- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
543-544

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yeats ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

543

Yguassuf allén-Yima

544

jämte föreställde sig vissa andra moln som en häst,
på hvilken stormguden Oden red fram genom luf-
ten, så kunde "molnträdet" med tiden komma att
bära "stormhästens" (Yggdrasils) namn. Från
molnträdet kommer naturligen såväl jordens dagg
som dess många strömmar. På grund af sin höjd
blef det med tiden uppfattadt som en ask (eller
ek), ett af Nordens allra högsta trädslag. Då man
under vikingatiden gjorde bekantskap med kristna
legender om "lifvets träd" i paradiset, så lånades
på grund af redan förhandenvarande likheter mel-
lan de båda träden flera drag från det paradisiska
till den nordiska mytens träd, såsom den eviga
grönskan, begjutningen med en kristallklar vätska
m. m., och Y. fick småningom rollen af ett lifs-
eller världsträd. Ännu följddigrare blef en annan
sammanblandning. Sedan molnträdet-stormhästen
väl kommit att uppfattas som ett verkligt träd med
allehanda jordiska egenskaper, var namnet Ygg-
drasil, "Odens häst", icke längre möjligt att fatta
i den ursprungliga meningen. Då nu galgen i nord-
bons poetiska språkbruk ofta kallades "den häng-
des häst", på hvilken den döde sades "rida", och
då hängningen betraktades som ett offrande åt
stormens gud, Oden, så låg det nära till hands att,
sedan man gjort bekantskap med den kristna be-
rättelsen om en gud, som, offrad åt sig själf,
hängde på ett trä (i angelsaxisk poesi t. o. m.
’ kalladt "galge"), finna i världsträdets namn "Odens
häst" en antydan om en motsvarande tilldragelse i
Odens lif. Och emedan Jesu sida genomstangs af
krigsknektens spjut, fick äfven Oden vara spjut-
stungen ; när den förre först efter 3 dagar uppstod,
fick den senare först efter 3 gånger 3 nätter åter-
taga sin gudamakt o. s. v. Denna utveckling var
så mycket naturligare, som korsets trä ofta i me-
deltida legender framställes som ett lefvande träd,
om hvilket det t. ex. heter, att dess topp når him-
melen, dess grenar omfatta all världen, och med
sin rot sträcker det sig till dödsriket, allt drag,
som vi se öfverförda på Yggdrasilsmyten, liksom
denna ock fått sina många djur från - andra käl-
lor att förtiga - bildliga framställningar af Kristi
kors, omgifvet af åtskilliga djur, såsom drakar,
ekorrar och fåglar (t. ex. örn, hök). Se E. H.
Meyer, "Germanische mythologie" (1891), S.
Bugge, "Studier över de nordiske gude- og helte-
sagns oprindelse" (I, 1881-89), E. Mogk i Pauls
"Grundriss der germanischen philologie", 2:a
uppl. III, 379, Läffler i "Svenska landsmålen"
(1911, s. 617 ff.), och A. Olrik i "Danske studier"
(1917, s. 49 ff.). Ad.N-n.

Yguassufallen (Iguassu-) äro belägna i
floden Yguassu omkr. 30 km. ofvanför dess
förening med Alto Parana. I sitt nedersta lopp
utgör Yguassufloden gräns mellan Argentina och
Brasilien. Flodens nederbördsområde vid fallen utgör
omkr. 65,000 kvkm. (Göta älf vid Trollhättan
47,000 kvkm.; Niagarafloden 680,000 kvkm.).
Vattenföringen är mindre väl känd. Medelafrinningen
kan emellertid, med hänsyn till nederbörden 1,000
à 2,000 mm. per år, uppskattas till omkr. 2,000
kbm. per sek. (Trollhättan 540 kbm. pr sek.;
Niagara 5,900 kbm. per sek.). Fallhöjden utgör omkr.
65 m. (Trollhättan 32 m.; Niagarafallen med ofvan-
och nedanförliggande forsar 96 m.), och
medeleffekten i Yguassufallen uppgår därför till omkr.
1,300,000 turbinhkr (Trollhättan 175,000 hkr;
Niagara 5,700,000 hkr), hvaraf emellertid blott
ett par hundra tusen hästkrafter synas kunna
praktiskt tillgodogöras, enär endast mycket
begränsade regleringsmöjligheter torde förefinnas.
Planer ha framlagts att medelst en omkr. 1,200
km. lång ledning öfverföra kraft från
Yguassufallen till Buenos Aires, Rosario m. fl. platser,
hvarvid jämväl kraftafsättning skulle ega rum
under vägen. Vattenfallen tillhöra till lika delar
Argentina och Brasilien.
C. K.

