- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
455-456

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växelställe ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

455

Växelundervisning

456

hvarf förekom denna anordning i större eller mindre
utsträckning inom många skolor i olika länder.
Mer radikalt tillämpades systemet först af engels-
mannen Andrew Bell (se denne, f. 1753, d.
1832) i den uppfostringsanstalt i Madras, hvars
ledning han öfvertog 1789. Den bristande tillgån-
gen på lärare, som voro villiga och dugliga att
tillämpa hans förbättrade undervisningsmetoder,
förmådde honom att i stället söka biträde af de
skickligare lärjungarna. Fullständigt hade han
genomfört systemet 1795, så att han utom moni-
torerna var anstaltens ende lärare, ehuru lärjunge-
antalet då uppgick till 200. När han året därpå
af hälsoskäl nödgades återvända till England, ut-
gaf han en redogörelse för sitt system; men boken
väckte till en början föga uppmärksamhet. Utan
kännedom om Bells uppslag gjordes emellertid af
hans landsman, kväkaren J o s e p h Lancaster
(se d. o.) året efter det, då Bells bok utkom, ett
liknande försök i London. Bristande tillgång för
att aflöna medlärare föranledde denne att i sin
1798 öppnade privatskola i en af Londons fatti-
gaste stadsdelar låta lärjungarna undervisa hvar-
andra. Försöket slog synnerligen lyckligt ut och
väckte så mycken uppmärksamhet, att han genom
frikostiga understöd sattes i stånd att ombilda sin
skola till en anstalt, i hvilken ett tusen fattiga
gossar erhöllo kostnadsfri undervisning med honom
som den ende läraren. Under vidsträckta föreläs-
ningsresor i England, Skottland och Irland väckte
han intresset för folkundervisningen och föranledde
upprättandet af en mängd skolor med växelunder-
visning. Hans konfessionslösa religionsundervisning
väckte emellertid missnöje hos högkyrkans män,
hvilka då erinrade sig Bells likartade skolplan och
förmådde denne att 1804 i konkurrens med Lan-
caster inrätta växelundervisningsskolor med orto-
dox religionsundervisning. Lancasters vänner bil-
dade 1808 ett sällskap för att sprida hans idéer
till alla länder, och nu skref den annars så blyg-
samme kväkaren: "Gud har satt en basun i min
hand, och den skall nu höras öfver alla länder. Bri-
tanniens fattiga, Europas fattiga, hela världens
fattiga skola erhålla uppfostran". Bells anhängare
försummade icke att å sin sida också bilda ett pro-
pagandasällskap, men detta, National society, be-
gränsade sin verksamhetskrets till brittiska riket.
Skolorganisationerna och undervisningsmetoderna
voro väsentligen likartade i båda partiernas skolor
med undantag endast för religionsundervisningen.
Hos båda undervisades hela skolan i ett enda rum,
som sålunda stundom kunde rymma 1,000 lärjun-
gar, fördelade i en mängd grupper (klasser), under
ledning hvar och en af sin monitor, i sin ordning
öfvervakad af en eller flera öfvermonitörer. öfver
det hela vakade läraren från den upphöjda kate-
dern som en fältherre från sin utsiktspunkt. Vid
läs- och skriföfningarna voro enligt Lancasters
system lärjungarna indelade i 8 klasser, vid räkne-
öfningarna i 10. Hos Bell var af delningarnas antal
ej bestämdt, utan lämpades efter skolans storlek;
de blefvo emellertid i allmänhet större än i Lan-
caster-skolorna, men fingo ej of verstiga lärjunge-
antalet 40. För monitorernas verksamhet liksom
för de öfrige lärjungarnas uppställande eller sit-
tande på olika platser i det stora skolrummet samt
för deras uppträdande i öfrigt och sätt att besvara

frågorna hade man mycket detaljerade föreskrif-
ter, som med nästan militärisk drill tillämpades.
Särskildt Lancaster hade ett originellt system för
belöningar och straff och för monitörväsendets orga-
nisation. I stor utsträckning användes öfnings-
tabeller, som samtidigt voro synliga för klassen.
Under den inbördes konkurrensen utvecklades på
ett förtjänstfullt sätt undervisningsmetoderna. Hos
bådadera skolformerna användes sålunda skrifläs-
metoden (se d. o.). Att metoden med framgång
kunde användas, berodde därpå, att undervisnin-
gen väsentligen inskränkte sig till öfningar i läs-
ning, skrifning och räkning samt utanläsning i kri-
stendomskunskap. - Från England spred sig
växelundervisningen till många andra länder. Det
är därvid karakteristiskt, att den fann sina varmaste
förkämpar bland det praktiska lifvets män, sär-
skildt bland militärer, hvaremot de sakkunnige pe-
dagogerna i allmänhet ställde sig mera kritiska. För
öfrigt är det naturligt, att den skulle finna tack-
sam jordmån framför allt, där samma förhållanden
rådde som de, hvilka i England framkallat för-
söket, d. v. s. brist på penningmedel eller på
dugliga lärarkrafter. I Tyskland fann metoden
föga spridning, då man där på de flesta ställen
nått öfver det nödläge och det nybörjarstadium
inom folkskoleutvecklingen, som Bell och Lancaster
hade att tillgodose. Där den i Tyskland kom till
användning, inskränktes i allmänhet monitorernas
ledning till repetitioner och mera mekaniska öfnin-
gar, under det att däremot den egentliga under-
visningen meddelades af kompetenta lärare. - För
den svenska folkskolans utveckling har växelunder-
visningen på sin tid varit af stor betydelse. På
statens bekostnad och med instruktion af 1812 års
uppfcstringskommitté (se Uppfostringskom-
mitteer) utsändes 1817 läraren vid Philipsenska
skolan i Stockholm Per Reinhold Svens-
son (f. 18 dec. 1789, filos. doktor i Greifswald
1812, kyrkoherde i Höreda, Jönköpings län, 1826
-63, d. 1877) till England för att taga kännedom
om Bells och Lancasters metoder. Han afgaf s. å.
"Berättelse om Bell-Lancasterska undervisningssät-
ten" (tr. 1819). Äfven protokollssekreteraren, filos.
magister Johan Adolf G er el ius (f. 1780,
d. 1854) studerade systemet i dess hemland (1819)
och utgaf 1829 "Det brittiska eller Lancasterska
uppfostringssystemet". I praktisk tillämpning kom
hos oss metoden redan 1818, i det att Svensson in-
förde den vid den skola, där han var lärare, näm-
ligen Philipsenska skolinrättningen (se d. o.) i Stock-
holm; och snart följdes exemplet på många ställen.
Därför verkade två för ändamålet bildade sällskap,
Sällskapet jör växelundervisningens befrämjande
(1822), som afsåg hela landet, och ett liknande
sällskap särskildt för Göteborgs stift (1824). Båda
ega ännu bestånd och verka fortfarande för folk-
undervisningen, ehuru de numera öfvergett växel-
undervisningens principer (se Sällskapet för
folkundervisningens befrämjande).
Inemot hälften af landets folkskolor tillämpade
1840 i större eller mindre utsträckning Bells och
Lancasters metoder. I 1842 års folkskolestadga
uppställdes som kompetensfordran för folkskollärare
bl. a. "kännedom af växelundervisningsmetoden",
och denna föreskrift bibehölls ännu i den omarbet-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:22 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free