Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väderleksförutsägelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på månskiftena och den tid på dygnet, då de
inträffa. Om denna tabell är författad af den
berömde astronomen William Herschel, är osäkert.
Mot slutet af 1800-talet vann Rudolph Falb stort
anseende genom sina undersökningar och spekulationer
om månens inflytande på väderleken. Falb
anser, att månens attraktion i samverkan med
solens kan framkalla häftiga rörelser i jordens inre
liksom i atmosfären, hvarigenom jordbäfningar,
cykloner, åskväder och hagel m. m. skulle uppstå.
Han särskiljer därvid 6 s. k. flodfaktorer, beroende
på fullmåne, nymåne samt månens och solens
största närhet till jorden och läge i ekvatorn.
Emellertid visar en lätt beräkning, att månens och
solens förenade inverkan ej ändrar tyngden vid
jordytan med mera än högst en milliondel. Enär
denna kraft är proportionell mot den massa, som
påverkas, blir verkan betydligt större på hafvet
än på luften, och ebb- och- flod-verkan på atmosfären
är så ringa, att den endast med svårighet
kan uppvisas. Falbs erfarenhetsbevis bestå blott i
utletandet af enstaka gynnsamma fall med förtigande
eller bortförklarande af de ogynnsamma;
med överensstämmelsen i tid räknas ej så noga.
Ej heller hans jordbäfningsteori har hållit profvet
inför en vetenskaplig granskning.
I 5:e årh. f. Kr. upptäckte greken Meton (se
d. o.) den s. k. nittonårscykeln (se d. o.), som
sedermera spelat en stor roll beträffande frågan
om månens inflytande på väderleken. Då 235
synodiska månader i medeltal äro = 6,939 dygn
16 timmar 31 min., 19 sanna tropiska solår
äro = 6,939 dygn 14 timmar 27 min., 19 julianska
år à 365¼ dygn äro = 6,939 dygn 18 timmar
0 min. och då det på 19 gregorianska år går 5,
4 eller undantagsvis vid sekelskifte 3 skottdagar,
så inses, att månskiftena inom l eller 2 dagar
inträffa på samma dato hvart 19:e år. Man antog
därför sedan gammalt, att ungefär samma väderlek
skulle återkomma på samma årsdag efter 19 år.
Med orten var man ej så noga, ty innan man
genom ett tätt nät af observationsstationer fått
veta, huru olika väderleken kan vara samtidigt
på närbelägna orter, synes man ha föreställt sig,
att i regel samma väderlek samtidigt rådde öfver
vidsträckta områden. Väderleksiakttagelser gjorda
i Uppsala eller Stockholm antogos representera
väderleken i hela Sverige. Väderleksutsikter
meddelades i svenska almanackor redan på 1600-talet
tillsammans med andra spådomar. Men den första
svenska almanack, i hvilken anges, att uppgifterna
innehålla den 19 år förut iakttagna väderleken,
utgafs af A. Celsius 1729. Sådana uppgifter
infördes i svenska almanacken t. o. m. 1869.
Eftersom de innehålla verkliga iakttagelser gjorda
först i Uppsala, sedan i Stockholm, äro de från
denna synpunkt af intresse. I almanacken för 1870
äro de uteslutna, hvarom är införd en af Vet.
akad:s sekreterare författad förklaring. - En
annan gammal åsikt om månens inflytande på
väderleken är, att ungefär samma väderlek skulle
återkomma efter 18 år och 10 eller 11 dagar (se
Kaldeiska perioden), emedan sol- och
månförmörkelser då återkomma på i det närmaste
samma sätt. Det föreligger f. n. (aug. 1921) en
särskild anledning att noga undersöka frågan om
månens inverkan på väderleken. Sveriges
allmänna landtbrukssällskap har nämligen nyligen
träffat aftal med tyske ämbetsmannen Hinselmann
i Hildesheim om publicering i sällskapets tidskrift
af hans månatliga väderleksprognoser, hvilka också
publiceras i "Mitteilungen der Deutschen
land-
wirtschafts-gesellschaft". Det är äfven bekant, att
många af Sveriges största och skickligaste
landtbrukare sedan flera år tillbaka helt inrättat sitt
jordbruk efter dessa prognoser och anse sig ha
vunnit mycket därpå. Dessa prognoser ha alltsedan
1912 årligen publicerats af Emil J. N.
Brandt-Hinselmann under titeln: "Mond und wetter
im jahre 19.. Hannover, Verlag von M. &
H. Schaper". Hinselmanns teori är otillfredsställande,
grundad på månens hypotetiska
ebb-och-flod-verkan på atmosfären samt på Doves teori
om ekvatorial- och polarströmmar, men då hans
prognoser lyckats så väl, att de tillvunnit sig de
tyske och de svenske landtbrukarnas förtroende,
så synes det vara högst sannolikt, att månen
verkligen utöfvar ett afsevärdt inflytande på
väderleken. Detta beror utan tvifvel på månens
starka elektriska laddning och den inverkan
denna bevisligen har på vissa väderleksfenomen
(se Väderlek, sp. 3 och 8). Men en del af det
inflytande, som tillskrifves månen, beror utan tvifvel
på 26-dygns-perioden (se Väderlek, sp. 4
och 8), hvilken är endast omkr. ett dygn kortare
än drakmånaden (se Astronomisk månad),
som är månens omloppstid från nod till nod, och
i medeltal har en längd af 27,21222 dygn och
hvaraf 242 utgöra den kaldeiska perioden. Det
enda tillförlitliga sätt att pröfva värdet af
Hinselmanns prognoser är naturligtvis att se efter,
huru de slå in. De äro afsedda närmast för
nordvästra Tyskland, men vid förfrågan hos
Preussisches meteorologisches institut i Berlin har
upplysts, att man där icke underkastat Hinselmanns
prognoser någon fortlöpande pröfning.
Endast en gång för några år sedan, då Hinselmann
till jordbruksministeriet i Berlin inlämnat
speciella prognoser för väderleken under höbärgningstiden,
hade man på uppdrag af ministeriet
profvat dessa prognoser och funnit, att enligt dem
landtmännen skulle fått bärga sitt hö under regnväder.
Häraf inses, att dessa prognoser lika litet
som andra dylika äro ofelbara; men det kan ju
ändå vara möjligt, att de i flertalet fall slå in
och alltså kunna vara till landtbrukets nytta. För
att i någon mån undersöka detta, hvad södra och
mellersta Sverige beträffar, ha vi jämfört dem
med nederbördsiakttagelserna från 18 tillförlitliga
meteorologiska stationer där under juli och aug.
1920 samt maj 1921, nämligen Stockholm, Askersund,
Källunge och Hemse på Gottland, Romanäs
i Jönköpings län, Västervik, Vimmerby, Växjö,
Götlunda i Skaraborgs län, Skara, Strömstad, Villa
Ibero (Hindås) i Göteborgs och Bohus län, Hökhult
och Kinnared i Hallands län, Kolleberga och
Olastorp i Kristianstads län, Landskrona och Lund.
Hinselmanns prognoser för juli och aug. 1920 ha,
med uteslutande af de rent astronomiska uppgifterna
om månen samt några rader med speciellt
afseende på Tyskland, i öfversättning följande
lydelse:
1920. 1-9 juli. I början många åskväder,
ofta i förening med hagelskurar. Efter åskvädren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