Yhlen, Gerhard von, fiskeritjänsteman, f.
13 sept. 1819 på Ollonö i Östergötland, d. 7 juli
1909, blef student i Uppsala 1837 och egnade
sig där åt naturvetenskapliga studier, företrädesvis
zoologi. 1846 slog han sig ned som landtbrukare
i Östergötlands skärgård samt öfvertog slutligen
fädernegodset Ollonö. Detta sålde han 1864 och
egnade sig sedermera uteslutande åt fiskeriväsen-
det. För att studera detta och särskildt ostron-
odlingen företog han som Landtbruksakad :s stipen-
diat en studieresa till Frankrike 1865 och blef
1866 tillsyningsman vid Bohusläns hafsfisken, för
hvilkas främjande han med mycket nit framgångs-
rikt verkade till 1885, hvarefter han till 1901 var
karantänsmästare på Känsö utanför Göteborg. 1870
-82 hade han tillsyn jämväl öfver Hallands fiske-
rier. Förutom åtskilliga vetenskapliga studieresor
inom fäderneslandet företog han 1848 i sällskap med
professor Lilljeborg en längre vetenskaplig resa i
norra Ryssland och Finmarken samt deltog som
jägare, zoolog och tecknare i svenska Spetsbergs-
expeditionen 1861. Äfven under den tid han var
anställd vid Bohusläns fiskerier gjorde han flera
studieresor till utlandet. Y. ordnade svenska fiskeri-
afdelningen vid världsutställningen i Wien 1873
och vid utställningen i Berlin s. å. samt, inom
Sverige, utställningen vid fiskarmötet i Lysekil
1883 m. fl. Förutom de årliga berättelserna om
de bohuslänska fiskerierna samt smärre uppsatser
i tidskrifter etc. utgaf Y. tidskr. "Fiskaren",
som dock snart af brist på uppmuntran upphörde,
samt en uppsats för fiskeriutställningen i Ber-
lin 1880: Die seefischerei an der wesfkùste Schwe-
dens. R- L. (K. A. A-n.)

Yiddish [ji’dij], eng., judetyska (se d. o.).

Yima är enl. Avesta namn på en sagokonung i
Iran, son till Vivahvant (motsvarande sanskr.
Yama, son af Vivasvant, se Yama), som på
Ahuras befallning byggde slottet Var (eller
Vara). Hans regering varade i 1000 år under
ständig lycka, förskonad från hetta, köld, sjukdom
och död (Yasna 9). Slutligen går han emellertid
på grund af lögnaktigt tal förlustig sin xvargnah
(konungaglans, -gloria, majestät), hvarefter han
flyende irrar omkring till sin död. I medel- och
ny persiska uppträder Y. under namnet J a m - s e t,
resp. Jam-sed, en sammansättning, som i
första ledet innehåller det ursprungliga Yima,
och den gamla sagan om Yimas guldålder återkom-
mer som motiv i senare litteratur (t. ex. Shäh-
näme). - Urspr. var nog redan i indo-iransk tid
Yama - Yima tänkt som människosläktets upp-
hofsman. Troligen föreställde man sig honom redan
då - som faktiskt i Iran - som konung öfver en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:22 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free