- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 32. Werth - Väderkvarn /
1305-1306

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väckelsång ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1305 Väckelsång-Väderbollar 1306

talet förbinder man gärna med ordet väckelse-predikant
ett metodistiskt moment. I de engelska och
amerikanska frikyrkorna har, icke utan inflytande
från metodismen, väckelsen eller, såsom det tekniska
uttrycket lyder, "evangelisationen" blifvit en
normal, kyrklig arbetsform. Särskildt i Amerika äro
de olika kyrkosamfunden hänvisade till denna metod
för att vinna nya medlemmar. Evangelisationen är det
målmedvetna arbetet utåt. Några veckor om året plägar
man egna åt denna, då det predikas hvarje afton och
väckelsepredikanter från olika håll anlitas. Amerika
har under 1800-talet haft att uppvisa högst betydande
väckelsepredikanter, hvilkas inflytande sträckt
sig nära nog jorden rundt. De mest bekanta äro de
bägge kongregationalisterna Finney (d. 1875)
och Moody (d, 1899). Den moderna amerikanska
väckelsepredikan, särskildt sådan den frambärs
af Finney, hade utprägladt evangelisk karaktär
och sökte åvägabringa en plötslig, känslostark
förnimmelse af fullkomlig frid och glädje i Gud,
af Kristi segerkraft. Genom att med ett slag helt
"gifva sig" åt Kristus skulle man på en gång alldeles
lösgöras från sitt gamla lif: helgelse genom tron. Den
amerikanska väckelsepredikan har icke alltid varit
uppburen af ursprungliga religiösa personligheter. Vid
bristande tillgång på sådana har man utbildat en
teknik för väckelsepredikan och evangelisation, och
i denna teknik har man hunnit ganska långt. Osunda
företeelser på väckelsepredikans område äro icke
sällsynta. Man har på sina håll skattat åt en primitiv
religiositet, som står fjärran från biblisk kristendom
(tungomålstalande o. d.). En väckelsepredikan af
säregen typ möta vi hos William Booth och den af honom
skapade Frälsningsarmén (se d. o.). Den tillmäter en
yttre, sensationell apparat den största betydelse,
samtidigt som den vill direkt stå i tjänst hos den
sociala hjälpverksamheten. - Amerikanskt och engelskt
inflytande har gjort evangelisationsmetoden hemmastadd
också i vårt land inom de religiösa samfund, som
ega släktskap med den angelsaxiska dissentertypen.
E. M. R.

Väckelsång, socken i Kronobergs län, Konga
härad. 12,512 har. 2,342 inv. (1920). V. bildar med
Uråsa ett pastorat i Växjö stift, Konga kontrakt.

Väckning, jaktv., benämning på stöfvarens skall på
icke färska slag. En icke alltför riklig väckning
på nattslag är tillåten och kan t. o. m. innebära
vissa fördelar, ehuru många jägare föredraga hundar,
som ej alls väcka. Under inga omständigheter får
väckningen vara så riklig, att den liknar drefskall.
G. G.

Vädd. bot., namn på arter af släktena Knautia,
Scabiosa och Succisa (se dessa ord).

Väddfamiljen, Väddväxter, bot., namn på
fam. Dipsacaceæ.

