Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världskriget. Kriget till sjöss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Världskriget (Kriget till sjöss. Medelhafvet. Östersjön. Undervattensbåtskriget)
258
den förstördes af australiska kryssaren "Sidney"
O nov. Äfven lätta kryssaren "Karlsruhe", som
var verksam i sydvästra delen af Atlanten, lycka-
des taga flera värdefulla priser, innan den, för-
modligen genom själfantändning af ammunitionen,
sprang i luften i slutet af nov. 1914. Äfven voro
armerade hjälpkryssare verksamma i och för han-
delsförstöring, såväl i krigets början som senare;
särskildt ryktbara blefvo "Möwe" och "Wolf".
Af de tyska kryssare, som vid krigsutbrottet be-
funno sig i utomeuropeiska farvatten, deltogo icke
alla direkt i handelskriget. Hufvudstyrkan af den
till Tsing-tau delade östasiatiska eskadern, krys-
sarna "Scharnhorst" och "Gneisenau", under be-
fäl af amiral von Spee befann sig vid krigsutbrot-
tet i Stilla hafvet och förflyttade sig samlad mot
hemlandet via Kap Hoorn. De nämnda fartygen
tills, med lätta kryssarna "Leipzig", "Nurnberg"
och "Dresden" påträffade därvid l nov. 1914
utanför Coronel vid Chiles kust engelska kryssarna
"Good hope", "Monmouth" och "Glasgow" un-
der befäl af amiral Cradock. Efter en kort strid
blefvo de två förstnämnda engelska kryssarna
sänkta. Redan inom sex veckor hade dock de
engelska vapnen utkräft vedergällning; 8 dec.
sänktes vid Falklandsöarna von Spees hela eskader
så när som på "Dresden" af en engelsk eskader
om l slagskepp, 2 slagkryssare, 3 pansarkryssare
och 3 lätta kryssare under amiral Sturdee. "Dres-
den" sänktes sedermera i mars 1915.
Medelhafvet. Sjökrigshändelserna voro i stort
sedt grupperade till Egeiska och Adriatiska hafven.
3 nov. 1914, blott några dagar efter Turkiets
inträde i Världskriget, utförde några af enten-
tens slagskepp ett bombardemang af de yttersta
Dardanellforten, men först 19 febr. 1915 inled-
des det egentliga, stort anlagda Dardanellföre-
taget (se sp. 199). Sedan, under flottanfallen
18 mars och 3 maj, de allierade förlorat till-
sammans 6 slagskepp förutom ett antal mindre
fartyg, uppgåfvo de försöken att sjöledes forcera
Dardanellerna. - Kryssarna "Goeben" och
"Breslau", hvilka i aug. 1914 tagit sin till-
flykt till turkiska farvatten och öfvergått i turkisk
ego (hvarefter de benämndes "Sultan Yavus Se-
lim" och "Midilli"), utförde under kriget ett
antal raider i Svarta hafvet, men blefvo i j an.
1918 vid ett utfall söderöfver från sundet vid
Dardanellerna minsprängda, hvarvid "Breslau’
sjönk. Däremot lyckades "Goeben" åter taga sig
in i sundet i skydd af dettas fort. - Italien in-
trädde i kriget vid slutet af maj 1915. Hufvud-
styrkan af dess flotta var förlagd till Taranto,
medan förband af lätta kryssare, jagare och u-båtar
voro baserade å Brindisi, Ancona och Yenezia.
Med italienska flottan samarbetade vissa förband
af engelska och franska fartyg, hvilka voro för-
lagda dels till of van nämnda italienska hamnar,
dels till Korfu och Malta. Några större sjöstrider
egde icke rum i Adriatiska hafvet; där utspelades
ett u-båts- och anti-u-båtskrig i likhet med i far-
vattnen omkring England. Till Pola voro näm-
ligen förlagda äfven de tyska u-båtar, som antin-
gen gått rundt Europa eller ock per järnväg fors-
lats till Österrike för u-båtskrig i Medelhafvet.
