Print (PDF) - On this page / på denna sida - Väggbåge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
Vägmaskiner
på landet. Nu gällande väglag är af 23 okt. 1891
och har tillämpats i sin helhet fr. o. m. 1895 års
början. (Om förut gällande bestämmelser se V ä g.)
Lagen stadgar i hufvudsak, att landsväg skall vara
6 m. bred samt bygdeväg 3,e m., egande dock
K. M:ts befallningshafvande bestämma andra bred-
der, där förhållandena så påkalla. I fråga om
väghållningen utgör i regel hvarje härad eller
tingslag en gemensamhet för sig (vägdistrikt).
Väghållningsskyldigheten åligger all jordbruks-
fastighet, frälseränta och all annan fastighet, hvar-
för bevillning utgår, äfvensom inkomst, hvarför
bevillning till staten utgöres, dock med vissa
undantag för små fastigheter eller inkomster och
för andra samfärdsmedel, såsom kanaler, järnvägar
och rederier m. fl.
Vägunderhållet (se Väg) in natura
åligger all jordbruksfastighet med undantag af all-
männingsskogar; öfriga beskattningsföremål bidraga
med penningar (vägskatt), hvilka ingå till väg-
distriktets kassa (vägkassa), dit äfven statsbidra-
gen (3/io af kostnaden) ingå. Vägkassan be-
kostar byggande af väg, bro och färja samt under-
håll af ej till naturaunderhåll indelad väg äfven-
som af bro och färja. Vägarna inom distriktet upp-
delas för naturaunderhållet på jordbruksfastighe-
terna genom en förrättning ’benämnd v ä g d e 1-
n i n g. Vägunderhållet in natura utgöres efter
särskildt åsätt v ä g t a l, som uträknas sålunda,
att för hvarje 100 kr. af fastighets taxeringsvärde
åsättes l vägtal. Vägskatten, proportionerad
till jordbruksfastigheternas uträknade kostnader
för naturaunderhållet, utgår efter v ä g f y r k
med iakttagande af, att medan jordbruksfastighet,
undantagandes allmänningsskogar, påföres l väg-
fyrk för hvarje 100 kr. af taxeringsvärdet, på-
föres allmänningsskogar l vägfyrk för hvarje 150
kr. af taxeringsvärdet, frälseränta samt annan fa-
stighet l vägfyrk för hvarje 200 kr. af taxerings-
värdet, och inkomst (af kapital eller arbete) l väg-
fyrk för hvarje 30 kr. af dess beskattningsbara
andel. Uppskattningen af hvarje väghållares år-
liga kostnad verkställes distriktvis af en särskild
nämnd, att gälla för minst 10 år framåt. Om väg-
lott att underhålla är gemensam för flera än två
jordegare, skola dessa sinsemellan utse en v ä g-
fogde, som i första hand svarar för underhållet
och eger att hålla sig till de andre delegarna. Be-
slutanderätten angående distriktets vägväsen till-
kommer vägstämman, till hvilken de väg-
hållningsskyldige sammanträda. Handhafvandet af
distriktets angelägenheter och af vägkassan till-
kommer en af vägstämman utsedd v ä g s t y-
r e l s e. Årligen skall v ä g s y n hållas af lands-
fiskal med biträde af två nämndemän, öfverinse-
endet öfver vägväsendet åligger K. M:ts befall-
ningshaf vande med undantag för statsunderstödda
vägbyggnader, hvilka kontrolleras af Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen.
Vinterväghållningen åligger plog-
lag, inrättade af lämpligt belägna jordbruks-
fastigheter, hvilka ploglag tilldelas vissa väg-
sträckor. Ploglagen åtnjuta ersättning af de väg-
hållningsskyldige. Snöploglaget utser inom
sig en s n ö p l o g f o g d e, som ansvarar för plog-
ningen.
Systemet med naturaunderhåll af vägarna den
tid marken är bar, hvarvid flertalet väghållare haft
endast några få meter väg att underhålla, har med-
fört dåligt underhåll, och vägtungan har varit syn-
nerligen ojämnt fördelad såväl mellan de olika
naturaväghållarna som mellan de olika väg-
distrikten, hvarför många förslag sett dagen till
väglagens ändring. Sålunda har en 1911 tillsatt
vägkommission för vinnande af ett bättre vägunder-
håll och jämnare fördelning af vägbördan föreslagit
natura vägunderhållets af skaffande, distriktens för-
storing från härad till län samt afsevärda stats-
bidrag, utgående dels som grundbidrag till alla län,
dels som tilläggsbidrag till län med jämförelsevis
hög vägskatt. Sedan dessa hufvudgrunder i för-
slaget vunnit anklang hos så godt som alla myndig-
heter och landsting, är förslaget underkastadt en
omarbetning i vissa afseenden genom (1920) af
regeringen tillkallade väglagsakkunniga, hvarfcr
utsikter finnas till, att en förbättrad väglagstiftning
inom en nära framtid skall genomföras.
Till väglagen sluter sig en 1907 utfärdad lag
om enskilda vägar till nytta för en eller flera
fastigheter samt en 1919 utfärdad lag om ödebygds-
vägar, hvilka byggas af staten med mindre bidrag
från orterna eller utan dylika bidrag, men hvilka
äro afsedda att öfvertagas af vägdistrikten till all-
mänt underhåll. Dessa ödebygdsvägar äro
afsedda för glest befolkade fjäll- och skogstrakter
samt byggas med lutningar högst l : 10 och med
2,5 m. bredd, hvarför de måste förses med mötes-
platser.
För vanliga arbetsåkdon på landet gäller lag om
bredden på hjulringar, enligt hvilken K. M:ts
befallningshafvande efter landstingets och de väg-
hållningsskyldiges hörande eger förordna om en
minsta hjulringsbredd af 7 ā 12 cm. För automo-
biltrafiken gäller en lag om ansvarighet för skada
till följd af automobiltrafik samt k. förordning om
automobiltrafik, bägge utfärdade 1916. I förord-
ningen meddelas bestämmelser om automobils be-
skaffenhet, besiktning, registrering, igenkännings-
märke, automobilförare, körning med automobil,
yrkesmässig automobiltrafik m. m. äfvensom om
motorcyklar. Fr. E.
Vägmaskiner användas vid vägars anläggning
och underhåll. De kunna indelas i:
1. Maskiner för rengöring af vägbanan. Innan
nytt material påföres väg vid lagning, måste de for-
slitna beståndsdelarna borttagas. För rengöring af
vägar användas fjäderskrapor och skopskrapor.
Fjäderskrapan (se fig. 13, slamskrapan, till
art. Renhållningsväsen) hvilar på 4 låga
hjul och dragés af 2 hästar. Själfva skrapan
består af ett antal rörliga, tättsittande tänder,
som kunna höja och sänka sig oberoende af hvar-
andra. Genom fjäderkraften, som kan förstärkas
medelst en häfstångsanordning, pressas tänderna
mot vägen. Genom dessa anordningar vinnes, att
vägens ojämnheter icke förhindra en fullständig
rengöring af vägbanan, då ju tänderna af fjäder-
kraften pressas ned i ojämnheterna. Skrapanord-
ningen är ställd snedt mot körriktningen, och den
hopskrapade äfjan aflägges i en sträng vid ena
vägkanten. Skopskraporna hvila i allmän-
het på 2 hjul och dragas af l eller 2 hästar. Den
enklaste typen - den s. k. norska skrapan -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
