Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västernorrlands län ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kredit-a.-b:s afdelningskontor, saluhall (1911), det
vackra post- och telegrafhuset (1914; fig. 3),
varmbadhuset (1910), stadshotellet (1844) och
Cederflychtska försörjningsinrättningen (fr. 1700-talet,
nyligen betydligt tillökad). Under de sista åren
ha inom de gamla stadsdelarna också uppförts
åtskilliga större affärs- och bostadshus och i
förstäderna en mängd mindre, i allmänhet snygga
hus; rätt många små träbyggnader från äldre tider
stå ännu kvar (fig. 4). Flera öppna, planterade
platser finnas, bland hvilka må nämnas stadsparken
och framför allt Slottsholmsparken, från hvilken
man har en synnerligen tilltalande utsikt både
uppåt Gamlebyviken och öfver inloppet till staden;
på Slottsholmen ligger Stegeholms slotts ruin (fig. 5).
Magistraten består af 1 borgmästare och 3 rådmän.
Under densamma sortera stadsfiskal och stadsfogde.
Bland öfriga tjänstemän må nämnas
stadsingenjören samt förste och andre stadsläkaren. Vid
länslasarettet finnas 1 öfver- och 1 underläkare och
vid hospitalet 1 öfver- och 4 underläkare.
Kommunalstyrelsen utgöres af 32 stadsfullmäktige.
Folkskoleväsendet är lagdt under dessa och handhas
af en särskild folkskolestyrelse.
Stadens hufvudnäringar äro nu handel,
handtverk och framför allt industri. 1915 funnos 269
handlande med 162 betjänte och en uppskattad
inkomst af handelsrörelsen af omkr. 575,800 kr.
och 68 handtverkare med 111 arbetare och en
uppskattad inkomst af handtverksdriften af omkr.
125,800 kr. I fråga om fabriksindustrien må
nämnas, att arbetsställenas antal 1917 uppgick till 34
med 1,788 arbetare och ett tillverkningsvärde af
12,982,782 kr. Bland (1920) i gång varande
fabriker må nämnas V:s tändsticksfabrik,
Stegeholms snickerifabrik, Tannins fabrik, som i stor
skala tillverkar garfextrakt, Slipmaterial, som
bl. a. tillverkar kvarnstenar, en spikfabrik, äfven
tillverkande takpapp, en läderfabrik, en fabrik
(Vesta) för rökning och konservering af fisk, 3
mekaniska verkstäder, Kling och Lamms tekniska fabrik
samt stenhuggerierna: a.-b. Flinks
granitstenhuggeri och a.-b. Bröderna Styrenius’ stenhuggeri.
Skeppsbyggeriet, stadens gamla industri, som
blomstrade ännu i midten af 1800-talet, men sedan
aftagit, torde åter gå bättre tider till mötes, sedan
ett nytt skeppsvarf anlagts 1917. Antalet in- och
utgående fartyg utgjorde 1919 3,156 om tillhopa
287,295 nettoton, hvilka i hamnafgifter erlade
20.853 kr.; stadens egna fartyg voro 8 ång- och
motor- samt 18 segelfartyg om sammanlagdt 2,063
reg.-ton. På sjömanshuset voro under 1919
inskrifna 774 sjömän, bland hvilka voro 80
befälhafvare. Genom fördjupning af farleden in till
staden (i Blockholmssundet) och utvidgning af
kajutrymmet vid hamnen har man under senare
år sökt bereda möjligheter för en ökad utveckling
af sjöfartsnäringen. Genom Norsholm–V:s och
Hultsfred–V:s smalspåriga järnvägar står staden
i förbindelse med Sveriges öfriga järnvägsnät.
Penningförmedlingen ombesörja afdelningskontor af
Skandinaviska kredit-a.-b., A.-b. Svenska
handelsbanken, Smålands enskilda bank och A.-b.
