Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vätersholm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beloppet (protest för uteblifvet eller ofullständigt
godkännande). Denna protest berättigar
växelinnehafvaren till att hos sina förmän kräfva säkerhet
för betalning vid förfallotid jämte kostnader, ja
enligt nordisk rätt äfven till att af dem fordra
betalning genast. Den öfverlåtare, som låtit växeln
gå vidare, kan i detta fall äfven begära säkerhet
hos växelgifvare och föregående öfverlåtare. I
vissa fall kan dessutom, då ett redan tecknadt
godkännande på grund af acceptantens obestånd
blifvit osäkert, efter upptagen protest säkerhet
likaledes kräfvas (säkerhets- l. sekuritetsprotest).
Protest för bristande betalning, det ojämförligt
viktigaste fallet, måste upptas på förfallodagen eller
strax därefter (senast å andra söckendagen efter
förfallodagen enligt nordisk rätt). Om protesten
bör växelinnehafvaren utan uppskof ge
underrättelse (notifikation) till sina förmän, enligt nordisk
rätt till den närmaste förman, vid hvars namn
uppgift om ort finnes på växeln, och denne på
samma sätt till sin närmaste förman o. s. v.; den,
som försummar notifikation, förlorar visserligen ej
växelrätten, men blir ansvarig för genom
försummelsen vållad kostnad. Acceptanten är – utom
vid domicilierad växel med annan person som
växelbetalare (domiciliat) – betalningsskyldig
äfven utan protest och notifikation. Till att mildra
verkningarna af, att växeln icke skyddas (blir
"nödlidande") tjäna reglerna om godkännande
eller betalning af annan, utom växelgäldenärernas
krets stående person (intervenient). Sådan
frivillig mellankomst (intervention, se d. o.)
kan ha form af s. k. nödfallsadress, d. v. s.
en i växeln meddelad uppmaning från någon af
växelgäldenärerna till namngifven person
(nödfallsadressat), med hvilken aftal härom
naturligtvis förut bör ha träffats, att honorera
(acceptera eller betala) växeln, om den blir nödlidande,
men kan äfven ske af en därtill icke uppmanad
person (intervenient i inskränkt mening), som erbjuder
sig att honorera växeln till heder för någon
växelgäldenär. Intervenient, som, sedan protest
upptagits, betalt växel jämte ränta och kostnader,
inträder i växelinnehafvarens alla rättigheter mot
den, för hvars räkning han betalt (honoraten),
samt mot föregående öfverlåtare och godkännaren.
Utställes ny växel till indragande af nödlidande
växels belopp jämte kostnader, kallas den
återväxel (retur- l. recambioväxel); för
sammanlagda beloppet af regresskrafven kan
returräkning begäras. Trasserad växel kan utfärdas i
ett exemplar (solaväxel – med detta ord
betecknas ibland äfven den egna växeln, hvilken
icke får utfärdas i mer än ett exemplar) eller i
flera, hvilka då i texten innehålla ordningsnummer
(prima, sekunda, tertia o. s. v.).
Sådana växelduplikat förekomma vid remissor
till aflägsna orter, då man vanligen sänder två
exemplar på olika postvägar, af hvilka det, som
först framkommer, används; om en ej accepterad
växel förkommit; då man vill diskontera eller sälja
växeln utan tidsförlust genom dess uppvisande till
accept, i hvilket fall vanligen priman sändes till
accept och sekundan, hvarpå anteckning göres om,
hvar den accepterade priman finns, diskonteras
eller säljes. Då växelduplikat kan utfärdas blott
af trassenten, kan erhållandet däraf stundom
medföra tidsförlust, och man kan då, särskildt när
originalet sändes till accept, ha ungefär samma
gagn af en s. k. växelkopia. Denna, som
kan tas af hvilken innehafvare som helst, skall
ordagrant återge växelns text och alla däri gjorda
anteckningar och indossament samt förses i slutet
med orden "Härtill kopia", hvarpå nya
originalindossament vidtaga. Har originalet sändts till
accept, göres anteckning därom på kopian. – Som
en egendomlighet hos växeln framhölls i äldre tid
städse det stränga ansvar, som var förbundet med
ingående af växelförpliktelser. Därmed syftades i
synnerhet på lättare tillfälle att få
växelgäldenärerna underkastade omedelbar utmätning och
bysättning. Numera är bysättningstvånget i de flesta
länder upphäfdt, och växelansvarets stränghet visar
sig nu dels i egendomliga regler för
växelförbindelsens tillkomst och växelgäldenärernas
ersättningsplikt, dels i de föreskrifter, som tillämpas,
då växelförpliktelserna göras gällande inför rätta
(växelprocessen). Dessa föreskrifter åsyfta en
snabb rättskipning i växelmål och tillåta
växelgäldenären att begagna endast sådana
invändningar, som stå i omedelbart samband med
växelförhållandet. Ifrån att urspr. afse öfverföring af
penningar från en ort till en annan har växeln efter
hand gått öfver till att bli en form för
skuldförbindelser i allmänhet; men om denna lätta form
för ett kreditpapper icke skall alstra missbruk,
måste den grundas på verkliga varu- eller
penningomsättningar, som haft till följd, att
växelgäldenärerna häfta i skuld till växelinnehafvaren. Om
växel utfärdas utan något sådant skuldförhållande
som ett medel att skaffa växelgäldenärerna
penningar genom upplåning hos tredje man, kallas
den ackommodationsväxel. Ett visst
berättigande kunna sådana växlar väl ega, om de
t. ex. ha till ändamål att förse marknaden med
utländska betalningsmedel på tider, då den lider
brist därpå, och längre fram kunna betäckas genom
på naturlig väg tillkomna varuväxlar. Men har
utställaren icke utsikt att betäcka växeln vid
förfallotid på annat sätt än genom ny växel, t. ex.
en sådan, som af acceptanten drages på honom
eller annan af växelgäldenärerna, urartar affären
till ett s. k. växelrytteri (eller vingleri),
ett för parterna och för den allmänna krediten
lika farligt missbruk. Om transitväxel se
Växelstämpel. – Avalist kallas
borgesman för någon af växelgäldenärerna; sådan borgen
(aval) förbinder avalisten solidariskt efter
växelrätt med hufvudgäldenären, men förekommer i
Norden högst sällan. – Presentant kallades
före endossementets införande den person, till
hvilken enligt växelns lydelse betalning skulle
erläggas; trassent, trassat och remittent utgjorde jämte
honom de fyra typiska växelgäldenärerna. Numera
begagnas uttrycket i betydelse af den
växelinnehafvare, som vid förfallotid uppvisar växel till
betalning. – Att remittera betyder att
öfversända en växel i likvid (till kreditering). Den
sålunda remitterade växeln kallas remissa.
Postremissväxel är i Sverige namnet på
a-vista-växel utfärdad af en bank antingen på
utställaren själf, på dess kontor å annan ort eller
på andra banker och afsedd att spara försändelser
af banksedlar. Till formen är den än trasserad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
