- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
403-404

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västerås revir ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dess förkunnare. Sin största betydelse ha besluten
i Västerås med afseende på kyrkans ställning till
staten. Den katolska hierarkien var krossad.
Biskoparna blefvo ej längre kyrkofurstar, som på
sina slott kunde trotsa en belägring. Kyrkan
underordnades staten, och konungen blef snart
dess öfverhufvud, detta icke blott i världsliga
mål, utan äfven i afseende på kyrkans inre
förhållanden och läran, på samma gång svenska
kyrkan utbröts ur gemenskapen med den katolska.
Slutligen bereddes kronan i främsta rummet, men
äfven adeln, en betydande ekonomisk vinst. Genom
uppgörelser med biskoparna och domkapitlen,
hvilka naturligtvis af konungen dikterades,
inskränktes dessas inkomster till det nödvändigaste,
stundom kanske t. o. m. därunder, hvarjämte
klostren snart af sig själfva förföllo och deras gods
återgingo till kronan eller enskilda. Dock är att
märka, att besluten i Västerås gällde endast
biskopar, domkapitel och kloster. När Gustaf I
längre fram utsträckte reduktionen till
landskyrkornas egendom, öfverskred han den befogenhet
han fått i Västerås och handlade med själftagen
myndighet, hvarför också åt denna utsträckta
reduktion gafs den yttre formen af ett byte
mot tiondevederlag. Se Sv. Tunberg, "Västerås
riksdag 1527" (i Uppsala univ:s årsskrift 1915;
recenserad af E. Hildebrand i "Hist. tidskr."
1914), K. B. Westman, "Reformationens
genombrottsår i Sverige" (1918).
Ehd. (S. T-g.)

Västerås revir, af Bergslagsdistriktet, omfattar
af Västmanlands län Våla, Torstuna, Simtuna, Öfver-Tjurbo,
Norrbo, Ytter-Tjurbo, Tuhundra och Siende härad.
Reviret, som är indeladt i 4 bevakningstrakter,
omfattade 1915 27,875 har allmänna skogar, hvaraf
3 kronoparker med en areal af 4,393 har (1915).

S–r.

Västeråssjuka. Se Hjärnsjukdomar, sp. 851.

Västerås slott är en stor, massiv, fyra våningar
hög, fyrkantig, men icke reguljär stenbyggnad,
inneslutande en borggård. Det undergår nu (1921)
en ganska omfattande inre restaurering med delvis
förändrad inredning. Sålunda afser man, bl. a.,
att till en större sessionssal för länsstyrelsen och
samlingssal för länets landsting återställa den
fordom till arkiv begagnade s. k. rikssalen. Enligt
sägnen har slottet sitt ursprung i ett af engelsmannen
biskop Ilianus på 1170-talet uppfördt S:t
Ilianshus, säte för biskopen. Säkert är, att i slutet
af 1300-talet Vesteraarshus anlades på en höjd vid
Svartåns utlopp. Dess ursprung är ett tornartadt
"fast hus", som ingår i nordöstra hörnet. Till
detta tornhus anslöt sig en borggård, omgifven af
en fyrkantig ringmur, som gaf upphof till de
senare uppförda flyglarna. Till en början fick
tornet en förlängning åt v., motsvarande den nuv.
norra flygelns utsträckning, som torde ha utförts på
1300-talet. Bland höfvitsmän öfver Västmanland,
hvilka fingo säte i denna borg, nämnes tidigast
Jöns Finsson, som fick lämna plats åt Jösse
Eriksson (1413–33). Då dalkarlarna andra gången
tågade till Västerås, blef Melchior Giördz satt till
slottsfogde, men denne måste sommaren 1434 på
Engelbrekts uppfordran lämna slottet, och riddaren
Nils Gust:son Stjernbåt åtog sig detsamma. Under
de af Erik Puke uppväckta oroligheterna var V.
en hufvudort, i hvars grannskap strider
utkämpades. Vid Nils Stures resning hösten 1466
måste ärkebiskop Jöns afträda slottet till honom, och
han behöll det till kort före sin död (1494). Under
Gustaf Vasas belägring af slottet 1521–22
förstördes det till en del, men sin kraftigaste
utveckling ernådde det dock därefter under Vasatiden.
Gustaf Vasa lät nämligen efter slottets intagande
återställa skadorna från belägringen. Med sten,
delvis tagen från dominikanklostret, påbyggde han
ock norra flygeln med dess tredje våning – där
låg t. ex. rikssalen – och anlades större delen
af östra och västra längorna, hvilka fullbordades
under Johan III. Sedermera förändrades slottet
under Gustaf II Adolfs och Karl XI:s tid, då fyra
hörntorn uppfördes. Det var måhända Tessin
d. ä., som gaf slottet "säteritak". 23 maj 1736
ödelades slottet, som redan tidigare härjats af eld,
ånyo af en större eldsvåda, återuppbyggdes de
följande åren i det skick det nu innehar, och 1753
inflyttade landshöfdingen i detsamma. På slottet
satt Erik XIV fången 1573–74. Johan III firade där
sin förmälning med Gunilla Bielke 1585. Där afled
1638 Gustaf II Adolfs syster pfalzgrefvinnan Katarina.
H. U–én.

Västerås stift har sedan midten af 1100-talet,
då det först nämnes, i det närmaste omfattat
samma område som nu, eller landskapen
Västmanland (hvartill kommit en liten del af
Södermanland, nämligen Säterbo socken och en del af
Arboga socken) och Dalarna (se kartan till art.
Ecklesiastik indelning). De förste
Vasakonungarna experimenterade med en uppdelning af
den stora kyrkoprovinsen (se t. ex. Stora
Tuna
, sp. 134), men det stannade vid blotta
ansatser, och den gamla ordningen återinfördes
under Johan III. I stiftet ingå således större
delen af Västmanlands län och omkr. hälften af
Örebro län samt hela Kopparbergs län. Stiftet
omfattar 16 kontrakt: Domprosteriet, Munktorps,
Köpings, Arboga (inom Västmanlands län),
Fellingsbro, Nora (inom Örebro län), Norrbärke,
Västerdals, Leksands, Rättviks, Mora, Stora Tuna, Falu,
Hedemora (inom Kopparbergs län), Färnebo, Sala
kontrakt (inom Västmanlands län). Pastoraten äro
(fr. 1 maj 1921) 106, omfattande 108 lands-, 12
kapell- och 12 stadsförsamlingar, hvarjämte till
stiftet hör en militärförsamling. Stiftet är i
anseende till areal och folkmängd deladt å
Västmanlands län med 4,923 kvkm. och 138,221
inv., å Örebro län med 4,033 kvkm. och 62,549
inv. samt å Kopparbergs län med 30,015 kvkm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:32:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free