Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Väderleksförutsägelse - Väderlekskarta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
23
Yäderlekskarta
24
ser man, att denna "garanti" 1920 slog fel i unge-
fär 7 fall af 9, och enligt kontrollen för 6 månader
af 1921 har den slagit fel i ungefär 6 fall af 7,
d. v. s. denna garanti är endast en farlig illusion.
Före Världskriget nöjde sig västkustens fiskare med
den garantien, att ingen farlig storm var att vänta,
om ingen stormvarning, hvarken den stora eller
den lilla, kommit inom den bestämda tiden, och
denna garanti besannades så väl, särdeles under
första tidsskedet, att de ansågo sig ha stor nytta
af stormvarningarna, i det att de stannade hemma,
när stormvarning kommit, men förö ut på fiske i
motsatt fall. Men äfven denna garanti har blifvit
betydligt försämrad 1920, ty under första tidsske-
det försummades varning för svår storm endast 5
gånger af 86, men år 1920 13 gånger af 64. Såsom
i art. Stormvarningar (sp. 238) är omtaladt,
måste i följd af Världskriget alla stormvarningar
i Sverige inställas tills vidare. Först efter krigets
slut kunde de 1919 återupptagas af den då i verk-
samhet trädande Statens meteorologisk-hydrogra-
fiska anstalt. Enligt det s. å. utvidgade storm-
varningssystemet (som var organiseradt 1914) skulle
stormvarning vid behof sändas till Sveriges hela
kust från Strömstad till norra ändan af Bottniska
viken samt till Öland och Gottland, och icke blott,
såsom dittills, endast en gång på dagen, vid
middagstiden, gällande från kl. 3 e. m. till 8
f. m., utan äfven på kvällen, gällande från kl. l
f. m. till 8 e. m. Nämnda anstalts "Årsbok" för
1919 och 1920 lämnar några uppgifter om dessa
stormvarningar, hvaraf må anföras följande. Storm-
varningsstationernas antal är 100, från Strömstad
till Piteå, och från 26 kuststationer, delvis också
stormvarningsstationer, sändas på telegrafväg vind-
och väderleksiakttagelser, hvilka i regel kunna
tjäna till kontroll af stormvarningarna. För 1919
meddelas intet kontrollresultat, för 1920 meddelas
ett dylikt från kontrollstationerna SmÖgen, Vinga,
Morups T ange, Smygehuk, Utlängan, Visby och
Härvik. De ofvan meddelade uppgifterna om storm-
varningskontrollen under 1920 grunda sig på detta
kontrollresultat. - Emellertid föreligger f. n. ett
förslag, som torde vara egnadt att afhjälpa den här
påpekade bristen, åtminstone hvad västkusten be-
träffar, nämligen "Betänkande med förslag i fråga
om förläggande till Göteborg af en afdelning af
Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt afgifvet
af sakkunniga (K. J. Stenström, Fr. G. Ekman,
N. G. Ekholm, A. V. Wallén och S. E. J. Lübeck)
tillkallade af chefen för kungl. Jordbruksdeparte-
mentet". De sakkunnige tillkallades 13 sept. 1918,
betänkandet är publiceradt i aug. 1921. Det inne-
håller två af Ekholm författade bilagor, nämligen
bil. 2. "Om de vetenskapliga metoderna för väder-
leksförutsägelser, särskildt stormvarningar", och
bil. 3. "Und. skrifvelse innehållande utredning
och förslag i fråga om förläggande till Göteborg af
en afdelning af statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt". Ännu föreligger ingen fullständig kontroll
af anstaltens sedan 1919 utfärdade stormvarningar,
men af den kontroll, som stått till förfogande, synes
framgå, att de för norra och östra Sveriges kuster
utfärdade stormvarningarna varit under nämnda
tid ännu mera otillfredsställande än de, som utfär-
dats till de västra och södra kusterna. N. E-m.
