Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Krigshändelserna 1917. Sydfronten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229 Världskriget (Krigshändelserna 1917. Sydfronten. Offensiv mot Italien. Salonikifronten)
let fördes där i mera demonstrativt syfte -,
men n. om Görz lyckades 2:a italienska armén
tränga tillbaka österrikarnas front ända till linjen
Madoni-v. om Kal (omkr. 7 km. ö. om Isonzo)
och sätta sig i besittning af Monte Santo. Alla
under ett par veckor upprepade försök att storma
det s. om nämnda höjdparti belägna, behärskande
Monte San Gabriele misslyckades dock, likaså för-
söken att framrycka längre åt ö. öfver Chiapovano-
dalen (omkr. 15 km. från Isonzo) för att sedermera
rulla upp södra delen af österrikiska fronten.
20 sept. kan slaget betraktas som afslutadt. Äfven
detta Isonzoslag var utomordentligt förlustrikt.
Italienarna skulle sålunda ha förlorat 155,000 man
(hvaraf 10,000 fångar), enligt österrikisk uppgift
230,000 man (hvaraf 20,000 fångar), och öster-
rikarna 135,000 man (hvaraf 35,000 fångar). -
Centralmakternas offensiv på Isonzo jr ont en. 12:e
Isonzoslag et. Då ersättningsmanskapet, som skulle
fylla de genom förlusterna förorsakade stora luc-
korna i italienska härens numerär, ännu ej var
tillräckligt utbildadt, åtnöjde sig Cadorna med
att tills vidare förhålla sig defensivt på hela fronten.
Å andra sidan hade österrikiska härens läge så
försämrats genom de betydliga förluster (icke
minst i fångar och öfverlöpare), som densamma
lidit, hvilka förluster endast ofullständigt kunde
ersättas från ryska fronten, samt genom en allt
sämre anda hos truppen, så att härledningen gjorde
hemställan hos den tyske bundsförvanten om för-
stärkning af tyska trupper. I annat fall vore
armén, som höll Isonzofronten, ej i stånd att
kunna motstå ett nytt anfall. Det vore äfven
tvifvelaktigt, om dubbelmonarkien skulle kunna
utan hjälp uthärda ännu en krigsvinter. Med
anledning af denna hemställan beslöt tyska krigs-
ledningen att ställa 6-7 fördelningar till för-
fogande för att i förening med på italienska
fronten redan befintliga trupper genom en öfver-
raskande offensiv på delen Flitsch-Tolmein af
norra Isonzofronten åstadkomma ett genombrott,
som skulle sätta Boroevics armé i stånd att
framtränga till Tagliamento och sålunda åstad-
komma en förbättring af det strategiska läget
och på samma gång höja moralen inom öster-
rikiska hären. För ändamålet nybildades 14:e
armén, bestående af tyska alpkåren samt 6 tyska
och 7 österrikiska fördelningar (under befäl af
general O. v. Below), hvilken i sept. samman-
drogs vid Krainburg och i slutet af okt. framfördes
bakom fronten Flitsch-Tolmein. Vidare ombilda-
des 5:e österrikiska armén till "armégruppen
Boroevic", på cmkr. 30 fördelningar, bestående
af l:a Isonzoarmén (v. Henriques) mellan Tol-
mein och Monte San Gabriele och 2:a Isonzoarmén
(v. Wurm) fr. o. m. sistnämnda bergsparti till
hafvet samt gruppen Krauss (4 fördelningar) ö.
om Elitsch. öfverbefälet öfver de allierade armé-
erna fördes af kejsar Karl med general v. Arz
som generalstabschef. Offensiven tog sin början
24 okt. med ett öfverraskande anfall med gas-
projektiler, som här synas ha spelat en nära nog
af görande roll, och redan första dagen genombröt
Below de italienska linjerna mellan Monte Canin
(n. v. om Flitsch) och Canale vid Caporetto samt
tog 10,000 fångar. Medan nämnda armé fort-
satte sin f ramryckning, lyckades äfven Borce-
vics armégrupp småningom vinna terräng. 29 okt,
hade de allierade nått linjen Gemona-Udine
-Lavariano på italienska slätten omkr. 70 km.
v. om Isonzofronten. Italienarna återtågade i
oordning bakom Tagliamento, efterlämnande oer-
hörda förråd af krigsmateriel m. m., som föllo i
segrarnas händer. 3:e italienska arméns högra
flygel - 3 armékårer med tills. 60,000 man -
blef afskuren mellan Lavariano och hafvet samt
tvungen att sträcka vapen. 30 okt. nådde Belows
och Boroevics arméer Tagliamento, bakom hvilken
flod de båda italienska arméerna återsamlades.
Denna försvarslinje kunde dock ej hållas, när 10:e
österrikiska arméns vänstra flygelgrupp i samband
med gruppen Krauss i Kärnten bröt fram genom
de Kariska alperna, trängde tillbaka den mot-
stående 4:e italienska armén (Robilant) och ryckte
fram mot öfre Tagliamento och Piave, sålunda
hotande italienska hufvudhärens återtågsväg mot
Piave. Cadorna kvarlämnade starka arriärgarden
vid Tagliamento och gick (7 nov.) med sina huf-
vudkrafter, som sammanslogos till en armé (den
3:e), tillbaka öfver Piave, på hvars högra strand
ställning togs (10 nov.). 4:e armén anslöt på
den 3:es vänstra flygel förlängande fronten från
Montello mot Quero. De allierade följde efter och
besatte Piaves motliggande (vänstra) strand. -
Emellertid hade armégruppen Conrads högra flygel
- 11 :e armén (v. Scheuchenstuel) -, som hållit
Tyrolerfronten på ömse sidor om Brenta besatt,
äfven satt sig i rörelse söderut för att komma
italienska hufvudhären vid Piave i ryggen, men
den l:a italienska armén (Pecori-Giraldo) hej-
dade denna rörelse i linjen Monte Tomba-Per-
tica-Asolone, framför den behärskande stödje-
punkten Monte Grappa. Under nov. och dec. egde
häftiga strider rum på denna front, utan att läget
i stort sedt förändrades. - De italienska mot-
gångarna på Isonzofronten hade emellertid för-
anledt öfverläggningar mellan ententeregeringarnas
representanter i Paris, hvarvid beslöts att förstärka
italienska armén med en fransk armé och (minst)
en engelsk armékår för att sätta den i stånd att
bjuda de förföljande spetsen. Dessa trupper -
10: e franska armén (Duchesne, under Foch som
öfverbefälhafvare, 6 fördelningar) och 14:e engel-
ska armékåren (Plumerj 3 fördelningar) - sam-
lades i början af nov. vid Vicenza bakom den
italienska fronten och insattes efter hand vid Piave.
I samband med ett ententekrigsråd i Rapallo 5
nov. entledigades general Cadorna från sitt befäl
(han utnämndes till Italiens ’representant i det
nyinrättade krigsrådet i Versailles) och ersattes
med general Diaz. I nov. sökte Boroevic förgäf-
ves öfvergå Piave, och ett ställningskrig började
där, som fortfor flera månader. Därunder lycka-
des österrikarna i dec. vinna fast fot på nedre
Piaves högra strand. - Resultatet af centralmak-
ternas offensiv, som mot slutet af året af stannat,
öfverträffade förväntningarna. Antalet fångar upp-
gick till 275,000 och antalet eröfrade artilleri-
pjäser till 2,500. Dessutom hade kriget flyttats
öfver på italienskt område.
Salonikifronten. I en öfverenskommelse
mellan ententemakterna i jan. 1917 uti Rom beslöts
bl. a., att förhållandet till Grekland - där sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
