Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Krigshändelserna - Världskriget. Krigshändelserna 1914. Västfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvaraf 15,000 dock voro afsedda för kustförsvaret)
samt från Sydafrikanska unionen: aktiva armén
(25,000 man milistrupper). Under 1914
öfverfördes till Frankrike 2 indiska inf.-fördelningar och
1 indisk kav.-kår, hvaremot de själfständiga
koloniernas trupper började anlända först under loppet
af 1915. – Belgiska armén var 1914 under
omorganisation. Dess fredsstyrka skulle enligt plan
uppgå till 50,000 man. Armén var i fred som i
fält indelad i 6 arméfördelningar och 1
kavallerifördelning. En mobiliserad
arméfördelningsstyrka skulle enligt plan ha utgjort 27,000 man,
men af brist på utbildadt manskap kunde denna
styrka ej uppnås. Kavallerifördelningen räknade
omkr. 4,300 man. Till arméchefens förfogande
stodo ett flygkompani och en pansarbilkår.
Fältarméns hela styrka torde vid krigsutbrottet ha
uppgått till omkr. 109,000 man. Besättningstrupperna,
som i Belgien spelade en större roll än i öfriga
i kriget deltagande stater, skulle enligt plan ha
utgjort 140,000 man, men, då endast 80,000 kunde
uppbringas, måste delar af fälthären vid
mobilisering kvarlämnas i fästningarna Liège och Namur.
Slutligen funnos äfven att tillgå dels gendarmeriet
(2,500 man), dels borgargardet (garde civique),
hvilket senare delades i aktiva borgargardet
(44,000 man) och icke aktiva borgargardet (150,000
man), den förra kategorien utan nämnvärd
utbildning, den senare obeväpnad och oöfvad. –
Serbiska arméns fredsstyrka skulle, enligt plan, vid
Världskrigets utbrott ha utgjort 80,000 man,
fördelade på 10 arméfördelningar och 1 kavallerifördelning
jämte fästnings- m. fl. andra trupper utom
fördelningsförbandet. Vid mobiliseringen 1914 hade
dock icke organisationen af de 5 arméfördelningarna
i Ny-Serbien hunnit genomföras, så att
endast 6 fullständiga arméfördelningar (om i regel
omkr. 14,000 man), hvaraf 1 från Ny-Serbien,
kunde mobiliseras. Härtill komma 2, af
öfvertaliga regementen uppsatta svaga fördelningar.
Den mobiliserade fälthären tillika med
besättningstrupperna skall ha uppgått till omkr. 300,000 man,
sedan Balkankrigen krigsvana och väl utbildade
trupper. Dessutom funnos att tillgå det af äldre
årsklasser bestående 3:e uppbådet (omkr. 60,000
man) samt, den icke organiserade, landstormen
(omkr. 140,000 man). – Hvad slutligen beträffar
Montenegros armé, var denna en fullständig
milishär med endast svaga kadrer i fred. Den indelades
i fred som i fält i 4 fördelningar, hvartill kommo
tungt artilleri och andra trupper. Fördelningens
mobiliserade styrka utgjorde omkr. 8,000 man,
fälthärens styrka 30–40,000 man. – Sammanlagda
styrkan af centralmakternas mobiliserade
stridskrafter (till lands) 1914 torde i runda tal ha utgjort 6
mill. man och af ententemakternas 8 mill. man.
Krigsplanerna. Tyska krigsplanen
(operationsplanen) afsåg att med så stor styrka som möjligt
anfalla Frankrike och kvarlämna endast ett fåtal
trupper för att, med stöd af fästningarna på östfronten,
skydda östra gränsen mot Ryssland. Man
hoppades kunna nå ett hastigt afgörande i v. för
att därefter med samlade krafter gå mot Ryssland,
hvars armés mobilisering man antog skulle gå
väsentligt långsammare än den franska arméns.
Då utrymme för millionhären saknades mellan
Belgien och Schweiz, beslöts att framföra
hufvudoffensiven genom Belgien (och Luxemburg),
hvarigenom man undvek att forcera den starka
franska fästningsfronten Verdun–Toul–Epinal–Belfort.
Visserligen kränktes därigenom Belgiens
neutralitet – om ej fritt genomtåg beviljades –,
men i betraktande af belgiska arméns svaghet och
de emot det moderna tyska belägringsartilleriet
föga motståndskraftiga fästningarna ansågs en
framryckning genom Belgien jämförelsevis lätt.
Härigenom förekoms äfven en icke osannolik
offensiv af franska arméns hufvuddel, understödd af
belgiska och engelska stridskrafter, mot tyska
hufvudhärens högra flank. För offensiven mot
Frankrike skulle bildas 7 arméer, af hvilka 5 skulle
samlas i linjen Köln–Trier–Metz, den 6:e i
Lothringen och den 7:e i Elsass. – Den franska
krigsplanen afsåg en offensiv på ömse sidor om
Metz dels i östlig riktning öfver linjen
Saarburg–Saarbrücken in i tyska Lothringen, dels i nordlig
riktning öfver linjen Metz–Verdun och vidare
genom Luxemburg in i Rhenprovinsen eller ock
in i Belgien för att slå de tyska hufvudkrafterna,
om dessa skulle rycka fram genom detta land, i
hvilket fall man påräknade samverkan med
belgiska armén och engelska expeditionskåren. 5
arméer skulle bildas. Af dessa skulle 2 samlas
mellan Rhen och Mosel för att framgå genom
tyska Lothringen och nedre Elsass och 1
uppmarschera mellan Verdun och Mézières för att
framrycka genom Luxemburg. En mindre armé,
med uppgift att bevara sambandet mellan dessa
båda stora grupper, skulle samlas mellan Toul och
Verdun. Denna senare armé torde äfven ha haft
till uppgift att eventuellt belägra Metz. Slutligen
skulle en armé samlas ö. om Châlons-sur-Marne
för att efter omständigheterna insättas på högra
eller vänstra flygeln. Krigsplanen byggde på
den förutsättningen, att tyskarna icke skulle
omedelbart använda sina reservformationer, hvilket
dock visade sig vara ett misstag, som kom att
få betänkliga följder (se nedan). – Den
österrikiska krigsplanen afsåg förutom Serbiens
betvingande dels offensiv in i Polen, dels defensiv i
Galizien (se vidare under ”Östfronten”) och den ryska
planen offensiv såväl i Ostpreussen som i Galizien
(se vidare under ”Östfronten”).
1914.
Västfronten. Inmarschen i Belgien och
den strategiska uppmarschen. Med ändamål att
genom öfverraskning bemäktiga sig Liège –
nyckeln till den belgiska Maas-linjen – samlades i
trakten af Aachen tyska Maas-armén,
bestående af 6 blandade inf.-brigader (på fredsfot),
3 kav.-fördelningar, sammanslagna till en kav.-kår
(von der Marwitz), samt tungt artilleri, tillsammans
omkr. 40,000 man under befäl af general von
Emmich. Armén öfverskred gränsen natten mellan
3 och 4 aug. och stod den 5 framför Liège, som
genast började beskjutas med tungt artilleri.
Under frammarschen blefvo trupperna gång på gång
utsatta för beskjutning af de i byggnader, bakom
häckar, i skogsdungar o. s. v. dolde invånarna,
hvilket gaf anledning till repressalier från
tyskarnas sida. Sålunda började det s. k. folkkriget
i Belgien, som ådrog befolkningen svåra
lidanden, utan att nämnvärt fördröja tyskarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
