Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växthus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
489
Växtmargarin-Växtsjukdomar
490
rationen. Detta fall står vanligen i förbindelse
med ombyte af näringsväxt eller flyttning från
en del af växten till en annan, t. ex. från de
gröna delarna till rötterna. Därvid kunna vissa
virgines särskildt anpassa sig för utvandringen
till den nya växten eller den nya delen af värd-
växten och bilda generationer af emigranter, som
skilja sig från de virgines, som lefva kvar, där
stammodern grundat kolonien. Familjen Aphidido
omfattar underfamiljerna Aphidino (äkta blad-
löss), Lachninæ (trädlöss), Pemphiginæ (gall-
löss), Chermesinæ (barrlöss) och Phylloxerino
(vinlöss). Till underfamiljen Aphidino höra åt-
skilliga af våra vanligare bladlöss, exempelvis
hägglusen (Aphis padi L.), som i äggstadiet öfver-
vintrar på häggen och där äfven har sina första
partenogenetiska generationer. I juni utvandra
bevingade virgines till vilda grässlag och hafre
för att på hösten som sexupara återvända till
häggen och där fullborda sin utvecklingscykel
genom att frambringa en tvåkönad generation, som
lägger vinterägg. På hafren gör den vid mass-
förekomst stor skada. Yidare hör till denna un-
derfamilj de bekanta äppel-, plommon-, vinbärs-
och rosenlössen. Till Lachninæ (trädlössen) höra
de stora mörka löss, som äro vanliga på tall och
gran, exempelvis Lachnus tomentosus DG. på tall.
Underfamiljen Pemphiginæ (gall-löss; se d. o.)
omfattar former, som ofta bilda gallor på blad
eller andra växtdelar, exempelvis släktena Tetra-
neura och Schizoneura. Barrlössen (Chermesinæ)
bilda kottelika gallor på kvistar af barrträd. En
af de allmännaste är granbarrlusen (se d. o.; Cher-
mes abietis L.). Till underfamiljen Phylloxerinæ
(vinlöss), som i många hänseenden står isolerad,
hör slutligen en del på löfträd lefvande for-
mer, af hvilka vinlusen (se d. o. med fig.) är den
mest bekanta. N. A. K.
Växtmargarin, bot. Se Kokospalm, sp.
505, och Margarin, sp. 910.
Växtmorfologi, bot. Se Botanik, sp. 1302,
och Morfologi 1.
Växtmotiv. Se Ornament.
Växtmärg, bot. Se C u c ur bi t a.
Växtnomenklatör, bot. Se Växter, sp. 468.
Växtorganografi, bot. Se Bot anik, sp. 1302.
Växtornamentik. Se Ornament.
Växtpaleontologi. Se Paleontologi 2.
Växtpapper, detsamma som gråpapper (se
d. o. och Press 2).
Växtpatogeni, bot. Se Växtpatologi.
Växtpatografi, bot. Se Växtpatologi.
Växtpatologi (se Patologi), bot.f läran om
växternas sjukdomar och deras bekämpande. Växt-
patologien omfattar växtpatografien (af
grek. grafféin, skrifva), som behandlar växtsjuk-
domarnas symtom, växtpatogenien (af grek.
gefnéin, uppkomma) 1. växtetiologien (se
E t i o l o g i), läran om ,växtsjukdomarnas orsaker,
växtterapien (se Terapi), läran om växt-
sjukdomarnas botande, och växthygienen (se
Hygien), läran om växtsjukdomarnas förebyg-
gande. Se vidare Växtsjukdomar. G.L-m.
Växtpress, bot. Se Press 2.
Växtregioner (Vegetationsregioner)
benämnas inom växtgeografien de mer eller mindre väl
afgränsade större områden med likartad vegetation,
till hvilka växtsamhällena (se därom
Växtgeografi) gruppera sig i naturen. Skarpast utbildade
bli vanligen dylika regioner i bergstrakter, där de
olika regionerna följa öfver hvarandra, t. ex.
barrskogsregionen (regio silvatica), björkskogsregionen
(regio subalpina) och fjällregionen (regio alpina) i
de skandinaviska fjällen, likaså vid hafskusterna,
där vegetationen såväl under som öfver vattenytan
ordnar sig i skarpt markerade höjdregioner. Men
äfven i samma plan kan man urskilja mer eller
mindre tydliga regioner, t. ex. ek- och
bokregionerna i södra Sverige. – Jfr Zon 2.
G. E. D. R.
Växtrikets system. Se Växter.
Växtsamhällen. Se V ä x t g e o g r a f i, sp. 477.
Växtsamling. Se Herbarium.
Växtsilke, detsamma som vegetabiliskt silke (se
Beklädnadsväxter, sp. 1237). Jfr A s-
clepias-ull och Stoppningsmaterial.
Växtsjukdomar benämnas vissa rubbningar i
växters normala lifsfunktion och utveckling. De
kunna framträda på hela växten eller endast på
enskilda organ af densamma. Vanligen äro de
förbundna med missbildningar af de sjuka delarna.
Sjukdomarna framkallas al ogynnsamma jordmåns-
eller väderleksförhållanden eller af parasiter ur
växtvärlden, företrädesvis parasitsvampar och bak-
terier. Läran om växtsjukdomarna benämnes fy-
topatologi. Dit räknas stundom ock skador,
framkallade af parasiter ur djurvärlden, företrä-
desvis insekter (se Skadeinsekter), eller ge-
nom högre stående djurs åverkan. Sjukdomarnas
antal växer betänkligt med hvarje årtionde, som
går, och de förluster, som de åstadkomma, äro ofta
mycket betydande, att räkna i 10-tals, ja stundom
i 100-tals mill. kr. årligen. Bland sjukdomar må
här nämnas s ä d e s r o s t (se d. o.), s o t (b r a n d)
på säd (se Sot), potatissjuka (bladmö-
gel s j u k a) på potatis (se P o t a t i s s j u k a),
vinmjöldagg (se Erycibaceæ) och v i n-
mögel (se d. o.) på vinplantan, krusbärs-
mjöldagg (se d. o.) på krusbär, blom- och
grentorka på kärn- och stenfruktträd (se
Fruktmögel), klumprotsjuka på kål-
arter (se Plasmodiophora), blåsrost på
weymouthtall m. fl.
Alltsedan 1890 (vid Der Internationale land-
und forstwirthschaftliche congress zu Wien) har
man bemödat sig att få till stånd en sammanslut-
ning mellan de olika länderna för att bekämpa
de mest förstörande växtsjukdomarna. Frågan har
varit före vid en mängd sedan dess hållna kon-
gresser: 1900 i Paris, 1903 i Kom, 1905 i Kom,
1907 i Wien, 1908 i Montpellier och i Kom, 1909
i Kom, 1912 i Paris samt 1913, 1914 och 1920
i Kom. Vid den i Kom 1914 hållna Internatio-
nella fytopatologiska konferensen, hvarest voro
representerade 31 stater, däraf 20 från Europa
och 11 från andra delar af världen, afslöts en
Internationell fytopatologisk konvention, som inne-
håller program för införande af inspektion öfver
odlingar samt kontroll öfver in- och utförda växter
och växtdelar, äfvensom formulär till certifikat.
Se J. Eriksson, "L’état sanitaire des plantes cul-
tivées" (1913) och "International phytopatological
collaboration [phytopathology]" (1915) samt "Actes
de la Conférence Internationale de phytopathologie,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
