Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
445
Växelkontor
446
svenska specieriksdalern (officiellt beräknad till 3
dal. smt = 9 dal. kmt = 36 mark kint) mot-
svarade enligt silfvervärde och författningar i det
närmaste den i Sveriges utrikeshandel betydelse-
fulla Hamburger-banko-riksdalern, som vid pari-
kurs noterades något under 36 mark kmt i svenska
pengar. Då nu det inhemska sedelmyntet föll i
värde i förhållande till silfvermyntet, fick man na-
turligtvis äfven vid köp af växlar på utlandet betala
prisskillnaden. 1747 i dec. var medelpriset på den
hamburgska bankoriksdalern vid växelköp omkr.
47 mark i svenska sedlar, hvilka således sjunkit
nära till tre fjärdedelar af namnvärdet. De ledande
statsmännen ansågo orsaken förnämligast ligga i
en för riket oförmånlig handelsbalans, som, då
skulderna till utlandet öfverstego fordringarna,
måste föranleda utströmmandet ur riket af ädla
metaller och därigenom stegra priset på dessa i
förhållande till pappersmyntet. Det gällde därför
att minska undervikten i handeln; men då detta
först småningom skulle kunna uppnås genom
skärpta importförbud, ökad utförsel m. m., beslöt
man att genom konstlade medel försöka i hast
åstadkomma en bättre betalningsbalans med ut-
landet och sänka priset på utländska växlar för
att därigenom äfven höja det inhemska pappers-
myntets värde. Detta skulle ske därigenom, att kro-
nan och de förnämste handlandena förenade sina
krafter att "fälla" växelkursen. Sekreta utskot-
tets deputerade afslöto 12 dec. 1747 i detta syfte
kontrakt med det "första växelkontoret", hvars
främsta medlemmar voro presidenten Erland Bro-
man och köpmännen T. Plomgren, G. Kierman,
J. Lefebure och, från 1750, Klas Grill. De asso-
cierade, hvilkas namn enligt tidens tro på nöd-
vändigheten af sekretess i statshushållningen hem-
lighöllos t. o. m. för sekreta utskottets medlem-
mar, förbundo sig att 1748 sälja växlar på ut-
landet till 42 mark per riksdaler holländsk cou-
rant*, under 1749 till 41 mark och 1750 samt
följande år till 40 mark eller mindre, emot det
att de fingo uteslutande rätt att köpa kronans alla
växlar på de inflytande franska subsidierna och
öfriga penningtillgångar utomlands till det pris,
räknadt för hvarje rdr hamb. banko, hvartill de
åtagit sig hålla kursen per rdr höll. cour., vidare
att de fingo öppen kredit i banken intill 300,000
dal. smt för räntefria lån på kortare tid vid
trängande behof samt som ersättning för möjliga
förluster och oundvikliga kostnader, särskildt in-
tressen på de utländska lån, som de på egen kredit
måste anskaffa, 150,000 dal. smt årligen på vinst
och förlust. De associerade lyckades i det hela
relativt väl uppfylla sin förbindelse; trots sedel-
stockens fortgående tillväxt höll sig hamburger-
kursen under åren 1752-55 mestadels mellan 37
och 39 mark och föll t. o. m. stundom ännu
mera. Till detta gynnsamma resultat medverkade
otvifvelaktigt flera förhållanden. Först och främst
är att märka, att ökningen i sedelstocken till vida
öfvervägande del föll på de smärre sedelvalörerna.
* l rdr höll. cour. gällde i svenska sedlar denna tid
ungefär 5 proc. lägre än l rdr hamb. banko, så att en
kurs af 38 mark per rdr höll. cour. i det närmaste mot-
svarade en kurs af 40 mark per rdr hamb. banko; dock
fluktuerade ständigt värdeförhållandet, och från april
1757 till juni 1760 stod l rdr höll. cour. högre i pris än
rdr hamb. banko.
Man torde ega rätt att antaga, att denna ökning
i stor utsträckning kompenserades af kopparplå-
tarnas undanträngande ur den allmänna rörelsen
och att totalcirkulationen därför höll sig relativt
konstant. Denna omständighet underlättade säker-
ligen i mycket hög grad kontorets arbete. En
annan gynnsam faktor var de lyckliga utländska
handelsförhållanden, som rådde under förra delen
af 1750-talet. Betydelsen af denna senare omstän-
dighet var ej heller alldeles fördold för samtiden,
men det låg i alla händelser nära till hands att
of verskatta växelkontorets förtjänster om den sven-
ska valutan. Yid kontraktstidens utgång förnyade
också regeringen 8 juli 1754 kontraktet för 3 år
med samma associerade, "det andra växelkonto-
ret". 1755 skakades emellertid den internationella
penningmarknaden af det utbrytande kriget mellan
England och Frankrike och Lissabons fullständiga
ödeläggelse. Den minskade krediten i Hamburg,
London och Amsterdam återverkade på de svenska
affärsförhållandena, och från dec. 1755 började
växelkursen ånyo stiga, trots nya förskott af ban-
ken och andra förmåner till växelkontoret. Det
är från denna tid, som å ena sidan insikten bör-
jade klarna, att växelkontoren voro allenast ett
palliativ att möta en tillfällig växelbrist och att
verkliga hufvudorsaken till sedelmyntets fall var
den alltför stora sedelstocken. Trots gynnsam han-
delsbalans enligt de officiella uppgifterna sjönk
sedelvärdet oupphörligt under Pommerska kriget
(1757-62), för hvars finansiering svenska rege-
ringen i stor utsträckning anlitade banken, hvilket
ledde till utsläppandet af nya sedelmassor. Å
andra sidan begynna de förtviflade och fåfänga
försöken att genom nya finansoperationer hindra
den naturliga utvecklingen. De medförde oerhörda
förluster för kronan, förorsakade af kortsynthet,
enskild egennytta och partiintriger. Sekreta ut-
skottet afslöt 13 okt. 1756 ett nytt kontrakt för
4 år och med 3 månaders uppsägningstid med de
förra växelassocierade, "det tredje växelkontoret",
på för kronan mer betungande villkor, då utom
alla de föregående förmånerna kronan äfven lof-
vade betala den årliga räntan på ett lån af
600,000 rdr hamb. banko, som de associerade
skulle upptaga utomlands. Redan 30 okt. s. å.
uppsade kontoret sitt kontrakt, då regeringen be-
gärde att till det stadgade priset få köpa ett an-
senligt belopp växlar för import af utländsk spann-
mål till en tillfällig hungersnöds förekommande.
Regeringen pröfvade då en ny utväg och ingick
med andra bolagsmän, köpmannen H. König m. fl.,
det fjärde eller "Königska växelkontoret", ett
kontrakt på nya och för kronan mycket oförmånliga
grunder, hvarvid de associerade dessutom endast
gåfvo ett obestämdt löfte om kursens nedfällande
småningom. Efter ett år begärde bolaget 7 nov.
1757 befrielse från sitt kontrakt, som det ej kunde
uppfylla och som kostade kronan betydliga sum-
mor. Regeringen beslöt då att lämna kursen fri.
På våren 1758 steg den emellertid öfver 55 mark
per l rdr hamb. banko, och trots insikten om
gagnlösheten af liknande företag afslöt regeringen
14 juni med de gamla växelassocierade, Kierman
och bolagsmän, ett kontrakt på 3 år efter de
gamla principerna, men med än mer betungande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
