Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
Växelströmsgenerator-Vaxelströmslikriktare
ofta benämnas sinusströmmar eller harmo-
niskt varierande. Den tid, som förflyter mellan
två med hänsyn till storlek, riktning och föränd-
ring lika strömvärden, kallas period. Periodta-
let anger antalet perioder per sek. Under det att
inom starkströmstekniken lågfrekventa växelström-
mar användas med ett periodtal af 15-60, använ-
das inom svagströmstekniken (se Telefon, sp.
709, och T elegraf, sp. 743) högfrekventa ström-
mar med ända till 3 mill. per./sek. Elektrisk energi-
distribuering för ljus- och kraftändamål sker i Sve-
rige hufvudsakligen med 25 och 50 perioders växel-
strömmar. För belysningsändamål måste periodta-
let vara minst 25, men 50-periodtalet är i detta fall
att föredraga. Som orientering kan anföras, att
tiden för en period vid en 50 perioders växelström
enligt definitionen af periodtalet är 1/50 sek. Tiden
för en half period är således endast 1/100 sek.,
hvilket med andra ord innebär, att en tid af 1/100
sek. förflyter mellan två maximivärden eller noll-
värden. En sinusström är fullt bestämd genom
maximivärdet och periodtalet. Af praktiska skäl
anges ej växelströmmens storlek genom maximivär-
det, utan genom det kvadratiska medelvärdet,
effektivvärdet. Detta värde motsvarar storleken af
den likström, som med hänsyn till värmeutvecklin-
gen i ett visst motstånd (se Joules lag i art.
Galvanisk strö m) är ekvivalent med ifråga-
varande växelström. Vid en sinusström är maxi-
mivärdet V2, d. v. s. l, 41 gånger större än effek-
tivvärdet. Hvarje växelströmsampèremeter anger
effektiv värdet. Fasförskjutningen, fasskillnaden
mellan två växelströmmar anges genom den tid,
som förflyter mellan två likvärdiga värden hos
de båda strömmarna. Denna fasförskjutning anges
antingen i delar af en period eller, vid sinusström-
mar, i grader. En period motsvarar 360°, en half
period 180° o. s. v. Vid exempelvis V* period eller
90° fasförskjutna strömmar inträffar den ena ström-
mens maximivärde samtidigt med den andras noll-
värde. Vid 0° och 180° fasskillnad inträffa såväl
noll- som maximivärdena samtidigt, men ström-
marna äro i det förra fallet riktade åt samma håll
och i det senare fallet åt motsatta håll. En enkel
växelström, s. k. enfasström, karakteriseras
däraf, att för ledningskretsen erfordras två ledare,
som föra lika stora sinsemellan 180° fasförskjutna
strömmar. Vid flerfasström användas flera
än två ledare, som genomgås af sinsemellan fas-
förskjutna lika strömmar. Af denna strömart har
trefasströmmen mest kommit till använd-
ning på grund af sin öfverlägsenhet för motordrift.
Den karakteriseras däraf, att tre ledare användas,
som genomgås af växelströmmar, hvilka äro sins-
emellan fasförskjutna 120° eller 1/3 period. Vid
exempelvis en 50 per. trefasström följas momentan-
värdena åt med en tidsskillnad af 1/3 period, d. v.
s. 1/150 sek. Om en växelström med effektivvärdet
7 ampere passerar genom ett motstånd på r ohm,
utvecklas enligt Joules lag en effekt af r x I2 watt.
Mellan motståndets poler erhålles en växelspänning
uttryckt i effektiv värdet, E = r x I volt. Vid ett
ohmskt motstånd är således effekten lika med pro-
dukten af ström och spänning. Vid ett induktivt
motstånd (se Elektriskt motstånd), hvars
ohmska motstånd kan försummas, är effekten lika
med noll, trots det att polspänniugen är E volt och
strömmen / ampere. I det förra fallet benämnes
strömmen w a 11 s t r ö m, i det senare fallet
wattlös ström. För en växelströmskrets
gäller, att effekten P = E x 7 x cos q). Cos (f
benämnes effektfaktor, qp utgör fasförskjutningen
mellan ström och spänning. Om växelströmmen I
uppdelas i två komposanter, en i fas med E och
en 90° efter E, blir uttrycket för wattströmmen
I x cos q> och för den wattlösa strömmen I x sin cp.
Tack vare växelströmmen ha kraftöfverföringspro-
blemet och den elektriska energidistribueringen på
ett ekonomiskt sätt kunnat lösas. Detta beror huf-
vudsakligen därpå, att växelströmmen genom enkla
stationära apparater, s. k. transformatorer, kan
omformas från en spänning till en annan.
Vid likström måste roterande apparater, s. k.
motorgeneratorer, användas. Dessa ha en betyd-
ligt lägre verkningsgrad än transformatorerna samt
erfordra mera tillsyn och skötsel. Då likströmmen
ej kan erhållas med högre spänning än omkr.
3,000 volt och då de stora kraftöfverf öringarna
erfordra mycket höga spänningar (hvarpå som
exempel kunna anföras Trollhättan 50,000 volt,
Älfkarleby 70,000 volt och Untra 100,000 volt),
måste växelströmmen här uteslutande komma till
användning, då den lätt kan upptransformeras till
önskad spänning. K. Ll.
Växelströmsgenerator (Al tern ät or), elektrot.,
maskin för alstring af elektrisk växelström. Se
Elektriska maskiner, sp. 280.
Växelströmslikriktare, elektrot. Med l i k r i k-
t a r e förstås, till skillnad från roterande o m-
formare (se Elektriska maskiner, sp.
290), som delvis fylla samma uppgift, apparater
för växelströms ofverföring till likström, hvilka ej
Fig. 1.
äro att betrakta som elektriska maskiner i egentlig
mening. För smärre ändamål samt för mycket höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
