Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Krigshändelserna 1917. Västfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
Världskriget (Krigshändelserna 1917. Västfronten. Slaget i Flandern)
220
reserverna) genom detsamma bundits, hvilket kom
den franska hufvudoffensiven på fronten Aisne
-Champagne till godo. Befälet öfver 6:e tyska
armén hade, under det slaget pågick, öfvertagits
af general 0. v. Below (från Salonikifronten) efter
v. Falkenhausen, som utnämnts till generalguver-
nör i Belgien. - Dubbelslaget vid Aisne och i
Champagne (6 april-27 maj). För utförande af
det planlagda hufvudanfallet n. v. om Reims af-
sågs under Nivelles öfverbefäl Michelers armé-
grupp, således 5:e armén med anfallsfront mellan
Brimont (8 km. n. om Reims) och Hurtebise, 6:e
armén med anfallsfront mellan Hurtebise och
Laffaux (10 km. n. ö. om Soissons) samt 10:e ar-
mén såsom reserv bakom den förra. Armégruppens
styrka uppgick till omkr. 40 fördelningar. Den
motliggande tyska fronten hölls besatt af 7:e tyska
armén (v. Boehn), tillhörande tyske kronprinsens
armégrupp, med omkr. 20 fördelningar. Sedan
det franska artilleriet under flera dagar förberedt
infanterianfallet, sattes detta i gång 16 april, men
blef till en början af slaget på hela fronten. För-
nyade anfall med Michelers hela armégrupp (den
18-20) ledde slutligen till lokala framgångar på
vänstra flygeln, där Mangin pressade tillbaka tyska
fronten från Aisne till linjen Braye-Jouy-
Laffaux intill Chemin des Dames på krönet af höjd-
sträckningen n. om floden. Däremot medförde 5:e
arméns anfall närmast n. v. om Reims, där tyska
fronten efter den 16 besattes af delar af l:a ar-
mén (F. v. Below), nybildad af 7:e och 3:e ar-
méernas inre flygelgrupper, icke något nämnvärdt
resultat. Då det afsedda genombrottet följaktligen
icke kunnat utföras, under det att anfallen varit
förenade med högst betydliga förluster, afbröts
offensiven tills vidare på denna frontdel 21 maj.
- För att underlätta armégruppen Michelers
uppgift beordrades chefen för midtarmégruppen
(bestående af 4:e och 2:a arméerna) general
Pétain, hvars befälsområde sträckte sig från Reims
till och med Verdun, att med den närmast Reims
varande 4:e armén (Anthoine) anfalla den af l:a
tyska armén besatta ställningen Nauroy-Moron-
villers-Auberive (15-25 km. ö. om Reims). An-
fallet egde rum 17-22 april och medförde för
tyskarna förlusten af de viktiga höjderna s. om
de båda förstnämnda orterna samt Auberivepar-
tiet. - Till vänster om 6:e franska armén
hade under tiden, i öfverensstämmelse med opera-
tionsplanen, Franchet d’Espérey med 3:e armén
(Humbert) gått till anfall mot S:t-Quentin (den
14), men anfallet hade blifvit afslaget af 2:a
tyska armén (v. d. Marwitz) och förnyades icke.
- l maj gick 4:e franska armén åter till anfall ö.
om Reims och vann några lokala fördelar. Mi-
chelers armégrupp återupptog den 4 offensiven,
hvars ändamål nu angafs vara att sätta sig i
besittning af höjdpartiet mellan Aisne och Ai-
lette (Chemin des Dames-ställningen) och sålunda
vinna en god utgångsställning för ett fortsatt
framryckande i nordlig riktning. Anfallet krön-
tes med framgång endast vid 10:e armén,
som lyckades bemäktiga sig höjdsträckningens öst-
ligaste del mellan Hurtebise och Craonne. Under
den närmast följande tiden vidtogo på denna
frontdel upprepade tyska motanfall utan egent-
ligt resultat. 20 maj gingo fransmännen åter till
anfall på hela fronten, men de tyska arméerna
hade nu mottagit afsevärda förstärkningar af såväl
infanteri som artilleri, och anfallen tillbakaslogos
med stora förluster. Efter 27 maj afstannade
offensiven så godt som alldeles. - Förändringar
inom franska högsta krigsledningen. Det ringa
resultatet af den stort anlagda offensiven, hvilket
ej stod i rimligt förhållande till de ofantliga för-
lusterna, uppgående, endast hvad franska armén
beträffar, till öfver 100,000 man, föranledde ett
alltmera omkring sig gripande missnöje (som vid
flera truppförband tog sig uttryck i öppet my-
teri) med Nivelles ledning af operationerna. Detta
medförde slutligen (15 maj) att, sedan Briand som
konseljpresident efterträdts af Ribot samt Pain-
levó blifvit krigsminister, Nivelle entledigades som
chef för norra och nordöstra arméerna. I stället
förordnades general Pétain till chef för dessa med
general Foch som generalstabschef.
Slaget i Flandern (7 juni-3 dec.). Samarbetet
mellan engelska och iranska arméernas högsta be-
fälhafvare, som resulterat i den gemensamma vår-
offensiven, upphörde till en viss grad, sedan denna
i slutet af maj afstannat. Fältmarskalk Haig
ansåg sig då i egenskap af själfständig befäl-
hafvare oförhindrad att utföra sin redan i nov.
1916 utarbetade operationsplan, nämligen att gå
till anfall mot de tyska ställningarna i Flandern
med ändamål "att rensa belgiska kusten och
omfatta hela tyska försvarsfrontens norra flank",
hvarigenom han hoppades rulla upp den mot-
stående armén. Omsorgsfulla förberedelser för
anfallet hade vidtagits långt i förväg. Bl. a.
hade främsta försvarslinjen af 4:e tyska arméns
ställning i den framspringande Wytschaetebågen
(s. om Yperen) på höjdsträckningen, hvarpå
byarna S:t Eloi, Wytschaete och Messines äro
belägna och hvarifrån framförliggande terräng
med de engelska ställningarna behärskades, under-
minerats, utan att tyskarna härom erhållit vet-
skap. Sedan minorna 7 juni sprängts, följde ett
öfverraskande anfall af 12 fördelningar, tillhö-
rande 2:a engelska armén (Plumer). Anfallet lyc-
kades, och engelsmännen satte sig i besittning af
hela höjdpartiet, sålunda förvärfvande sig en god
utgångsställning för en fortsatt offensiv. Medan
förberedelserna, hvaribland ingick förflyttning af
4:e engelska armén från Somme- till Yserfronten
närmast hafvet, för denna vidtogos, öfvergick ge-
neral Sixt von Armin - efter hertigen af Wiirt-
temberg chef för 4:e armén - med arméns yt-
tersta högra flygel 10 juli till motanfall mot
engelsmännens starka brohufvud vid Lombart-
zyde n. om Nieuport, som togs, hvarefter tyskarna
satte sig i besittning af högra Yserstranden när-
mast Kanalen. För utförande af hufvudanfallet,
som skulle ansättas på ömse sidor af Yperen mellan
Lysfloden och Steenstrate (8 km. n. om Yperen)
afsåg Haig omkr. 20 fördelningar af engelska 2:a
och 5:e arméerna, hvilken senare förflyttats från
Somme till Yperenfronten. Dessutom ställdes l:a
franska armén (nu under Anthoines befäl), som
förflyttades från Soissonsfronten, till Haigs för-
fogande. Anfallsfronten uppdelades så, att 5:e
armén (Gough) skulle utföra hufvudanfallet från
Yperenbågen i nordöstlig hufvudriktning med 2:a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