Göteborgs bank samt Västerviks sparbank. Staden eger
sedan 1906 vatten- och afloppsledningar, hvilka
sedermera utdragits till förstäderna. Den förra
utdrogs 1919 till sjön Hjorten, från hvilken staden
nu fyller sitt vattenbehof. Elektrisk belysning
samt elektrisk energi för industrien tillhandahållas
af ett a.-b. Vattenlednings- och
elektricitetsverken drifvas hufvudsakligen med vattenkraft från
Tofvehult i Västrums socken. Ett gasverk finnes
äfven, anlagdt af A.-b. Svenska gasverk. Bland
läroanstalter märkas ett högre allmänt läroverk,
fullständigt på reallinjen, en åttaklassig flickskola,
2 slöjdskolor, den ena för gossar och den andra
för flickor, samt teknisk yrkesskola. Bland
välgörenhetsanstalter må nämnas ett barnhem och den
s. k. Lönnbergska stiftelsen för äldre fruntimmer.
I staden finnas äfven en föreläsningsanstalt samt
läsestuga och folkbibliotek. Från tryckerier i
staden utges "Västerviks tidning" (konservativ) och
"Västerviksposten" (liberal), hvardera 4 ggr i
veckan, "Kalmar läns missionstidning", 1 gång i
veckan, samt "Östra Smålands missionsblad", 1
gång i månaden. I kyrkligt afseende utgör V.
(numera skildt från Törnsfall) ett regalt pastorat
i Linköpings stift, Södra Tjusts kontrakt. V:s
vapen är ett seglande, tremastadt skepp.
V. omtalas som stad redan 1275, men låg då
vid den innersta ändan af Gamlebyviken på det
ställe, där Gamleby köping nu ligger. Konung
Erik af Pommern lät 1433 flytta staden till dess
nuv. plats i närheten af Stegeholms fäste (se d. o.).
Det nya läget var visserligen gynnsammare för
handeln än det gamla, men staden har haft ondt
af grannskapet till Stegeholm. Många olyckor ha
under äldre tider träffat densamma. Den
uppbrändes af danskarna 1452 och 1517, då en stor
mängd af invånarna omkom. De kvarlefvande
begärde därefter af Gustaf Vasa att få flytta
tillbaka till Gamleby, och detta beviljades dem äfven
1523, men flyttningen blef icke af. 1612
uppbrändes V. åter af danskarna, och 1665 lades det
till stor del i aska genom en eldsvåda. Till försvar
af inloppet till V. iståndsattes 1675 tidigare
byggda skansar vid Spårö- och Idösunden (se
Spårösunds skans och Idö skans) samt
nyanlades en skans på Marsholmen (se
Marsholmens skans). Dessa försvarsanstalter kunde
dock ej hindra danska flottan att 1677 framtränga
till och åter förstöra V., denna gång så
grundligt, att endast kyrkan och skolhuset stodo kvar.
1717 anlades på stadens bekostnad befästningar
på Lindholmen (mellan V. och Spårösund; se
Lindholms skans) och på en vidliggande
mindre holme. Skeppsbyggen, trävaruexport och
sjöfart ha förr varit stadens förnämsta
näringskällor. Dess handel ökades betydligt under Gustaf
Vasas regering, och den erhöll då äfven en viktig
industri därigenom, att kronan där anlade ett
skeppsvarf, som var i verksamhet 1548–78 och
1592–1634. 1646 inrättades V:s skeppskompani,
som utsände fartyg ända till Portugal och som
utgjorde en viktig inkomstkälla under 1600-talet.
Under frihetstiden upprättades flera fabriker, ett
nytt skeppsvarf kom till stånd (1745), och sjöfarten
utvidgades. 1737 afgick det första skeppet till
Medelhafvet. På senare tider har industrien blifvit
stadens viktigaste näringskälla. – Staden hörde
1562–1618 till ätten Stures och 1651–81 till
ätten Königsmarcks grefskap.
Litt.: H. J. Sivers, "V:s stads historia och
beskrifning" (3 dlr, 1758; omtryckt 1905), L. G. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