Väderlekskarta (jfr Synoptisk) är en karta,
å hvilken mer eller mindre fullständigt afbildas
olika väderleksfenomen (meteorologiska element),
som samtidigt iakttagits vid olika stationer: luft-
tryck, vind, luftens temperatur, fuktighet, täthet,
moln, nederbörd, o. s. v. De samtidigt iakttagna
fenomenen kunna vara medelvärden 1. normalvär-
den. (Exempel på sådana väderlekskartor ses i art.
Europa vid, sp. 1084, Isobarer och Iso-
termer.) Den första var, så vidt kändt är,
Edmund Halleys karta öfver passadvindarna och
monsunerna (publicerad i "Philosophical trans-
actions", London, 1686), hvarpå följde hans karta
öfver isogonerna af 1701. Långt senare bör-
jade man rita sådana kartor öfver fenomen, som
observerats vid en och samma tidpunkt (de första
torde vara de, som Brändes ritade på 1820-talet);
men först sedan telegrafisk väderlekstjänst med vä-
derleksutsikter och stormvarningar organiserats vid
meteorologiska centralanstalter, kommo sådana
kartor i allmänt bruk; föregångare voro James
Glaisher (1849), Joseph Henry (omkr. 1850), K.
H. D. Buijs-Ballot (1860), Kobert Fitz Eoy (1861)
och U. J. J. Leverrier (1863). Om de i Sverige
använda väderlekskartorna se Meteorologi-
ska centralanstalten, Meteorologi-
ska tecken (en del internationella) och
Isallobar. För att göra bilden åskådligare
brukar man på kartan draga linjer genom
de punkter, hvarest, efter ögonmått att döma,
luften har samma tryck, temperatur, täthet, fuk-
tighet o. s. v., och får sålunda isobarer, isotermer,
isodenser o. s. v. Innan lufttrycket inskrifves på
kartan, bör det reduceras till 0° C. och normal-
tyngd (se Barometer) samt till en för alla sta-
tioner lika höjd öfver hafsytan, hvartill vanligen
väljes höjden O, d. v. s. själfva hafsytan (se B a-
rometer-stånd, Höjdmätning, Luft-
tryck). Ända till början af 1900-talet var bland
meteorologerna den åsikt allmän, att en karta, som
angaf vädrets ögonblickliga tillstånd genom isoba-
rer, isotermer, vindar och öfriga väderlekstecken,
vore nog för att karakterisera eller definiera den
förhandenvarande väderleken samt att man med
kännedom om, huru "vädret vandrar" (eng. och
amerik. weather travels), kunde förutsäga den in-
stundande väderleken. Bifogade karta (fig. 1) öfver
väderleken i Europa 4 j an. 1893 med detaljerade
isobarer, lufttemperaturer, vindar, molnighet, neder-
börd m. m. ger en föreställning om tillämpningen
af denna metod; vi se där de olika s. k. enkla
väderlekstyperna, som karakteriseras af isobarerna:
cyklon (på kartan betecknad med Lågt), sekundär
cyklon 1. delcyklon vid randen af en större, vik,
ränna, dal, isobarfigurer af cyklonisk karaktär;
anticyklon (på kartan betecknad med det höga luft-
trycket, 795 mm., i midten), sekundär anticyklon
1. delcyklon, i randen af en större, udde 1. nos,
rygg 1. ås; räta isobarer 1. sluttning, jämnt luft-
tryck, ett system, som är uppställdt af E. Aber-
cromby, "Weather, a populär exposition of weather
changes from day to day" (London, 1887). Man
antog, att hvarje sådan enkel typ hade sin be-
stämda väderlek, men erfarenheten visade, att detta
icke var förhållandet. Flera meteorologer, N. Ek-
holm, J. Vincent, Grossmann o. a., ha funnit, att
tvenne sådana väderlekskartor, som äro snarlika, ej
sällan ändra sig på helt olika sätt, så att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
