Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växthus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett orangeri i Kungsträdgården i Stockholm. Ett
och annat orangeri uppfördes vid större svenska
gods i slutet af 1600-talet och ännu fler under
loppet af 1700-talet. Under 1800-talets förra
hälft byggdes åtskilliga växthus i de större
städerna, och herrgårdsträdgårdarna på landet
utrustades också efter hand med växthus af ena eller
andra slaget. Först sedan tekniska framsteg
möjliggjort uppförandet af ändamålsenliga
odlingslokaler för jämförelsevis billigt pris, d. v. s. i
slutet af 1800-talet, började växthus uppföras mera
allmänt, och drifningen af växter blef en tämligen
viktig inkomstkälla för handelsträdgårdarna. –
Litt.: O. Schnurbusch, "Die praktischen
kultureinrichtungen der neuzeit" (III, 1904), samt
G. Lind och R. Abrahamson, "Moderna växthus"
(1916).
C. G. D.
Växthuslafvar, trädg. Se L af ve, sp. 805.
Växthusvärtbitaren, zooL Se Vårtbit are.
Växthygièn, bot. Se Växtpatologi.
Växthár, bot. Se H å r 2.
Växtkasein, dels äldre namn på legumin (se
d. o.), dels detsamma som glutenkasein (se
Gluten).
Växtkemi (F y t o k e m i), den del af kemien,
som behandlar växternas kemiska beståndsdelar
och växtlifvets kemiska fenomen. Litt.: H. v.
Euler, "Växtkemi, dess grunder och resultat"
(I-III, 1907-08; tysk uppl. 1908-09; ny tysk
upplaga under utarbetning). (K. A. V-g.)
Växtkolesteriner, kem. Se Steriner, sp. 1303.
Växtkult. Se Trädkult.
Vaxtkännedom. Se Botanik.
Växtlim, bot., detsamma som gluten (se d. o.)
eller genom jäsning däraf beredt appreturmedel.
Med växtlim förstås äfven olika slag af dextrin- eller
stärkelsehaltiga klister och appreturmedel. G. L-m.
VäxtlÖSS, Phytophthires 1. Sternorrhyncha,
zool., grupp af ordningen Homoptera bland de
halfvingade insekterna (Hemiptera), hvars repre-
sentanter utmärkas af sin långt gående specialise-
ring för ett lif som sugande parasiter på växterna.
Den anses vanligen omfatta familjerna Psyllidæ
(bladloppor), Aleurodido(mjöllöss), Aphidido(blad-
löss) och Coccidæ (sköldlöss). Tvifvel om dessa
familjers samhörighet har emellertid framkommit
från åtskilliga håll, och A. Handlirsch (Wien) före-
slår senast att upphöja dem till underordningar. I
själfva verket visa de skilda familjerna så stora
inbördes olikheter, att upprätthållandet af gruppen
knappast är berättigadt.
1. Bladlopporna (se d. o.) äro små in-
sekter, som i hvila bära sina två vingpar taklikt
lagda öfver bakkroppen. De ha hoppfötter och ut-
vecklas ur platta, vägglössliknande larver, som röra
sig fritt på växterna. Någon fortplantning utan
föregående befruktning förekommer ej och ej heller
någon generationsväxling. Ett par arter äro be-
kanta såsom trädgårdsskadedjur, särskildt äppel-
bladloppan (Psylla mali Schmid.), som gör rätt
stora skador på sina håll.
2. Mjöllössen (Aleurodido) utgöra en liten
familj med endast få representanter, som liksom
bladlopporna ha två par i hvila taklagda vin-
gar, men däremot sakna hoppförmåga och utveck-
las ur larver, som i äldre stadium föra ett fast-
sittande lif, påminnande om sköldlössens. Som ut-
vecklade insekter äro de täckta af ett hvitt mjöl-
artadt puder, som föranledt namnet mjöllöss. Lar-
verna äro täckta af hvita vaxtrådar, som ge dem
ett fantastiskt utseende. Fortplantningen är lik-
som hos bladlopporna alltid föregången af be-
fruktning. Den lilla Aleurodes vaporariorum
West w. är vanlig i varm växthus och kan stundom
göra skada.
Bladloppor och mjöllöss kunna sammanfattas till
en grupp, Psyllina, jämställd med en grupp Aplii-
dina, omfattande de två senare växtlössfamiljerna
bladlöss och sköldlöss. Dessa senare familjer kunna
betraktas som växtlöss i inskränkt bemärkelse och
ha ett gemensamt kännetecken i den i stor utsträck-
ning förekommande partenogenetiska fortplantnin-
gen. Blad- och sköldlössen skiljas åt enligt följande
schema:
a) Tarserna 1-ledade med en klo. Hannarna af
normalt insektutseende med ett par flygvingar.
Det bakre paret hai ombildats till svängkolfvar.
Mundelar saknas. Honorna alltid ovingade, sällan
insektlika, med rikliga vaxafsöndringar. Utveck-
lingen utan generationsväxling. Sköld löss
(Coccidæ).
b) Tarserna oftast 2-ledade med två klor. Såväl
hannar som honor ofta bevingade med två par
vingar. Utvecklingen komplicerad generationsväx-
ling. B l a d l ö s s (Aphidido).
3. Sköldlöss (Coccidæ ; se Sköldlöss
med fig.).
. 4. Bladlöss (Aphidido; se B la d l oss med
fig.) är den största af de omnämnda familjerna och
omfattar en mängd allmänt bekanta former, hvaraf
många i motsats till hvad namnet antyder lefva på
andra delar af växterna än bladen, exempelvis på
stammen eller på rötterna under jordytan. Deras
särmärke är framför allt den komplicerade genera-
tionsväxlingen, som hos ingen annan insektgrupp
nått en motsvarande grad af utveckling. En blad-
luskoloni anlägges vanligen på våren af en vingad
eller o vingad hona, kallad stammoder (junda-
trix), som öfvervintrat eller kläckts ur öfvervint-
rande ägg. Partenogenetiskt, d. v. s. utan befrukt-
ning, frambringar hon vid början af vegetations-
perioden vingade eller ovingade kullar af honor,
kallade virgines, som likaledes utan befrukt-
ning fortplanta sig vidare och sprida arten. På
eftersommaren frambringa virgines en särskild ge-
neration honor, kallade sexupara, som i sin ord-
ning på samma väg alstra en tvåkönad generation
(sexuales), bestående af honor och hannar. Efter
befruktning lägga dess honor ägg, som öfvervintra
och ge upphof till nya stammödrar. Denna penta-
morfa utvecklingscykel med 5 slag af genera-
tioner, stammödrar, vingade och ovingade
virgines, sexupara och sexuales är typisk för
löss, som lefva och utvecklas på en värdväxt.
I många fall kan emellertid ett eller flera af dessa
stadier öfverhoppas och den pentamorfa utveck-
lingscykeln utbytas mot en trimorf därigenom, att
stammödrarna direkt frambringa den sexupara ge-
nerationen eller slutligen en dimorf därigenom,
att stammödrarna själfva frambringa den tvåkönade
generationen. Vidare kunna sidolinjer bildas af
öfvervintrande virgines, som år efter år fram-
bringa nya virgines och endast undantagsvis pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
