Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Krigshändelserna 1914. Västfronten - Världskriget. Krigshändelserna 1914. Östfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskildt hårdnackade på tyska frontdelen
Givenchy (4 km. v. om La Bassée)–La Bassée, mot
hvilken French riktade sitt hufvudanfall. Något
afgörande resultat nåddes dock hvarken af de
allierade eller af tyskarna. La Bassée och Lille
förblefvo i de senares besittning. Äfven på
ifrågavarande del af fronten vidtog ett ställningskrig,
som varade i flera månader, utan att läget i stort
sedt undergick någon förändring. – Slaget vid
Yser (18 okt.–30 nov.). Belgiska arméns återtåg
till Yserlinjen tryggades af de nyanlända engelska
trupperna, general Rawlinsons styrka, som
besatt Bruges och Rousselaere (Roulers). 14 okt.
inträffade dessa trupper i Yperen lagom för att
hindra 6:e tyska arméns högra flygelkår att
besätta staden och därmed äfven den viktiga
öfvergången öfver Yser. 16 okt. framryckte
Beselers härafdelning mot den belgiska
ställningen Nieuport–Dixmuiden och inledde härmed
det långvariga och å ömse håll ytterst förlustrika
slaget vid Yser. På de allierades sida deltogo i
detta utom de trupper, som besatt Yserlinjen,
hvilka fingo en värdefull hjälp i engelska
sjöstridskrafter (kustmonitorer) på sin vänstra flank,
en ny fransk armé (8:e armén, till en början 7
fördelningar, under general d’Urbal), som i slutet
af okt. af franska härledningen insattes i luckan
mellan engelska arméns vänstra flygel vid Yperen
och belgiska arméns högra flygel vid Boesinghe
samt, på de allierades högra flygel, tvenne kårer
af engelska armén. På tyska sidan insattes från
10 okt. den nybildade 4:e armén (hertigen af
Württemberg), bestående hufvudsakligen af 4
nyuppsatta reservkårer (af frivilliga unga män)
jämte marin-, landtvärns- och andra trupper,
tillsammans omkr. 15 fördelningar, till höger om 6:e
armén för att fylla ut luckan mellan denna och
v. Beselers arméafdelning, hvilken senare
ställdes under arméchefen. Till en början lyckades
v. Beseler efter flera dagars strider tränga belgiska
armén tillbaka öfver Yser till järnvägsbanken
mellan Nieuport och Pervyse (halfvägs mellan
Nieuport och Dixmuiden), som 26 okt. besattes af
den senare, och ett förnyadt anfall med starkare
krafter 30 okt. i riktning mot Furnes ledde till
ett tillfälligt besättande af Ramscapelle, men då
anordnade belgiska arméledningen en
öfversvämning af hela den lågt liggande trakten omkring
Yser mellan Nieuport och Dixmuiden, således framför
belgiska arméns front, hvilket föranledde
tyskarnas återtåg öfver Yser. Ett tyskt
genombrott på denna del af fronten var därefter
uteslutet, men å andra sidan kunde ej heller den nu
afsevärdt försvagade belgiska armén – hvars
förluster uppgått till 18,000 man och 200 kanoner
– gripa till offensiven. Upprepade anfall mot
Dixmuiden, besatt af engelska marinbrigaden m. fl.
trupper, ledde slutligen (10 nov.) till tyskarnas
besättande af nämnda ort. Däremot misslyckades
försöket att på denna punkt genombryta Yserlinjen.
– Slaget vid Yperen (21 okt.–24 nov.). I
samband med Beselers anfall mot Yserlinjen gingo
21 okt. delar af 4:e tyska armén till anfall mot
fronten Dixmuiden–Yperen af de allierades
ställning och lyckades äfven bemäktiga sig en del
orter n. om Yperen, utan att dock kunna
åstadkomma ett genombrott. Lika liten framgång hade
ett 30 okt. igångsatt försök att med en särskild,
af utvalda truppförband sammansatt arméafdelning
(v. Fabeck) s. ö. om Yperen i linjen
Zonnebeke–Hollebeke–Wytschaete genombryta de
allierades starkt befästa och af omkr. 100,000 man,
hufvudsakligen engelska trupper, besatta front,
som i en vid båge omslöt Yperen ö. om kanalen
mellan Yser och Lys, om än tyskarna vunno
några lokala framgångar. På de allierades sida
förstärktes den mest hotade delen af fronten
med franska trupper, hvilket satte fältmarskalken
French i stånd att framgångsrikt möta äfven det
förnyade, med ännu starkare krafter – utom den
nämnda arméafdelningen Fabeck insattes nämligen,
till höger om denna, en nybildad slaggrupp
Linsingen – utförda anfall, som 11 nov. igångsattes
med ändamål att ö. och s. ö. om Yperen
åstadkomma ett genombrott af de allierades front och
därefter rulla upp denna. Under återstående del
af månaden förekommo endast mindre strider,
och nu följde på denna del af de båda
motståndarnas front en längre period af relativ overksamhet.
Som det strategiska läget hädanefter uteslöt all
tanke på omfattning, blef enda sättet att
åstadkomma ett afgörande en genombrytning af
motståndarens front. Men härför fattades ännu efter
höstfälttågets synnerligen förlustrika strider
tillräckliga krafter, på tyska sidan desto mera, som
flera armékårer måste sändas till östfronten. 7
nov. afgick tyske generalstabschefen, general v.
Moltke, på grund af sjukdom och efterträddes af
förutvarande krigsministern, general von
Falkenhayn. – De allierades decemberoffensiv. På
Joffres order igångsattes under loppet af dec.
anfallsrörelser utefter större delen af de allierades
front i Belgien och Frankrike, sannolikt mera för
att binda tyska trupper vid denna krigsskådeplats
än för att åstadkomma ett afgörande. Sålunda
anfölls tyska fronten i Belgien gång på gång – i
början af dec. var öfversvämningsområdet isbelagdt
– utan resultat. Längre söderut gingo de allierade
6 dec. till anfall på de tyska ställningarna å ömse
sidor om La Bassée-kanalen mellan Armentières och
Lens utan varaktig påföljd. Under tiden 18–21
dec. rasade häftiga strider n. om Arras (i linjen
Neuville-Saint-Vaast–Carency–Lorettohöjden och
ö. om denna vid Souchez) med samma resultat.
Fransmännens upprepade anfall (20–30 dec.) mot
de tyska ställningarna i Champagne (i linjen
Souain–Perthes–Beauséjour) misslyckades äfven.
Så var ock fallet med de hufvudsakligen af franska
alpjägare utförda anfallen på tyska Vogeserfronten
i slutet af månaden.
Östfronten. Den strategiska uppmarschen.
Till Ostpreussens försvar mot den väntade
ryska invasionen bildades af i denna del af riket
förlagda 3 armékårer jämte reservkårer,
landtvärnstrupper och fästningsbesättningar 8:e armén
(omkr. 200,000 man, under befäl af generalöfverste
von Prittwitz und Gaffron), hvilken i början af aug.
uppmarscherade med en del i linjen
Soldau–Ortelsburg vid gränsen mot Polen, en del vid Insterburg
med front mot Litauen och resten som strategisk
reserv och omedelbart gränsskydd. Östra gränsens
försvar i öfrigt anförtroddes åt landtvärns- och
landstormsafdelningar. I öfre Schlesien
sammandrogos 2 landtvärnsfördelningar m.fl. trupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
