
och 1815 äro utg. af A. Brusewitz i "Historiska
handlingar", d. 25, 1916). Utrustad med praktisk
duglighet och kraftig vilja, behandlade W. alla
underordnade med en despotisk och pockande
välmening. Domkyrkans ekonomi handhade han på
ett ypperligt sätt, och i kyrkorådet styrde han
enväldigt. Men till teol. universitetslärare
var han allt utom kompetent. Utan intresse för de
teol. systembyggnaderna, hyllade han, såsom en äkta
representant för neologiens tidehvarf, den naturliga
teologien och uppehöll sig i sina predikningar med
särskild förkärlek vid de källor till materiellt
välbefinnande, hvilka naturen erbjuder. Han ifrade
i 1700-talets anda för upplysningen och för den
materiella nyttan; för det idealistiska genombrottet
vid 1800-talets början stod han främmande. Han
utsattes därför, synnerligast efter sin död, för
våldsamma angrepp från den nya tidens män. Hade han i
sin ungdom bland jordbrukets och folkupplysningens
målsmän gällt för ett geni, så blef han nu en
skottafla för förakt och satir. Ett tacksamt ämne för
skämt och legendbildning var hans abnorma aptit, som
med åren vållade en stark korpulens och en besvärande
sömnsjuka. Han var i flera hänseenden ett original,
och en mängd lustiga anekdoter har fört hans minne
till eftervärlden. Se F. Book, "Essayer och kritiker
1917-1918" (1919).

3. Lars Peter W., den föregåendes brorson,
präst, lärd, f. 23 juli 1772 i Glimåkra socken,
Kristianstads län, d. 9 sept. 1834. blef
student i Lund 1782 och filos. magister 1790
samt ingick 1791 som e. o. kanslist i
Utrikesexpeditionen. Sedan han ett år idkat studier
i Uppsala, utnämndes han 1793 till docent i
lärdomshistoria vid Lunds universitet, prästvigdes
1800, aflade s. å. teol. kandidat- och 1801
teol. licentiatexamen samt blef sistnämnda år adjunkt
i historia och latinsk vältalighet. W. utgaf 1798
en vitter månadsskrift, "Carolina", som emellertid,
sannolikt på grund af sin ironiska ton, blef
mycket kortlifvad. Han skref ett tjugutal akademiska
af h., och hans föreläsningar voro mycket
besökta. Utnämnd till kyrkoherde i Farhult
(Lunds stift) 1805, erhöll han 1809 teol. doktors
och 1810 prosts titel. 1819 förflyttades han till
Norrvidinge pastorat i samma stift. Fastän sedan 25
år tillbaka aflägsnad från det akademiska lifvet,
sökte W. 1829 den efter farbrodern lediga första
teol. professuren och domprostsysslan i Lund, men
tillbakasattes. Hvad som under befordringsstriden
kanske mest motarbetade W. var hans egen, ofta och
kraftigt uttalade, men obestridligen berättigade
öfvertygelse om sin öfver-lägsenhet emot de öfrige
sökandena. W. var en lärd prästman med ovanligt
mångsidig vetenskaplig och humanistisk bildning.
Han utarbetade bl. a. en postilla, Andaktsbok för
enskild gudstjenst (2 bd, 1827-28).

4. Johan Peter W., den föregåendes kusin, präst,
skriftställare, f. 16 april 1786 i Lund, d.

Tryckt den 12/io 21

24 juni 1861 i Vingåker, blef student i Lund 18C5,
filos. magister 1808 och docent i kyrkohistoria
1811 samt utnämndes till hofpredikant 1815. Sedan
han tjänstgjort som legationspredikant och pastor
vid svenska kyrkan i London 1818-30, utnämndes han
1830 till kyrkoherde i Västra Vingåker och erhöll
teol. doktors samt 1832 prosts titel. W. var en
beläst och språkkunnig man med lifligt temperament,
men den engelska excentricitet, som hans låter
antagit utomlands, passade ej rätt ihop med hans
allvarliga kall. Han utgaf bl. a. Geographi för
begynnare (1817), Bibelalmanach (1832), Stafbok efter
grundstafningssättet (1841), Dagsländor. Anteckningar
under vistandet i England och Frankrike åren 1818-32
(1846; ett större arbete). Biblisk läsbok (1847)
och Anteckningar om särskilta religionssamfund och
bekännelser (1852).

5. Karl Ludvig W., sonson till W. 3, son till
K a r l L u d v i g \V. (f. 12 maj 1819, rektor
vid Högre läroverket i Malmö 1870, d. l juli 1894),
konstförfattare, f. 14 juli 1861 i Lund, blef student
där 1880, var 1884-92 litterärt biträde hos firman
P. A. Norstedt & söner, 1887-90 redaktionssekreterare
i "Ny svensk tidskr." och 1887-98 sekreterare i
Sveriges allmänna konstförening. 1890 blef han
e. o. amanuens vid Nationalmuseum, där han var
sekreterare 1896-1904 och efter 8 års tjänstledighet
åter 1913-16, hvarefter han tjänstgjort som amanuens.
Sedan 1892 utger han den högt skattade månadsskriften
"Ord och bild" (se d. o.). Han är författare till
två omfattande konstnärs-monografier: Johan Vilhelm
Karl Wahlbom (1901) och úrnst Josephson (2 dir,
1911-12), har dessutom utgett en samling Sånger af
Goethe i öfv. (1892) samt lämnat konsthistoriska
studier och kritiska bidrag till tidskrifter,
kalendrar, tidningar ("Svenska dagbladet", "Stockholms
dagblad") och till Nordisk familjeboks l:a uppl. W.
är ordförande i Sveriges författarförening sedan 1919.
I Samfundet de nio (se d. o.) är han led. sedan dess
stiftande, 1913.

6. Hans Fredrik Teodor W., den föregåendes broder,
arkitekt, konstskriftställare, f. 16 dec. 1864 i
Lund, studerade vid Lunds universitet, Chalmers’
tekniska läroanstalt i Göteborg samt
konstakademien i Stockholm, slog sig ned
som praktiserande arkitekt i Malmö 1894, blef
domkyrkoarkitekt i Lund 1902, hvarjämte han. sedan
1903 också varit arkitekt i öfverintendentsämbetet
(Byggnadsstyrelsen). Bland af honom uppförda
byggnadsverk framstå Gustafskyrkan i Köpenhamn (1911)
samt Botaniska museet i Lund (1913). W. har under
de senare åren varit verksam som nitisk
och kunnig restaurator af kyrkliga minnesmärken.
Särskildt har han nedlagt ett synnerligen
förtjänstfullt arbete på Lunds domkyrka, både
dess arkitektur och dess inventarier, framför allt
bland dessa domkyrkans medeltida konstur. Om
detta och dess återställande har han författat ett
memorial (1913) samt flera uppsatser. Bland hans
öfriga konsthistoriska arbeten märkas Ystads S:ta
Mariakyrka (1916) och Malmö S:t Pelri kyrka (1919).

7. Lars Peter Olof W., den föregåendes kusin,
biblioteksman, f. 17 juni 1861 i Malmö, filos.
doktor i Lund 1892, var 1891-1913 docent

32 b. 41

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:56:58 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcl/0673.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free