Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski / 395-396 (1922) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västerås ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvidesläkten. (Kyrkan begagnades ännu 1611 af folket
från hemman närmast v. om staden.) På en plats,
som numera upptas af Vasaparken m. m.,
uppfördes 1244 ett dominikankloster (se Västerås
kloster). V. därom anlade Karl Knutsson 1440
för klostret en kyrka. Biskop Magnus lät ock till
tjänst för de vägfarande uppföra fyra bönkapell
vid infartsvägarna till V.: S:ta Ursulas på
Hammarby egor vid Köpingsvägen, hvars grundmurar
finnas i behåll, S:t Görans (eller Örjans) vid
Skultunavägen, S:t Gertruds vid Smedjegatans
fortsättning i Kopparbergsvägen samt S:t Olofs på
Badelundaåsen å Bergslagsvägen. Redan under
konung Knut Erikssons tid (1168–97) slogos i
V. mynt, brakteater, och Magnus Ladulås uppges
1285 ha låtit uppföra ett mynthus, som af Johan
III 1570 skänktes till kyrkoherdegård. Staden
företedde sålunda vid medeltidens slut en relativt
storartad anblick med alla sina kyrkor, kloster och

Fig. 8. Västerås i slutet af 1680-talet, efter Sueciæ-verket. T. v. domkyrkan, t. h. slottet.

biskopsgård, slott och mynthus m. fl. byggnader.
Ett talrikt prästerskap var där bosatt. Den stora
marknaden Morsmässan 8 sept. samlade en mängd
människor från när och fjärran. V. hade blifvit
en af de större städerna i riket. Som stifts- och
residensstad för både Västmanland och Dalarna
hade det politisk betydelse, och 11 riksmöten ha
hållits där, de viktigaste 1527 (se Västerås
recess) och 1544 (se Tronföljd, sp. 16).
Den nya tiden inbröt med stora olyckor för
samhället. Under befrielsekriget innehades slottet och
det af förskansningar skyddade dominikanklostret
af danskarna under Didrik Slagheck. Sedan han
21 april 1521 blifvit slagen af svenska
allmogehären under Gustaf Vasa, men lyckats behålla
slottet och klostret, satte han eld på staden och
domkyrkan. Från maj ända in på 1522
belägrade Gustaf slottet. På grund af besluten vid
riksdagen i V. 1527 förlorade kyrkan en mängd
af sina vretar och jordar. Klostret upplöstes och
refs, de många kyrkorna kunde ej underhållas,
och själfva domkyrkan råkade i förfall. Staden
hade 1571 blott omkr. 1,000 invånare, som mest
lefde af jordbruk. Stormaktstiden medförde äfven
för V. en uppblomstring med stigande handel och
utförsel af järn och koppar från bergslagen. Och
i biskop Johannes Rudbeckius (sedan 1619) fick
staden en utomordentligt kraftig ledare. 25 mars
1623 utfärdade Gustaf II Adolf vid ett besök hos
Rudbeckius stiftelseurkunden för ett gymnasium i
V., redan tidigare planeradt af Rudbeckius. Denne
skaffade medel för den nya bildningsanstalten,
kunde väsentligt utvidga ett läroverkshus och nybygga
två (det s. k. "collegium sapientiæ", s. ö. om
domkyrkan, nu jämnadt med marken, och
"collegium pietatis", det nuv. konsistoriehuset),
inrättade ett barnhus ("tukthus"), en flickskola
("pigeskola"), ett "viridarium gymnasii" (se sp.
389), bibliotek, bokhandel och boktryckeri. Vid
denna tid uppfördes ock, vid västra sidan af
torget, ett präktigt rådhus af sten med en
arkadgång kring nedre våningen, med kopparklädt tak
och ett torn med urverk. Byggnaden kvarstod
till 1840. Vid midten af 1600-talet företogs en
betydande gatureglering, och vid samma tid
förunnades staden af kronan betydande
donationsjordar. (Sådana hade dock tillfallit staden äfven
under konung Karl IX.) 3 april 1714 lade en
eldsvåda närmare 200 gårdar i aska, hvarefter
staden hade svårt att repa sig. Men frihetstidens
ekonomiska uppsving medförde äfven för V. ett
sådant. Invånartalet växte, handel och handtverk
kommo i blomstring. Medan strax efter branden
endast 4 à 5 små handelsbodar funnos, hade
antalet vid 1700-talets slut femdubblats. Där funnos
7 handtverksämbeten med skrå och låda. Därtill
kom ett betydande antal förlagsmän och
förmedlare för handeln med bergslagen och bruken. Då
vägdes vissa år 50,000 Sk¾ stångjärn och järnplåt
å stadens våg, 2,000 till 3,000 Sk¾ koppar, 1,200
till 1,400 Sk¾ mässing och 6,000 till 10,000 Sk¾
tackjärn. Dessutom kommo för skeppning rödfärg
och vitriol från Falun och Östra Silfberget.
Sjöfart bedrefs med 24 egna fartyg. Från fjärden
gick en inseglingsränna, omgifven af långa rader
träbodar och magasin för varuupplag. Sådan tedde
sig hamnen ända till midten af 1800-talet,
hvarefter bodarna småningom försvunno. Förhållandena
ändrades med ens genom järnvägens öppnande
1876. Sedermera har V. blifvit en af
hufvudorterna för storindustrien i vårt land. – Litt.: G.
Smitt, "V." (i Sv. komm.-tekn. fören:s katalog till
Baltiska utställn., 1914), A. Kempe, "Sverige", d.
V (1915), A. Hahr, "V." (i "Sveriges städer",
1916), F. I. Fåhræus, "V. såsom bildningens stad"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>