Vid kapitulationen i början af nov. 1918 förband
sig Österrike att liksom Tyskland till de allierade
Trycktden10/i221
utlämna den största och bästa delen n f sina sjö-
stridskrafter.
Östersjön. Ehuru tyska högsjöflottan så godt som
oafbrutet var förlagd till Nords j öhamnarna, utöfvade
den dock via Kejsar Vilhelms-kanalen ett obestridt
herravälde i Östersjön. Handelsförbindelserna med
Sverige kunde praktiskt taget oafbrutet upprätt-
hållas, hvilket för Tyskland var af stor betydelse
(import af järnmalm för krigsindustrien). Ryssarna
ådagalade en ganska obetydlig verksamhet till
sjöss; däremot lyckades några engelska u-båtar,
som via Sundet inträngt i Östersjön, tillfoga
tyska flottan en del förluster. Några mindre sjö-
strider utkämpades: en ö. om Gottland 2 juli 1915,
hvarvid tyska minfartyget "Albatross" drefs på
grund vid östergarns fyr af fyra ryska kryssare
("Albatross" internerades sedermera i Oskars-
hamn) samt två i samband med tyska kombine-
rade företag i Riga viken i juli 1915 och okt. 1917.
Det senare företaget, hvari större delar af högsjö-
flottan medverkade, ledde till intagande af öarna
ösel och Dagö (se ofvan sp. 226-227).
Undervattensbåtskriget. I stort sedt var de
tyska handelskryssarnas verksamhet af ringa och
öfvergående effekt. Så mycket verkningsfullare
visade sig däremot den andra form af handels-
förstöring, som den tyska sjökrigsledningen till-
grep i syfte att komma till lifs sin förnämsta
fiende till sjöss. Tyskland hade urspr. förklarat
sig ämna tillämpa Londondeklarationens grund-
satser, och de första orderna till fartygscheferna
innehöllo en föreskrift att föra handelskrig "enligt
prisordningen". Redan i febr. 1915 skärptes dessa
order. Genom en not af 4 febr1, förklarade den
tyska regeringen, att alla fientliga fartyg, som
påträffades inom farvattnen omkring Storbritannien
och Irland, skulle komma att förstöras, och det
framhölls eftertryckligt, att äfven neutrala far-
tyg löpte fara inom samma område. De efter
engelska passagerarångaren "Lusitanias" sänkning
7 maj 1915 öfverlämnade noterna från Förenta
staterna tvungo Tyskland till vissa modifikationer
i den ursprungliga ordern; så undantogos passa-
gerarfartyg från fartyg, som finge anfallas. Efter
"Arabic-fallet" i aug. 1915 och därmed följande
notväxling med Förenta staterna upphörde under-
vattensbåtskriget praktiskt taget. I febr. 1916 in-
trädde åter en skärpning, i det att tyska lednin-
gen förklarade, att armerade handelsfartyg komme
att sänkas utan varning. Efter "Sussex-fallet" i
mars 1916 måste Tyskland emellertid åter ge vika
för en i ultimatumform affattad amerikansk not.
Icke desto mindre ökades under hösten 1916 an-
talet fartyg sänkta af undervattensbåtar. Anled-
ningen därtill var, dels att antalet undervattens-
båtar betydligt ökats, dels att större, oceangående
u-båtar insatts. Kriget fördes dock ännu i stort
sedt som "kryssarkrig". l febr. 1917 igångsattes
det oinskränkta undervattensbåtskriget: alla far-
tyg inom stora områden af Europas väst- och
sydkuster skulle fr. o. m. nämnda datum komma
att sänkas utan varning. I denna form fortsattes
undervattensbåtskriget intill okt. 1918, då det in-
ställdes på uppfordran af Förenta staternas rege-
ring. Den första tyska noten ang. handelskrig med
undervattensbåtar af 4 febr. 1915 föranledde ut-
färdandet af den engelska "Order in Council of
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
