Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - York ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
amerikanska staten Nebraska, vid en biflod till
Big blue river, 80 km. v. om Lincoln. 6,235 inv.
(1910). Kvarnindustri och tegelbruk. Staden är
säte för Y. college, grundlagdt 1890.
1–4. A. N-d.
York [jå’k], hertig af, eng. Duke of York
[djö;k øv jå;k], titel, som engelska konungar för-
länat medlemmar af konungahuset, oftast åt konun-
gens andre son. Edvard III gaf denna titel åt
sin femte son, Edmund (f. 1341, d. 1402), och
inom hans ätt bars den af hans son, Edvard
(f. omkr. 1373, blef hertig af York 1402, stupade
som anförare för engelska härens högra flygel vid
Azincourt 1415), dennes brorson Eikard (1415
-60), dennes son Edvard (1460-61; seder-
mera konung Edvard IV) och dennes andre son,
Rikard (1474-83). Henrik VIII och Karl
I buro (resp. 1494-1502 och 1605-12) såsom
prinsar titeln hertig af Y. till äldre broderns död;
Jakob II, Karl I:s yngre son, bar den (1643
-85) ända till sin tronbestigning. Hans son,
"Jakob III", förlänade under sin landsflykt titeln
åt sin andre son, Henry Benedict, vanligen
kallad kardinalen af York (se Stuart 21).
Georg I:s broder Ernst August (f. 1674,
1716 furstbiskop af Osnabriick, d. 1728), bar 1716
-28 titeln hertig af Y. och A l b a n y, likaså
1760-67 Edvard August, andre son till
prins Fredrik af Wales och yngre broder till
konung Georg III; vidare konung Georg III:s
andre son, Fredrik August (se Fredrik,
engelska prinsar 2), hvilken- 1784 erhöll titeln och
afled 1827. Titeln hertig af Y. bars 1892-1901
af prins Georg, f. 3 juni 1865, andre son till seder-
mera konung Edvard VII och 1910 själf konung
under namnet G eor g V (se d. o. i Suppl.). För
närvarande bäres den sedan 1920 af hans andre
son, Albert, f. 14 dec. 1895 i Sandringham,
löjtnant i brittiska flottan. (V. S-g.)
York [jå’k], kardinalen af. Se Stuart 21.
York-Antwerpen-reglerna (eng.
York-Antwerp-rules) kallas en samling internationella föreskrifter
om ersättning för skada vid gemensamt haveri.
Till grund för desamma ligger ett beslut på en
enskild sammankomst af intresserade i York 1864.
Sin nuv. titel fingo föreskrifterna efter att ha
antagits af en internationell sammanslutning, "the
association for the reform and codification of the
law of nations", på möte i Antwerpen 1877. Vid
ett nytt möte i Liverpool 1890 ändrades de till
den lydelse, i hvilken de alltjämt tillämpas (se
Haveri, sp. 127, och Internationell
sjörätt). Reglerna, 18 till antalet, finnas i
svensk öfv. införda i I. Afzelius’ upplagor af
Sjölagen (senaste, 11:e, utg. 1920).
C. G. Bj.
Yorkshire [j^kjio]. Se York 1.
Yorkshirerasen .[jå’kji9-], husdjurssk. Se K o r t.
hornsboskap, sp. 1110.
Yorkshiresvin [jå’kji9-], husdjurssk. Se Svin-
raser.
Yorkska huset [jä^-], en fordom regerande gren
af kungliga huset Plantagenet i England, härstam-
made från konung Edvard III:s femte son, E d-
mund de Langley, hertig af York (f. 1341,
1372 g. m. Isabella af Kastilien, flera gånger
regent 1394-99 under Rikard II :s frånvaro, d.
1402). Hans sonson Rikard, hertig af York (se
Rikard, engelska prinsar 3), började 1455 den
kamp om tronen med det då regerande huset Lan-
caster, som är känd under namnet "Rosornas
krig’’’ (se vidare England, sp. 615-616) och
som för en tid (1461-85) skaffade hans ätt kronan.
Konungar af huset York voro Rikards äldste son,
Edvard IV (1461-83), och dennes son, Ed-
vard V (1483), samt Rikards tredje son, Ri-
kard III (1483-85). Genom sitt gifte med
Edvard IV :s dotter, Elisabet, som efter sina brö-
ders död hade närmaste rätten till kronan, be-
tryggade den på mödernet från huset Lancaster
härstammande Henrik VII af släkten Tudor sin
tron. Den yorkska ättgrenens vapenmärke var en
hvit ros, däraf uttrycket "Hvita rosen" såsom
benämning på den och dess parti. - Hertig Ri-
kards af York andre son, hertig Georg af Clarence
(se Clarence), hade en son, Edvard, earl af
Warwick (se Edvard, engelska prinsar 3),
"konungamakaren Warwicks" dotterson, hvilken
konung Henrik VII efter segern vid Bosworth
(1485) lät insätta i Tower och 1499 afrätta. Med
honom utgick huset York på svärdssidan. Hans
syster Margareta förmäldes omkr. 1491 med Hen-
rik VII:s vän sir Richard Pole, upphöjdes 1513
till grefvinna af Salisbury och blef moder till den
ryktbare kardinal Reginald Pole (se denne), hvars
’vägran att tjäna Henrik VIII i hans skilsmässe-
politik och opposition mot hans kyrkopolitik bidrog
att föra både hans äldre broder Henry Pole, lord
Montague (1539), och modern (1541), den sista
ofverlefvande af huset York, på schavotten. Hertig
Rikard af York hade två döttrar: Anna, som i
sina båda giften med engelska adelsmän, hertigen
af Exeter och sir Th. S:t Leger, ej efterlämnade
manlig af komma, men hvars dotter blef stammoder
till earlerna (och hertigarna) af Rutland, och Eli-
sabet, som i sitt gifte med John De la Pole, hertig
af Suffolk, blef moder till fem söner och fyra
döttrar. Den äldste af sönerna, John, earl af Lin-
coln (se De la Pole 4), som Rikard III utsett
till sin efterträdare, stupade 1487 vid Stoke såsom
deltagare i det yorkska restaurationsförsök, som
företogs af Lambert Simnel (se d. o.), hvilken ut-
gett sig för den ofvannämnde earlen af Warwick
och i Dublin låtit kröna sig till konung. Om en
annan föregifven York-ättling, Perkin Warbeck,
hvilken utgaf sig för att vara Edvard IV :s yngre
son, hertig Rikard af York, se W ar beck. De
yorkska tronanspråk, som kunde framställas af brö-
derna De la Pole, oroade länge huset Tudor, men
John De la Poles yngre broder Edmund afrättades
1513, och den yngste, Richard, stupade 1525 vid
Pavia (se De la Pole 5 och 6). (V. S-g.)
Yorktown [jå’ktaun], hamnplats i
nordamerikanska staten Virginia, på högra stranden af
Yorkflodens vidgade mynning, 96 km. s. ö. om
Richmond. Omkr. 200 inv. Y. grundlades 1691 och
hade ganska liflig handel, till dess denna
omintetgjordes under befrielsekriget. 1 aug. 1781 blef
Y. besatt af engelsmännen under lord Cornwallis,
men angreps i sept. af den amerikansk-franska
armén på 16,000 man under Washington, Lafayette
och Rochambeau samt en fransk flotta under de
Grasse. Engelsmännen måste efter en regelmässig
belägring kapitulera 19 okt. 1781, hvarvid 7,247
man fälttrupper, 840 matroser, 106 kanoner och
stora förråd föllo i segrarnas händer. Denna de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
