- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
491-492

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växthus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

491

Växtslem-Växtämne

492

Växtslem benämnas kollektivt sådana kväfvefria,
i växtriket förekommande ämnen, som ej lösas i
vatten, men däri svälla till geléartade massor.
Växtslem förekommer rikligt i linfrön, kvittenkär-
nor, gummidragant och salep. De äro liksom gum-
mi lösliga i alkaliska vätskor, men icke i 50-pro-
centig sprit. De äro besläktade med xylan (se
d. o.) och utgöra måhända xylanestrar af basso-
rinsyra. P. T. C. (K. A. V-g.)

Växtsmör, detsamma som växtmargarin (se
Margarin 2). Jfr Kokospalm, sp. 505.

Växtsociologi. Se Växtgeografi, sp. 477.

Växtsteklar, zool., gruppen Symphyta (äfven
kallad Phytophaga, Securifera, Serrifera 1. Sessili-
ventres) af steklarnas ordning (Hymenoptera) bland
insekterna. Den utgör en ganska sluten enhet, som
i förhållande till öfriga steklar, sammanfattade i
gruppen Apocrita, intar en fylogenetiskt lägre ställ-
ning, dels genom sina larver, som ha utvecklade
extremiteter, i motsats till Apocritas fotlösa starkt
tillbakabildade larver, dels genom utbildningen
af första bakkroppssegmentet hos de utvecklade in-
sekterna. Hos Apocrita är detta segment för-
minskadt till en oftast skaftliknande sammanbind-
ningsled mellan bröst och bakkropp, hos växtstek-
larna är det däremot af vanlig byggnad, lika bredt
och tjockt som öfriga segment. Den rörlighet, som
utmärker bakkroppen hos öfriga steklar, är därför
också försvunnen hos växtsteklarna. De latinska
namnen Symphyta (de sammanvuxna) och Sessili-
ventres (de med fastsittande bakkropp) antyda
detta. Vidare äro växtsteklarna, såsom det svenska
namnet säger, växtätare (lat. phytohaga) och till
sin utveckling äfven bundna vid växter. Honor-
nas äggläggningsapparat är som en anpassning
för detta lefnadssätt sågtandad, hvarför den största
familjen inom gruppen äfven bär namnet sågstek-
lar (se d. o. med fig.; eng. saw-flies, fr. mouches
à scie). De latinska namnen Securifera och Serrifera
(sågbärare), som tillagts hela gruppen, häntyda på
denna karakteristiska egenhet. Gruppen omfattar
omkr. 3,500 bekanta arter med hufvudsaklig ut-
bredning i de palearktiska och nearktiska regio-
nerna, under det att tropikerna äro betydligt fat-
tigare på arter af denna grupp. Man delar växt-
steklarna numera i de fyra familjerna Tenthre-
dinidæ (sågsteklar), Cephido (halmsteklar), Siri-
cido (trästeklar och Oryssido, enligt följande
schema:

I. Fram vingarna med minst tre kubitalceller. An-

tennerna placerade mellan ögonen.

1) De främre skenbenen med två sporrar, fam.

Tenthredinido (sågsteklar).

2) De främre skenbenen med endast en sporre.

a) Första ryggskölden på bröstet baktill

tvär. Larverna lefva i strån eller
grenar, fam. Cephido (halmsteklar).

b) Första ryggskölden på bröstet baktill in-

skuren. Larverna lefva i trä och ha
ett starkt kitiniseradt utskott eller
horn på sista bakkroppssegmentet,
fam. Siricidæ (trästeklar).

II. Framvingarna med endast två kubitalceller.

Antennerna fästa långt fram på hufvudet
vid öfverkäkarnas bas, fam, Oryssido.
Fam. Tenthredinido (sågsteklar) se d. o. Fam.
Cephido är en liten familj bestående af långa

smala steklar, som påminna om trästeklar, men
af vika från dem därigenom, att larverna lefva
inuti grässtrån eller växtstänglar och sakna det
horn på bakkroppsspetsen, som är karakteristiskt
för trästeklarnas larver. Halmstekeln (Ce-
phys pygmous L.) är ej så ovanlig hos oss på
åtskilliga grässlag, i hvars strå larverna lefva och
genom sin verksamhet bringa det att vissna i förtid.
De öfvervintra i basen af strået, och steklarna
kläckas på våren.

Fam. Siricidæ (trästeklar) se d. o. Fam. Orys-
sido omfattar endast få och mycket sällsynta for-
mer, bl. a. Oryssus abietinus Scop., en liten svart-
röd stekel, som äfven är funnen i Sverige. Famil-
jen står ganska isolerad gentemot öfriga växtstek-
lar, och tvifvel om dess rätta plats har föranledt
olika placeringar. Deras munbyggnad visar affini-
teter med fam. Stephanido bland parasitsteklarna,
och för släktskap åt detta håll talar äfven utveck-
lingen, i det att larven nyligen har konstaterats
lefva parasitiskt på trä insekter, ett lefnadssätt, som
i hög grad afviker från växtsteklarnas vanliga. Ny-
ligen har familjen med detta som motivering pla-
cerats som en särskild grupp, Idiogastra, mellan
växt- och parasitsteklarna. N. A. K.

Växtsynonymik kallas sammanställningen af de
namn, som af olika författare getts åt samma växt.

Växtsystem. Se Växter, sp. 469-471.

Växtsystematik, växternas indelning. Se B o-
tanik, sp. 1302, och Växter, sp. 469-471.

Växttalg. Se Växt f et t.

Växtterapi, bot. Se Växtpatologi.

Växtteratologi (se T era t ologi), bot., läran
om växternas missbildningar.

Växtträd. Se Fiber 1.

Växtvax, Vegetabiliskt vax, kallas, till
skillnad från bivax 1. vanligt vax, vax, som erhålles
af palmerna Copernicia cerifera (karnaubavax) och
Ceroxylon andicola (palmvax), Af¾/nca-arter, My-
ristica (ocubavax), Ⱦws-arter (japanskt vax) och
arter af fam. Balanophoraceo. Växtvax är oftast
hårdare och sprödare än bivax och har högre spe-
cifik vikt. Vid uppvärmning blir växt vaxet ej
plastiskt. G- L-m.

Växtvridenhet. Se Trä, sp. 120.

Växtvärk, med., populär benämning på den
värk i förening med ömhet i olika muskelpartier,
öfver hvilken personer i uppväxtåldern ibland
klaga. Vanligen förlägges värken till extremite-
terna, armar och ben, särskildt till insidan af
lårbenent ibland till veka ryggen och bukens sido-
partier. Hvarpå dessa smärtor bero, är ej med
säkerhet kändt. Sannolikt ha de varierande orsak.
Stundom framkallas de af starka eller ovanliga
muskelansträngningar och torde då vara att anse
som trötthetsvärk. Ibland åter kunna de jäm-
ställas med de vanliga reumatiska myalgierna
(muskelsmärtor). Hvila är den bästa behand-
lingen. I- H-

Växtägghvita. Växternas ägghvitämnen utgöras
dels af albuminer och globuliner, dels af mera
specifika ägghvitämnen, såsom edestiner (se
Proteinämnen, sp. 409), l e gum i n er,
g l i a d i n e r och glutenkasein (se Glu-
ten). Litt.: se under Väx t k em i. K. A. V-g.

Växtämne, bot., detsamma som embryo (se d. o.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:39 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free