- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
169-170

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Krigshändelserna 1914. Västfronten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slutligen 16 fördelningar starka 2:a tyska armén
(v. Bülow) insattes nämligen till höger om 1:a
armén och lyckades i förening med en del af den
likaledes nybildade 6:e armén (kronprinsen af
Bajern), insatt ytterligare till höger, hejda den
franska arméns, nu mot Tergnier–S:t-Quentin
fortgående offensiv, hvarefter Bülow själf öfvergick till
anfall. I en följd af strider (23-29 sept.) blef
franska armén trängd tillbaka mot linjen Lassigny
(n. om Compiègne)–Roye–Chaulnes–Bapaume.
– När Castelnaus offensiv sålunda icke medfört
önskadt resultat, bildade Joffre en ny armé,
den 10:e (under de Maud’huy), af trupper från
bl. a. sydöstra Frankrike, öfver hvilka senare
man nu i betraktande af Italiens hållning ansåg
sig kunna fritt förfoga. Denna armé – om 7 1/2
fördelningar – insattes till vänster om den 7:e
på fronten Bapaume–Arras–Béthune, hvarifrån
de Maud’huy i början af okt. framgick mot Douai
till omfattning af tyska härens högra flygel. För att
möta denna offensiv funnos till en början inga
andra trupper till hands än 3 kavallerikårer (8
kavallerifördelningar), som under general v. d.
Marwitz sammandragits till Valenciennes, men inom
kort fick kavalleriet hjälp af 6:e arméns infanteri,
hvilket öfver S:t-Quentin–Cambrai insattes mot
10:e franska armén. – Slaget vid Arras (1–13
okt.). Såsom en följd af de båda motståndarnas
sträfvan att utsträcka fronten mot n.
("kapplöpningen mot hafvet") vidtog nu en serie strider
inom området mellan Somme i s. och linjen
la Bassée–Béthune i n. med ett gemensamt namn
kallade "slaget vid Arras". Resultatet af dessa
med växlande framgång, å båda sidor med stor
energi förda strider, var, att kriget äfven på
denna del af fronten öfvergick till ett
ställningskrig i likhet med det i Elsass och i Lothringen.
Den sålunda intagna fronten, som efter hand
omsorgsfullt förstärktes, kom i stort sedt att sträcka
sig öfver Armentières – v. om Lille, hvilken
betydande stad 12 okt. intogs af tyskarna, –la Bassée
–v. om Lens–Arras–Albert. På franska sidan
förde (sedan 4 okt.) general Foch befälet öfver
n. om Noyon varande franska trupper. – På
framställning af fältmarskalken French förflyttades
engelska armén 3–19 okt. från Aisne till linjen
Béthune–Aire S:t-Omer, hvarifrån den insattes
till vänster om franska 10:e armén. Sannolikt
inverkade omsorgen om kanalhamnarnas skydd på
denna Frenchs framställning. I England
nyorganiserade truppförband – 1 inf.- och 1
kav.-fördelning under befäl af general Rawlinson –
sändes till Belgien för att samverka med belgiska
fältarmén vid Antwerpen.

Antwerpens belägring (27 sept.–9 okt.). Innan
ännu den under general v. Beselers befäl ställda,
omkr. 90,000 man starka belägringsarmén hunnit
fullständigt samlas, gjorde belgiska fältarmén
(omkr. 80,000 man) från sin beredskapsställning i
skydd af Antwerpens yttre fortlinje flera utfall
– 25–26 aug., 9–13 sept. och 24 sept. – i
hufvudsakligen sydlig riktning med ändamål att
afbryta de tyska förbindelselinjerna genom Belgien
och återtaga Bruxelles. Trots partiella
framgångar tvekades detta dock icke. Under 2:a
utfallet, som företogs i riktning mot Louvain
sökte stadens invånare underlätta arméns uppgift
genom att anfalla tyskarnas ammunitions- och
proviantkolonner, hvilket ledde till blodiga
gatustrider och repressalier från tyskarnas sida.
Härvid af brändes en del af staden, inneslutande flera
monumentala byggnadsverk, dock icke, som först
uppgafs, rådhuset. 27 sept. började den egentliga
belägringen af Antwerpen. Fästningens garnison
utgjordes af omkr. 50,000 man. Dess kommendant
var general de Guise. Sedan under dagarna 28
sept.–6 okt. det tyska belägringsartilleriet
(hvaribland de ryktbara 42 cm. haubitserna) genom
att demolera flera af forten åstadkommit en 20
km. bred lucka i sydöstra delen af den yttre
fortgördeln, tilltvingade sig tyskarna öfvergången
öfver Nethe och framförde belägringsartilleri till
Nethe-linjen, 11–12 km. från själfva staden, som
började bombarderas 8 okt. Redan den 7 hade på
konungens befallning fältarmén aftågat i västlig
riktning öfver Bruges och Ostende mot Ysers
nedre lopp. Fästningens försvar öfverläts åt
besättningen, 2:a belgiska arméfördelningen samt
3 engelska matrosbrigader (med tills. omkr. 8.000
man), hvilka senare anländt 4–6 okt. Då genom
den fortgående kraftiga beskjutningen klarlagts,
att befästningarna i den inre fortlinjen icke kunde
i nämnvärd grad förlänga motståndet, som blef
alltmera lönlöst, utrymdes den på flera ställen i
brand skjutna staden den 9 på morgonen af den
belgiska arméfördelningen och de engelska
trupperna, hvarefter fästningen kapitulerade. S. d.
besattes Antwerpen af tyskarna. Större delen af
belägringsarmén blef följaktligen frigjord för andra
ändamål, hvarjämte tyska hufvudhärens
förbindelser genom Belgien nu blefvo tryggare. Belgiska
armén intog den 11–15 sin nya ställning i
Yserlinjen med vänstra flygeln vid Nieuport, stödd mot
det af de allierade behärskade hafvet, och den
högra vid Boesinghe (5 km. n. om Yperen). En
fransk marinbrigad höll Dixmuiden besatt.
Belgiska regeringen hade redan den 13 lämnat Ostende,
där den efter Bruxelles’ fall haft sitt säte, och
begett sig till Le Havre. Konung Albert stannade
dock vid armén, hvars högkvarter förlades till
Furnes. Tyskarna besatte efter hand hela
Belgien, med undantag af den obetydliga delen v.
om Yser, och dess stvrelse uppdrogs åt
fältmarskalken von der Goltz som generalguvernör.
Slaget vid Lille (15–28 okt.). I samråd med
engelska härledningen beslöt den franska att, när
större delen af engelska armén fullbordat sin
förflyttning till Flandern, utföra en gemensam
offensiv öfver La Bassée–Armentières mot Lille–Menin
(v. om Courtrai) för att omfatta tyska
hufvudhärens högra flygel. Efter inledande
kavalleristrider igångsattes 12 okt. detta anfall, utfördt
af tvenne engelska armékårer, Maud’huys vänstra
flygelkår och en fransk kav.-kår. Mellan La Bassée
och Comines (n. v. om Lille) stötte de allierade
först på det tyska själfständiga kavalleriet, som
fortfarande hade sig anförtrodt skyddet af härens
högra flank, och sedermera på 6:e arméns högra
flygel, hvilken för att möta den hotande
omfattningen utsträcktes allt längre norrut. Slutligen
nådde densamma trakten s. ö. om Yperen. Under
det att allt flera trupper insattes på ömse sidor,
utspann sig nu under senare hälften af okt. v. och
n. v. om Lille en följd av strider, hvilka blefvo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:36 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free