Print (PDF) - On this page / på denna sida - Väggbåge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Väggbäge-Väggmålning
68
midten af 1700-talet voro vanliga hos allmogen i
detta landskap. Inom Syd-bverige möta vi två
hufvudgi upper, nämligen en sydvästsvensk i Halland
och sydvästra Småland, omfattande Drängsereds-,
Ås-, bunnerbo-, Femsjö- och Brearedsskolorna,
samt en sydöstsvensk i sydöstra Småland och Ble-
kinge, omfattande Urshults- och Kyrkhulisskolorna.
En särställning utanför den sydvästsvenska gruppen
intar den jämförelsevis moderna Knäredsskolan i
Halland och utanför den sydöstsvenska en obetyd-
ligt framträdande skånsk bonadstillverkning. - Ut-
märkande för de målade allmogebonaderna är, att
de behandla företrädesvis bibliska ämnen, men i en
kulturell omklädnad hämtad från målarens egen
samtid. Man möter sålunda, alltefter bonadens
ålder, de heliga urkundernas personer i dräkter
från 16UO-talet till åtskilliga årtionden inpå 180U-
talet. Profana ämnen förekomma dock äfven, i Syd-
Sverige sällsynt, i Nord-Sverige oftare, och sar-
skildt i Dalarna t. o. m. ofta. I regel är teck-
ningen oberörd af alla perspektivlagar. Undan-
tag i detta hänseende göra emellertid ofta de nord-
svenska målningarna och inom de sydsvenska den
s. k. Knäredsskolan. I allmänhet utmärkande för
de operspektiviska allmogemålningarna är ock, att
ytorna mellan figurerna mer eller mindre utfyllas
med rosor, linjer, rutor, stjärnor, molnklumpar
o. s. v. för att skänka duken största möjliga färg-
prakt och fyllighet. Ålderdomliga drag, som
erinra om och väl äfven ytterst återgå på tidiga
medeltidstapeter och som antyda kyrkliga urbil-
der, anträffas särskildt hos småländska (Urshults-)
målningar såväl i fältindelning som i motivval.
Litt.: P. G. Wistrand, "Utställning af svenska all-
mogemålningar’1 (1911). N. E. H.
Väggbage, bygnk., detsamma som sköldbåge
(se d. o.).
Väggdekorering. Se Väggmålning.
Väggemalj, konstind. Se Emalj, sp. 462.
. Wäggi-dalen, alpdal i schweiziska kantonen
Schwyz, 16 km. lång, sträcker sig från Schwein-
alppass (1,572 m.) mot n. till Siebnen (451 m.) och
genomflytes af W ä g g i t h a l e r A a, ett tillflöde
till Ziirichsjön. A. N-d.
Wäggis, by. Se W e g g i s.
Wäggithaler Aa [-ä]. Se Wäggi-dalen.
Vägglager, mek. Se Axellager, sp. 536.
Vägglif, bygnk. Se L i f, sp. 425.
Vägglusen, zool. Se Acanthia l e c t u l a r i a
(äfven i Suppl.) och Väggohyra.
Väggmossa, bot. Se Hylocomium och
Mossor, sp. 1206.
Väggmålning, målning, oftast af figuralt eller
ornamentalt innehåll, utförd på en preparerad
väggyta eller någon gång på en däröfver anbragt
beklädnad. Seden att med målning dekorera yttre
och inre väggar är urgammal. Under tidernas lopp
har en mängd olika tekniska förfaringssätt uppstått,
hvilka med afseende på det bindemedel, som
används för färgstoffets fästande på väggytan, kunna
delas i två hufvu d grupper. I den ena utgöres detta
af ett oorganiskt, mineraliskt, ämne, i det
andra af ett organiskt, från djur- eller växt-
riket hämtadt. Till den förra gruppen hör i främ-
sta rummet kalkmålning på våt grund (freskomål-
ning, alfresko, a buon fresco), vidare kalkmål-
ning på terr grund (al secco-målning), vattenglas-
målning och, som en of v er gångsform till följande
grupp, kaseinmålning. Till den andra hufvudörup-
pen räknas målning i tempera, i limfärger, i vax
eller i olja. - Om målning al fresco och al secco
se Freskomåleri. - Vattenglasmål-
ningen ’silikatmålning, stereokrom i,
se d. o., 1. stereokromatisk målning)
är en jämförelsevis ny uppfinning, af Fuchs 1826
(se Vattenglas), sedermera ytterligare full-
komnad af bl. a. den bajerske kemisten Adolf
Keim, efter hvilken metoden benämnes K e i m s
mineralmålning. Färgerna (se Vatten-
glasfärger) äro beredda med vattenglas och
användas med fördel på kalkputs, som blifvit in-
dränkt med ett vattenglaspreparat. I denna teknik
äro bl. a. Kaulbachs väggmålningar i Neues
museum i Berlin utförda. Den har f. ö. ofta blifvit
använd i Tyskland för målning af fasader och
äfven i Sverige Den anses ega stor hållbarhet
och motståndskraft mot väderlekens inflytande, men
färgerna förefalla tunga och jordaktiga, beroende
på svårigheten att få fram ett klart rödt och gult.
- l kaseinmålning är bindemedlet kasein
(se d. o.) i förening med kalk. Som grund nyttjas
bäst kalkputs af ej alltför nysläckt kalk med till-
sättning af marmormjöl och en ringa kvantitet
sand. Förfaringssättet har af ålder varit bekant i
Italien, där det användts för anbringande af
retuscher eller smärre detaljer på freskomålningar.
Det har på senare tid i Tyskland fått mycket stor
användning. - Om temperamåleri se d. o.
Till detsamma kan äfven räknas limfärgsmål-
ningen, som är af en utmärkt dekorativ verkan.
- Vaxmålningen, i hvilken, enligt den
moderna tekniken, såsom bindemedel användas fly-
tande vaxblandningar efter olika recept, har blifvit
mycket använd i Italien, England, Frankrike,
Belgien och Tyskland. Behandlingen närmar sig
oljemåleriet, men har benägenhet att mörkna och
bli fläckig vid hårdhändt beröring, t. ex. oförsiktig
damning eller rengöring. - Oljemålning
direkt på muren nyttjas allmänt vid slät-
strykning af både ytter- och innanväggar. För
figurala uppgifter nyttjades den redan på 1400-
talet af Lionardo da Vinci i hans Nattvard i
Milano - som ej motstått tidens inverkan -,
och den har äfven på 1800-talet rätt ofta blifvit
använd. Ett närliggande exempel erbjuda Mar-
strands målningar i Kristian IV:s kapell i
Roskilde domkyrka liksom målningarna i universi-
tetets festsal i Köpenhamn. Redan tidigt började
man emellertid ofrerspanna hela väggen med den
oliewålade duken, det sätt för monumentalmål-
ningars utförande, som under 16rO- och 1700-talen
var det oftast förekommende (Tintoretto, Kubens,
Jordaens, fransmännen). Svenska prof på detta
slags teknik erbjuda exempelvis Ehrenstrahls och
Lemkes målningar på Drottningholm. Detta mål-
nin^ssätt har medfört den olägenheten, att duken till
följd af temperaturväxlingar m. fl. orsaker bucklat
sig, hvarvid färgen skadats och fallit af. Man har
därför börjat limma eller rättare klistra (fr.
maroufer) den målade duken direkt på muren, och
detta förfaringssätt har särskildt i Frankrike blif-
vit det vanligaste för monumentalmålningars utfö-
rande. Helväfd duk kan numera erhållas af snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
