Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
447
Växelkopia-Växelmäklare
448
pliktelse för växelkontoret att till årets slut sälja
växlar till 50 mark per l rdr hamb. banko och
sedan efter bästa förmåga reglera kursen. Till
sept. 1759 lyckades de associerade hålla växel-
priset vid eller under 50 mark, men därefter bröt
den naturliga följden af den oerhörda sedelemis-
sionen (1755 var sedelstocken öfver 40 mill. dal.
kmt, i slutet af 1760 omkr. 100 mill. dal. kmt)
alla konstlade försök att höja sedelvärdet. 1761
var kursen på Hamburg i medeltal 72 mark, i
okt. 1762 en kort tid 108 mark, d. v. s. sed-
larna hade sjunkit till en tredjedel af namnvärdet.
Återverkan af sedelmyntets prisfall och ständiga
fluktuationer på rikets alla ekonomiska förhållan-
den var bland de främsta orsakerna till hattarnas
fall. Sekreta utskottet hade 11 april 1761 form-
ligen uppsagt det sista och "femte växelkontraktet",
men det sjunkande hattpartiet sökte skydda de
sina mot följande efterräkningar genom en aver-
sionshandel mellan kronan och de förre växel-
associerade. Icke dess mindre upprefvo de 1765
segrande mössorna de förra dechargeresolutionerna.
Bolagsmännen i det tredje och femte växelkontoret
dömdes att återbära mer än 6 mill. dal. smt, som
de ansågos ha uppburit antingen utöfver kontrak-
tens ordalydelse eller utan att uppfylla de mot-
svarande förpliktelserna, och det königska växel-
kontoret ålades återbära 915,000 dal. smt; där-
jämte blefvo de associerade dömda för oredligt för-
farande mot kronan till stränga straff. Räfsten
med växelkontoren var den kanske mest brännande
och mest lidelsefullt behandlade frågan vid riks-
dagen 1765-66, och protokoll och aktstycken
rörande växelkontoren ända från deras första in-
rättning utgåfvos i riklig mängd af trycket. Den
följande riksdagen mildrade domarna öfver växel-
kontorens män. - Enligt sekreta utskottets säker-
ligen öfverdrifna och föga vederhäftiga beräk-
ning 1765 hade försöken att genom växelkontor
fälla kursen i allt kostat banken och kronan: de
tre första växelkontoren 4,808,000 dal. smt, det
königska växelkontoret 2,556,000 och det sista
4,844,000, tillsammans mer än 12 mill. dal. smt.
- Till ytterligare belysning af kursförhållandena
under växelkontorens tid meddelas här medel-
priset för växlar på Hamburg (H.) och Amsterdam
(A.) under januari månad hvarje år:
Jan. H. A.
1748 45Va 44*/4
1749 44J/4 42
1750 43Ya 41
1751 40x/2 381/*
1752 393/4 373/4
1753 38V4 36
1754 38Va 36
Jan. H. A.
1755 38V2 353/4
1756 41Va 39Va
1757 42x/4 42
1758 49Va 50
1759 48Va 50V4
1760 56 57
1761 73Va 67J/2
Litt.: E. Sjöstrand, "Mynt- och bankpolitik
under hattväldet 1738-1764" (1908), och A.
Montgomery, "Riksbanken och de valutapolitiska
problemen 1719-1778" (i "Sveriges riksbank
1668-1918", d. III). 2. L. S. (A. M-ry.)
Växelkopia, hand. Se V axel.
Växelkurs kallas det pris, hvartill växlar på
utlandet kunna köpas och säljas. Man skiljer i
enlighet härmed på köpkurs, det af köparen er-
bjudna priset, och försäljning skur s, det af säljaren
begärda priset. Skillnaden i kursen på "långa"
och "korta" växlar (se Växel) bestämmes vä-
sentligast af räntefoten på den plats, där växeln
är betalbar, enär en "lång" växel, som skickas
i likvid till utlandet, där af räknas med af drag
af räntan till förfallotiden, diskont (se d. o.).
På större handelsplatser uppgöres vanligen af
mäklarna en "hufvudkurs" (se Kurs 2) 1. "no-
terad kurs" som norm för betalningar i främ-
mande myntslag. Kursen säges stå al pari, då
växelpriset är lika med myntvärdet af den främ-
mande penningsorten uttryckt i inländskt mynt.
Sålunda är parivärdet på en tysk riksmark ut-
tryckt i kr. 888/9 öre, på ett pund st. omkr. 1*8,18
kr., på en franc 72 öre. Stiger växelkursen så
högt, att hvarje ytterligare stegring skulle göra
det lönande för den, som skall betala i främmande
mynt, att skicka ut guld i st. f. växel, säges
kursen ha nått "guldpunkten" eller, riktigare,
"öfre guldpunkten". "Nedre guldpunkten" är
omvändt det lägsta pris, till hvilket det lönar sig
att trassera på utlandet, så att ett ytterligare
fall gör det förmånligare att införskrifva guld.
Guldpunkterna ha icke som parivärdet ett alldeles
konstant läge, utan bero på transportkostnaderna
för myntmetallen, smältningskostnaderna, räntans
höjd m. m. - "Gynnsam" kallas växelkursen, då
växlar på utlandet stå under pari, "ogynnsam",
då växelkursen omvändt står öfver pari. Den s. k.
gynnsamma växelkursen gynnar dock allenast ett
lands importörer, som ha att betala till utlandet,
men är oförmånlig för exportörerna, hvilka erhålla
ett lågt pris för sina växlar på utlandet. -
Växelkursens svängningar ("fluktuationer") bero
ytterst på landets betalningsbalans (se H a n d e l s-
balans), men äfven de olika ländernas penning-
väsen och räntefot inverka i hög grad på den-
samma. Mindre stater, t. ex. de nordiska, äro
dessutom äfven i detta afseende beroende af väx-
lingarna i prisen på närmaste större handelsplatser
(för Sverige Hamburg och Berlin). - Jfr George
J. Goschen, "Läran om utländska växelkurser"
(3:e sv. uppl. och försedd med tillägg af I.
Heckscher, 1918). I. Hkr.«
Växellag. Se V ax el rätt.
Växellagring, geol., säges förefinnas mellan två
eller flera berg- eller jordarter, då dessa bilda med
hvarandra omväxlande lager, så t. ex. att intill ett
lager af bergarten a kommer ett lager af bergarten
&, därefter ett af a, vidare ett af b etc. Mellan
hälleflinta och kornig kalksten, mellan dioritskiffer
och gnejs samt mellan alunskiffer och orstenskalk
förekommer inom Sverige flerstädes växellagring;
de sägas "växellagra" med hvarandra. E. E.
Växelljud, gramm., används understundom som
term liktydig med af ljud, särskildt som gram-
matiskt bildningselement i starka verb, t. ex. binda:
band, bita: bet, flyga: flög o. s. v. K. F. J.
Växellåda. 1. Text. Se B and v af ni n g och
V ä f n i n g, sp. 40 och 44. - 2. Mek., maskinell
anordning för växling af hastigheter å motordrifna
fortskaffningsmedel.
Växelmäklare kallas de mäklare (se d. o.),
hvilka sysselsätta sig med förmedling af köp och
försäljning af växlar. Sådan af mäklare förmedlad
och bevittnad affär kallas växelslut. I Sve-
rige förordnas inga särskilda mäklare för detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
