Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Värmland ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och värmer”. Det hade egen lag, nu förkommen,
nämnd som handskrift på 1630-talet, eljest
föga känd och sannolikt nära överensstämmande
med västgötalagen. Det bildade efter
lagsagoindelningens genomförande egen lagsaga, ”landet
mellan Amn och Edaskog”, landskaps- eller
lagmanstingen höllos på lagberget å Tingvallaön,
och där förrättades äfven vapensyn med frälset.
Häradsindelningen var genomförd på 1300-talet,
men häradshöfdingar funnos icke, utan lagmannen
dömde i deras ställe på de olika häradstingen.
Kristendomen inkom genom mission från
Västergötland och möjligen äfven från Norge samt torde
ha segrat under 1000-talet, och V. bildade ett
prosteri under Skara stift. Något kloster fanns
icke, möjligen byggnader för tillfälliga besök af
munkar; många kloster egde nämligen gårdar och
laxfisken i provinsen. De bevarade kyrkliga
medeltidsminnena, i våra dagar noggrant upptecknade
och karakteriserade, äro få till följd af kraftig
förstörelse under tidernas lopp. En enastående
medeltida kulturskatt är dock Södra Råda ödekyrka
med sina målningar (se Kyrkmålningar,
sp. 475). När den medeltida länsförvaltningen
genomfördes, lydde V. först under Axevalls slott.
Då Magnus Eriksson fördrefs af Albrekt af
Mecklenburg, tillföll V. jämte en del af Västergötland
och Dal Magnus och hans son Håkan samt styrdes
af Håkans marsk, Erik Kettilsson. Han skall ha
byggt Agneholms slott i Gullspångsälfven i
Västergötland, alldeles intill värmlandsgränsen, och på
1300-talet tillkom också Edsholms slott. Det
nyssnämnda ”hörnet” af Sverige, som torde ha spelat
en viss roll vid Margaretas seger och Albrekts
fördrifning, var alltså en tid på 1300-talet förenadt
med Norge, där Magnus och Håkan fortfarande
regerade, och möjligen härrör, som ofvan antyddes,
V:s indelning i Öster- och Västersysslan från
denna period. Från Margaretas tid bildade V. en
förvaltningsenhet under fogden på Edsholm; någon
del lydde dock tidtals under fogden på Agneholm.
Unionstidens strider lämnade icke V. oberördt trots
dess afskilda läge. På Engelbrekts bud grepo
värmlänningarna till vapen och förstörde Edsholm
och Agneholm. Senare gjorde de uppror mot Karl
Knutsson under hans tid som marsk och skiftade
vid flera tillfällen under Sturarna hugg med
norrmännen, senast 1520. Till Gustaf Vasas
befrielsekrig anslöto sig värmlänningarna mycket tidigt,
redan i mars 1521, och de bidrogo kraftigt till, att
västgötarna vunnos för Gustafs sak.
Under Gustaf Vasas regeringstid rådde däremot
fredliga förhållanden; intet af de många upproren
framkallade oroligheter i V. Genom flera åtgärder
sökte konungen reglera de administrativa och
ekonomiska förhållandena. V. delades i två
fögderier (1551) med de traditionella namnen Öster-
och Västersysslet (till det senare lades Nordmarks
härad), och jordeböcker upprättades (den äldsta
från 1540). Skatterna sökte konungen erhålla
i de för hans hushållningssystem lämpliga
produkterna, särskildt oxar; han ville ha
osmundssmidet ersatt med tackjärnssmide, uppmuntrade
nyodlingar på allmänningarna, gaf Lidköpings
borgare rätt att tullfritt handla i värmländska
hamnplatser, för att allmogen mindre skulle draga
till de norska städerna, han hade laxfiske i
Klarälfven och stångjärnshammare i bergslagen och
sökte energiskt göra handeln med skinnvaror till
kungligt monopol. Enligt Gustaf Vasas testamente
ingick V. 1560 i sonen Karls hertigdöme, men
under Erik XIV:s tid styrdes detta af konungen.
Västra V. hemsöktes svårt under Nordiska
sjuårskriget. Efter Eriks afsättning (1568) öfvertog Karl
själf förvaltningen af sitt hertigdöme, som han
så mycket som möjligt sökte spara från
riksbördorna och hvars ekonomiska resurser han
sträfvade att på alla sätt utveckla. Ett märkligt
inslag i V:s historia är särskildt den finska
invandringen, som torde ha börjat på 1580-talet.
Medan odlingen förut företrädesvis hållit sig till
de relativt lättbrukade trakterna under marina
gränsen, slogo sig finnarna ned i den karga
moränbygden, och stora trakter blefvo genom deras
kolonisation befolkade. Bruket att svedja, som äfven
finnarna använde, ansågs då som ett godt medel
att höja sädesproduktionen, som var knapp i V.
Karl var också lifligt intresserad för bergsbruk
och järnhandtering, och Karlskoga bergslag har
närmast honom att tacka för sin tillkomst.
Resultaten motsvarade dock knappast förväntningarna.
För bönderna medförde bruksrörelsens utveckling
nya bördor i form af dagsverken och körslor,
hvilka väckte missnöje och äfven framkallade
oroligheter. Efter Karl IX:s död ingick V. (enligt öppet
bref 12 dec. 1609 och Gustaf II Adolfs konfirmation
11 juni 1613) i Karl Filips hertigdöme,
hvilket förvaltades af änkedrottning Kristina till
sonens död, 1622, då det återgick till kronan.
Därmed upphörde också i V. den statliga
affärsverksamheten. Gustaf II Adolf utarrenderade
faderns bruk, och det enskilda initiativet tog
ledningen af näringslifvet. Staten ingrep dock på
många sätt reglerande, bl. a. genom stadsanläggningar.
Karlstad erhöll sina privilegier af Karl IX
1584, Filipstad 1611; 1642 tillkom Kristinehamn.
Till städerna skulle varuutbytet koncentreras,
och där erlades lilla tullen, en åtgärd, som
beredde kronan goda inkomster, men var mycket
impopulär och framkallade ett bondeupplopp i V.
(1638). En annan besvärlig börda var utskrifningen,
som 1682 aflöstes mot roteringen, enligt
hvilken V. uppställde 1,200 soldater eller större
delen af Närke-Värmlands regemente. Skatterna
voro däremot knappast mycket betungande, ehuru
de växte, delvis i samband med penningvärdets
fall. En betydlig del af den värmländska jorden
blef emellertid under 1600-talet genom förläning,
köp eller förpantning skattskyldig under adeln,
och adelsmännen sökte höja ”räntorna”, så att
det hände, att bönderna i sina riksdagsbesvär
begärde att få ”blifva vid de utlagor, som af oss
fordrades, när vi immediate under kronan vore”.
Kyrkan spelade en viktig roll i allmogens lif, och på
sockenstämmorna utvecklades under prästernas
ledning en ganska rik kommunal verksamhet. 1580
afskilda hertig Karl på eget bevåg V. samt två härad
i Västergötland från Skara stift och lade dessa
områden under en superintendent i Mariestad, 1647
flyttades superintendenturen till Karlstad, sitt
nuvarande område fick stiftet 1693, och 1772 fick
stiftschefen biskopsvärdighet. Fögderierna omreglerades
1610; 1682 tillkom ett tredje, Mellansysslet.
Två häradsjurisdiktioner inrättades 1668, en tredje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
