- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
525-526

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yamadagni ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

525

Yamådagnj-Yamaguchi

526

icke dess mindre företeende ett starkt utveckladt
stadium af religiös nybildning och mytologisk om-
klädnad, en gudom, som i himlarymden utöfvar
sin makt som härskare öfver de aflidnes andar
(Pitaras). Y. betraktas som den förste dödlige,
som gått hädan och funnit vägen för alla, som
komma efter; jfr som mest belysande Kigveda
X, 14 (Atharvaveda XVIII, 3, 13: "han dog
som den förste bland de dödliga, gick såsom den
förste bort till den andra världen"). Mytologiskt
sedt, är han son af Vivasvant, ett af Solgudens
många namn. Denna föreställning är gammal, åt-
minstone urarisk. Både namnet, avestiskt Yima,
och härstamningen äro desamma på iranskt om-
råde, där Yima är son till den med Vivasvant (hvar-
af hans patronymikon Väivasvata) till namn och
innehåll urspr. identiske Vivahvant, fastän båda
enligt den iranska hjältesagan nedsjunkit till he-
roer. Den egentlige färdledaren (till hvilken i denna
egenskap en bock offras) för de aflidnes själar synes
vara Pusan, som ledsagade dem till Y:s paradis,
där de förde en salig tillvaro tills, med gudarna.
Vid offren åkallas ofta Pitaras tills, med Y. (och
Agni) som beskyddare. Vägen till Y:s boning är
lång och besvärlig, och ingången till Y:s och Pi-
taras’ rike vaktas af två fruktansvärda hundar,
som lämna inträde endast för de fromme, medan
de onde och gudlöse störtas i djupet. Dessa hun-
dar skildras som starkt skällande, svartfläckiga
(cabala, fyäma), brednosiga, fyrög-da med (här-
lednings-)namnet Särameyäs såsom afkomlingar af
Indras hynda Saramä. De äro så att säga Y:s
sändebud, i hvilken egenskap äfven en uggla
(uluka) och en dufva (kapota) förekomma, hvilka
just äro dödens förebud. Namnet Y. har redan
tidigt fattats i bet. "betvingare", alltså, med hän-
syn till Y. som dödsgud, dödsbetvingare. Sanno-
likt är emellertid, att ordet eg. betyder "tvilling",
hvilket hänger tills, med föreställningen om Y.
som ett slags stamfader för mänskligheten
(jämförlig med Manu). I denna egenskap har han
en tvillingsyster, Yami, som enligt vissa föreställ-
ningar är äfven hans maka; redan "Rigveda" X, 10
talar om deras incest; motsvarande föreställningar
hos iranerna, där Yima och Yimeh representera
ett motsvarande tvillingpar. - Y:s ursprungligaste
egenskap af ktonisk dödsgud kommer emeller-
tid till synes i den senare indiska mytologien
(Epos och hinduismen), där andra primitivare före-
ställningar dyka upp. Där är han dödsguden med
alla dess fasor, härskare i underjorden, där syn-
derna straffas med otaliga helveteslidanden. Hans
underjordsboning är förlagd till södern, och Y. är
en af de åtta lökapäläs ("världsvaktare"). Här
är han de dödes bestraffare och betvingare, ett
skräckinjagande väsen med glödande ögon i eld-
röda kläder, en krona på hufvudet; i handen har
han en snara (päpa), hvarmed han eller hans sände-
bud drager den dödes själ (af en tummes storlek)
ut ur kroppen och för den med sig till under-
jorden (så t. ex. i den bekanta Sävitrl-episoden ur
"Mahäbhärata"). Y. torde urspr. vara en him-
melsk-jordisk växelgud af samma art som Varuna
(se d. o. och Johansson, "Uber die altindische
göttin Dhisanä", s. 134). Jfr utom den hos Mac-
donell "Vedic mythology" (i "Grundriss der indo-
arischen philologie", III, l A; 1897) nämnda rik-

haltiga litteraturen ytterligare Muir, "Original
sanskrit texts", VI (1872), Schermann, "Materia-
lien zur geschichte der indischen visionslitteratur"
(1892), Fausböll, "Indian mythology" (1902),
Hopkins, "The religions of India" (1896), "Epic
mythology" (i "Grundriss der indo-arischen philo-
logie", III, l B; 1915), Oldenberg, "Die reli-
gion des Veda" (2:a uppl. 1917), och D. Ander-
son, "Livet efter döden. Studier över de ældste
indiske begravningsritualer" (1915). K. F. J.

Yamadagni (riktigare Jamadagni), ind. myt.,
en rsi (rishi) eller siare, diktare, ofta nämnd i sam-
manhang med en annan helig siare, Vicvämitra.
I Epos en son till Bhärgava Rcika och fader till
Parapuräma. K- F. J.

Yamadevatä, ind. astron., den under Yama (se
d. o.) hörande naksatra (d. v. s. månhus, afdel-
ning af Djurkretsen) BMram. K. F. J.

Yamagata, stad i norra delen af japanska ön
Hondo, 290 km. n. om Tokyo. 47,883 inv.
(1919). Staden är belägen i ett rikt jordbruks-
distrikt. _ A. N-d.

Yamagata, A r i t o m o, furste, japansk fältmar-
skalk och statsman, f. i april 1838 i Choshu (i
västra Japan) som samurai, ingick i armén och
deltog som regements-
officer i kejserliga re-
staurationskriget 1868,
blef 1870 yngre och
1871 äldre vice krigs-
minister samt utnämn-
des 1872 till general-
major och senare s.
å. till generallöjtnant.
1873 blef han krigsmi-
nister. 1874 och 1876
deltog han i expeditio-
nerna till Formosa och
Korea, och 1877 under-
tryckte han med den
nyorganiserade armén
efter sju månaders fälttåg Satsumaupproret, hvar-
efter han 1878 blef chef för generalstaben, hvilken
befattning han innehade till 1885, då han utnämn-
des till inrikesminister. 1889 blef han minister-
president, 1892 justitieminister och 1893 president
i riksrådet. Under tiden hade han (1884) upp-
höjts i grefligt stånd och (1890) befordrats till
general. När kriget med Kina 1894 utbröt, blef
Y. befälhafvare för l:a armén, som besegrade kine-
serna vid Pyöng-yang i Korea (15 sept.) och vid
Jalufloden (25 okt.), men på grund af sjukdom
måste han i dec. s. å. återvända hem, där han
ånyo öfvertog krigsministerportföljen. Efter krigets
slut 1895 blef han markis, var 1895-98 general-
inspektör för armén samt verkade för dennas ny-
daning efter tyskt mönster. 1898 blef han fält-
marskalk. Därefter var han åter ministerpresident
(1898-1900), chef för generalstaben (1904-05)
och president i riksrådet (1905-14). 1907 ut-
nämndes han till furste. - Som statsman före-
trädde han den strängt konservativa riktningen i
landets inrikespolitik. H. J-dt.

Yamaguchi (Jamaguchi). 1. Län (ken) om-
fattande sydvästligaste delen af japanska ön Nip-
pon. 6,015 kvkm. Omkr. l mill. inv. - 2. Huf-
vudstad i Y. l, 60 km. n. ö. om Shimonoseki.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:39 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free