- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
41-42

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Väfnadsspirochæter ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

Väfning

42

trampan ("slag vid slutet, ev. korsadt skäl");
i sistnämnda fall möjliggöres tätare hopslagning.
Sålunda framskrider väfven för hvarje skott en tråds
tjocklek och upplindas i samma mån på tygbom-
men. Om väfmönstret fordrar flera skaft och tram-
por, blir uppsnörningen, d. v. s. skaftens förbin-
delse med tramporna, något vidlyftigare och kan
bl. a. anordnas så, som fig. 4 visar. Vid väfning
med denna s. k. kontramarschanordning nedtryckes
också endast en trampa i sänder, men denna kan
vara ansnörd så, att flera skaft lyftas och resten
neddrages på en gång. Skaftens antal beror af
antalet olika väfvande varptrådar i mönstret;
trampornas antal bestämmes af antalet olika väf-
vande inslag. Genom att nedtrycka tramporna i
olika ordningsföljd kan man variera inslagens ord-
ningsföljd och omkasta t. ex. en kypertbindning
från höger- till vänsterlutning eller tvärtom.

nen Simblot (1604), hvilken gjorde viktiga för-
bättringar å anordningen, som dock i hufvudsak
funnits före hans tid. Vid simpelstolen (fig. 5)
voro solfknippenas öfre snören B ledda åt sidan
och fästa vid väggen. Från dem nedhängde verti-
kala snören G (cordes) likt harpsträngar och voro
fästa vid golf vet. Emellan corderna inflätades
tvärgående dragsnören i enlighet med det blifvande
mönstret, och de båda ändarna af hvarje sådant
snöre sammanknötos för att ej af misstag glida
ur. Sedan samtliga dragsnören inflätats och ord-
nats utefter ett vertikalt rep L, grep dragpojken
(som nu stod bredvid väfstolen) det första snöret
med alla corder, som befunno sig på framsidan
däraf, och upplyfte motsvarande varptrådar, så
att väfvaren kunde sända skytteln genom skälet.
Det använda dragsnöret sköts undan (uppåt eller
nedåt), och nästa drogs fram för att öppna det

Fig. 5. Simpelstol, schematiskt framställd.

Kontramarsch kan lämpligen begagnas för 2, ända
upp till 10 ā 12 skaft, men om trampornas antal
skulle bli för stort, blir väfningen besvärlig. I
sådana fall bör man hellre använda en skaftmaskin
(passande äfven för ett fåtal skaft), som äfven till
ganska komplicerade mönster kräfver blott l
trampa. De flesta skaftmaskiner äro emeller-
tid af jämförelsevis ungt datum. Före dem väf de
man med s. k. dragrustning eller med simpel-
harnesk. Dragrustniugen kunde upptaga ett stort
antal solfknippen eller skaft, som väfvaren för
hand kunde upplyfta och fasthäkta, medan skyt-
teln kastades genom skälet. Till medeltidens konst-
rika väfnader hade man ganska ofullkomliga red-
skap. Visserligen brukade väfvaren ha en dragpojke
till hjälp, hvilken i förstone hade sin plats ofvanpå
väfstolen och där i tur och ordning lyfte de par-
tier af dragsnören, som förut ordnats för honom,
men arbetet gick dock mycket långsamt. Ett be-
tydande framsteg gjordes med den s. k. simpel-
stolen, som troligen fått sitt namn efter fransman-

följande skälet o. s. v. När samtliga snören blif-
vit dragna, fördes de alla tillbaka, och man bör-
jade åter med det första. Denna tidsödande väf-
metod föranledde många uppfinnare att söka ut-
finna bättre redskap. Bland dessa må nämnas
Falcon, Vaucanson (se denne), la Salle och i syn-
nerhet Jacquard (se denne), som af de förut
gjorda, mer eller mindre bristfälliga mönsterväf-
ningsapparaterna lyckades utsöka det användbara
och komplettera till en verkligt praktisk och lätt-
skött väf anordning, som till sin idé, fastän på
många sätt varierad för olika specialändamål,
bibehållits ända till våra dagar (se Jacquard-
m a sk i n och jfr fig. därå).

För den egentliga hemväfningen måste man nöja
sig med möjligast enkla väf stolar och redskap.
Det är dock häpnadsväckande, hur många vackra
väfnader man kan framställa med några få skaft
och någon liten qlragrustning, i synnerhet om man
tar fingrarna till hjälp och slingar in vissa inslag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 8 01:43:42 2006 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0037.html

Valid HTML 4.0!