Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Krigshändelserna 1914. Västfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sept., utkämpades – kalladt slaget vid Marne –
blef af afgörande betydelse för hela krigets utgång.
I detsamma deltogo på de allierades sida omkr. 55
inf.- och 7 kav.-fördelningar och på tyska sidan
omkr. 43 inf.- och 6 kav.-fördelningar. Enligt
fransk uppgift skulle franska och engelska
arméernas sammanlagda styrka ha utgjort 1,125,000 man,
hvilket dock förutsätter, att trupperna egt full
fältstyrka. Under samma förutsättning skulle tyska
arméernas motsvarande styrka ha uppgått till omkr.
900,000 man. – Slaget hade i stort sedt följande
förlopp. På franska slaglinjens yttersta vänstra
flygel kunde 6:e arméns anfall 6 sept. emot 1:a tyska
arméns n. om Marne stående del, hvilken under
dagens lopp förstärktes med 1 armékår, icke genomföras.
Förnyade försök under dagarna 7–8 sept. att
med Maunourys armé, som efter hand mottog
betydliga förstärkningar dels från Paris – hvarvid en
fördelning fick begagna sig af droskautomobiltransport –,
dels från 3:e armén, så att den slutligen
räknade 10 infanteri- och 3 kavallerifördelningar,
genomföra flankanfallet mot den jämnstarka
1:a tyska armén ledde ej till något resultat. Då
slutligen sistnämnda armé i sin helhet hunnit
verkställa sin omgruppering, gick densamma den 9
öfver till ett omfattande motanfall n. om Ourcq å
ömse sidor om Nanteuil-le-Haudouin mot franska
arméns vänstra flygel, hvilken måste vika, hvarpå
Nanteuil besattes af tyskarna. Generalöfverste v.
Kluck beredde sig just att utnyttja den vunna
framgången genom en fortsatt framryckning i
riktning mot Paris, då vid middagstiden s. d. order
om allmänt återtåg ankom från stora högkvarteret.
Anledningen härtill berodde på läget vid 2:a armén.
Denna hade visserligen efter tre dagars hårda
strider kunnat med sin vänstra flygel framrycka öfver
Fère-Champenoise och kasta franska 9:e armén och
5:e arméns högra flygel tillbaka i sydlig riktning
mot Aube, men däremot hade sistnämnda armés
vänstra flygel i samband med engelska armén efter
1:a tyska arméns återtåg trängt fram genom den
sålunda bildade luckan mellan 1:a och 2:a tyska
arméerna och den 8 satt sig i besittning af
Montmirail på Bülows högra flygel, som följande dag
trängdes ytterligare tillbaka i nordöstlig riktning.
Då 5:e franska och engelska arméerna nu gingo
öfver Marne mellan Château-Thierry och La Ferté,
var tyska slaglinjen faktiskt genombruten och
särskildt 1:a armén utsatt för faran att angripas i
flank och rygg. "För att stödja 1:a armén" beslöt
Bülow den 9 på f. m. att afbryta striden och låta
2:a armén gå tillbaka bakom Marne. Detta
generalöfverste v. Bülows beslut, fattadt i
samförstånd med stora högkvarterets närvarande
representant, överstelöjtnanten vid generalstaben
Hentsch, gaf anledning till den ofvannämnda, af
denne senare "enligt fullmakt" utfärdade,
betydelsefulla högkvartersordern till 1:a armén. –
Medan afgörandet sålunda föll på tyska
slaglinjens högra flygel, hade dennas midt haft
betydande framgångar. Den härvarande 3:e armén
hade med sin högra flygel, understödjande 2:a
arméns anfall mot Fochs armé, kastat undan denne
senares högra flygel och med sin vänstra flygel
trängt tillbaka motstående del af 4:e franska
armén. Genom den sålunda bildade luckan hade v.
Hausen framgått vidare öfver Mailly (18 km. s. ö.
om Fère-Champenoise) och följaktligen genombrutit
den franska fronten, då order om återtåg ankom.
4:e tyska armén hade slagit den motstående 4:e
franska armén och trängt densamma tillbaka till
det stora skogsområdet n. v. och v. om S:t-Dizier.
Sedan de Langle mottagit förstärkningar (från 1:a
och 2:a arméerna i Elsass och Lothringen), gick
han den 10 öfver till motanfall, men då hade tyska
återtåget redan börjat, och fransmännen påträffade
endast arriärgarden i linjen Vitry-Sermaize. 5:e
tyska armén framträngde – under ständiga
strider med 3:e franska armén – genom
Argonnerna, medan en del af armén sökte innesluta
Verdun. Framryckningen fortsattes till i höjd
med Revigny, men alla ansträngningar att nå
Bar-le-Duc (15 km. s. ö. om Revigny) och sålunda
genombryta franska fronten strandade emot Sarrails
i starka ställningar stående armé, hvilken efter
hand förstärktes med trupper från 2:a armén.
10 sept. anträdde äfven kronprinsens armé
återtåget. Härmed var det stora slaget till ända.
Förlusterna under detsamma skulle, enligt fransk
uppgift, ha utgjort för de allierade omkr. 300,000
och för tyskarna 135,000–150,000 man. –
På tyska härens yttersta vänstra flygel anslöto
sig 6:e och 7:e arméerna, som förgäfves sökt
genombryta den starka fronten Nancy-Épinal,
10–12 sept. till det allmänna återtåget och gingo
följaktligen tillbaka öfver Meurthe till linjen
Pont-à-Mousson–Blamont–Saales, n. ö. om
S:t-Dié. Sistnämnda stad äfvensom Lunéville
besattes åter af fransmännen. – Såsom den
hufvudsakligaste anledningen till den för tyskarna
ödesdigra utgången af slaget vid Marne har från
tyskt håll anförts, att det felades en reservarmé om
2–3 kårer – tagna från Lothringen eller Elsass
–, hvilken bort följa bakom tyska härens högra
flygel för att antingen direkt förstärka denna eller
utfylla i slaglinjen uppstående luckor. Härtill
kom att, då de tyska 6:e och 7:e arméerna
samt delvis äfven den 5:e bundos framför den
starkt befästa fronten Verdun–Toul–Nancy–Épinal
på franska härens högra flygel, som ej kunde
betvingas, det blef möjligt för fransmännen att
transportera trupper därifrån för att förstärka sin
vänstra flygel, där afgörandet föll. Medelbart
bidrog äfven nödvändigheten för tyskarna att lämna
afsevärda styrkor framför Antwerpen och Maubeuge
samt till förbindelselinjernas skydd äfvensom
detacheringen af tvenne armékårer till östfronten,
genom hvilket allt härens styrka i fronten
ansenligt försvagades, till nederlaget – i strategisk
mening – vid Marne. Å andra sidan har på
franskt håll anförts, hurusom den franska segern
i väsentlig mån måste tillskrifvas general Gallienis
initiativ att, då tyska härens högra flygel gick
förbi Paris’ försvarsområde, anfalla densamma i
flanken.
Slaget vid Aisne (12–17 sept.). Under 9–11
sept. gick 1:a tyska armén tillbaka mot Aisne
och intog där den 12 en förberedd stark ställning
på flodens högra (norra) strand i linjen Attichy (15
km. ö. om Compiègne)–Vailly (13 km. ö. om
Soissons). Mot denna gingo 6:e franska och
engelska arméerna till anfall den 13. Floden öfvergicks
på flera punkter, men tyskarna höllo sin
hufvudställning. Härtill bidrog i hög grad ankomsten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