Väddö. 1. Ö i Ålands haf, i v. skild från fastlandet
genom Singöfjärden och Ortalaviken samt dess
fortsättning i s., Väddö kanal, öfver hvars norra
del går en landsvägsbro, och i s. genom ett smalt
näs sammanhängande med det fordom därifrån skilda
Björkö, som i v. genom Björkö- l. Bagghusfjärden
och Lidöfjärden skiljs från Upplands fastland
och Vätö. Tills. med Björkö omfattar V. 128,62
kvkm. (hvaraf V. 125,10 kvkm.)
med 3,189 inv. (1910) och utgör den största
ön i Ålands haf, mer än 20 km. lång och 4–5
km. bred. Den ingår i Väddö socken. På norra ändan
ligger på ett smalt näs, som sammanbinder V. med
halfön Byholma i n. ö., tullstationen och badorten
Grisslehamn. Öns västra del är ganska tätt bebyggd
och flerstädes odlad; där ligger bl. a. V. kyrka
vid Ortalavikens sydligaste del. Östkusten, som
nästan h. o. h. saknar skärgård och delvis stupar
ganska brant i hafvet, är bergig, skogbeväxt
och fåtaligt bebyggd. V. var ännu 1802 förbundet
med Upplands fastland genom en sammanhängande
landtunga mellan Ortalaviken och Bagghusfjärden,
på hvilken funnos 4 små nu kanaliserade sjöar
(enl. Hermelin, "Charta öfver Stockholms
höfdingdöme". 1802). – 2. Socken i Stockholms
län, Väddö och Häfverö skeppslag, omfattande ofvannämnda
ö, nordligaste delen af Björkö och
sydligaste fastlandsdelen af Väddö och Häfverö
skeppslag. 14,774 har. 3,716 inv. (1920). V. utgör
ett regalt pastorat, Uppsala stift, Lyhundra kontrakt.
1. G. Brgrn. E. A-t.

Väddö kanal i Uppland är upptagen i spåren af en
gammal farled mellan fastlandet i v. och de numera
sammanhängande öarna Björkön och Väddö i ö. Ehuru
anbefalld redan af Gustaf I, byggdes kanalen först
1820–32, för en kostnad af 638,434 kr., alltsammans
anslag af staten. Den öppnar en väg inomskärs från
Stockholms norra farled mellan Björköfjärden och
Bagghusfjärden i s. till Ortalaviken i n. Ingen
sluss finns, men en svängbro på vägen till Väddö
korsar kanalen s. om Väddö kyrka. Djupet under lägsta
vattenytan var förr 2,4 m., bottenbredden 6 m., men
kanalen utvidgades 1898–1904 till 3,1 m. vattendjup
och 10 m. bottenbredd. Kanalens hela längd är 15 km.,
däraf bearbetad längd 7 km. Fr. E.

Väddö och Häfverö skeppslag, i Stockholms län, ingår
i Norra Roslags domsaga och fögderi samt omfattar
socknarna Väddö, Häfverö och Singö. 32,918 har. 9,444
inv. (1920).

Väder (fnod. veðr, da. vejr, eng. weather,
ty. wetter) betydde i det äldre språket eg. vind
eller luft, men nyttjades redan då i den allmännare
betydelse, som ordet nu vanligen eger. Ännu finnas
i svenskan några, delvis föråldrade talesätt,
i hvilka den gamla betydelsen kvarstår, t. ex. de
gamla namnen på vindarna: nordan-, östan-, sunnan-
och västanväder (d. v. s. vind från norr, från öster
o. s. v.), väderhane (vindflöjel i form af en tupp),
väderstreck (vindriktning eller asimut) blåsväder
(blåst), lugnväder (vindstilla, stiltje) samt de
skämtsamma uttrycken "munväder", "prata i vädret"
o. s. v. Småningom har "väder" fått den allmänna
betydelsen väderlek (se d. o.). Sålunda har man
uttrycken yrväder, oväder, regnväder, ruskväder,
åskväder; vackert, ombytligt, ostadigt, fult väder;
klart, mulet väder i st. f. klar, mulen himmel;
vinterväder, sommarväder, aprilväder, o. s. v.; äfven
temperaturen ingår numera i begreppet väder: töväder,
blidväder o. s. v. - Om väder i bet. af tarmgaser se
d. o. och Carminativa. N. E-m.*

Väderbollar, Väderblåsor, lädersäckar, fyllda med
luft, af hvilka man i forntidens krig begagnade sig
för att komma öfver fiendens vallgrafvar. - På vissa
floder i Ostindien brukar man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 26 22:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcl/0685.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free