Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - York ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
583
Young-Young-Helmholtzska teorien
584
kostnad en expedition till Afrika för att uppsöka
honom. K. A. V-g.
Young [ja’gj, sir Allén William, engelsk
polarfarare, f. 1827 i Twickenham, d. 1915 i
London, tjänade på handelsfartyg och utmärkte
sig vid Balaklava under Krimkriget samt deltog
1857-59 som närmaste man under Mc Clintock
i dennes polarfärd, som löste problemet rörande
Franklins och hans följeslagares öde. 1875 gjorde
han, hufvudsakligen på egen bekostnad, med sin
jakt "Pandora" ett djärft, men misslyckadt för-
sök att fullborda nordvästpassagen och kasta ljus
öfver franklinska expeditionens sista öden genom
att söka minnen af densamma på King William’s
land. 1876 ämnade han upprepa försöket, men
beordrades af amiralitetet att söka nå den året
förut under Nares’ ledning utsända expeditionens
depå vid Smiths sund, lyckades fullgöra uppdraget
och erhöll till belöning knight-värdighet (1877).
Hans reseberättelse Two voyages of the Pandora in
1875 and 1876 utkom 1879. År 1882 företog
han ännu en polarfärd till undsättning af Leigh
Smiths expedition till Frans Josefs land. (O. N-d.)
Young [ja¾], Edward, engelsk Afrikaresande,
f. 1831, d. 1896, var marinofficer och for 1862-63
med Livingstone på Sambesi och dess biflod Schire.
I dec. 1875 kringseglade han hela Njassasjön,
anlade vid dess södra ända stationen Livingstonia
och upptäckte Livingstonebergen på dess nordöstra
strand. 1877 vände han tillbaka till England. Han
skref Nyassa, adventures in Central-Africa (1877).
Young [ja¾], Charles Augustus, nord-
amerikansk astronom och spektralanalytiker, f. 15
dec. 1834 i Hannover, New Hampshire, d. där
3 jan. 1908, var 1866
-77 professor i natur-
lära och astronomi vid
Dartmouth college och
det därmed förenade
observatoriet i hans fö-
delseort och var 1877
-1905 astronomie pro-
fessor vid Princeton
college och direktor för
observatoriet i Prince-
ton, New Jersey. Vid
observation å den to-
tala solförmörkelsen 7
aug. 1869 upptäckte
Y. den gröna linjen
i koronans spektrum samt det s. k. absorbe-
rande skiktet (se Solen, sp. 317). Han deltog
i ett flertal solförmörkelseexpeditioner samt i en
expedition till Kina 1874 med anledning af Venus-
passagen. Han gjorde värdefulla iakttagelser äfven
på solfläckarna och solens kromosfär (se Solen)
samt bekräftade på experimentell väg teorien att
ett ljusspektrums linjer måste förskjutas lindrigt
i ena eller andra riktningen, allteftersom ljus-
källan är försatt i rörelse till eller från jorden
(se Dopplers princip). Han konstruerade
ett automatiskt spektroskop, som fått mycken an-
vändning. Y. var 1883 president i American asso-
ciation for the advancement of science. Utom en
mängd astronomiska och fysikaliska afh. författade
han The sun (1882) och A textbook of general
astronomy (1888). (B-d.)
Youngert [ja¾öt], Sven Gustaf, svensk-ame-
rikansk religionshistorisk och filosofisk författare,
f. 27 april 1861 i Ljunget, Algutsrum, Öland,
utvandrade efter studier i Fjellstedtska skolan 1886
till Amerika och ingick vid Augustana teol. semi-
narium, där han prästvigdes 1892. Han har före-
stått olika svensk-lutherska församlingar och varit
professor i exegetisk teologi och religionsfilosofi vid
Augustana teol. seminarium 1900-12 och sedan
1917. - Y. blef filos. hedersdoktor vid Bethany
college 1901 och teol. hedersdoktor vid Augustana
college 1905 samt var 1920-21 vice president vid
sistnämnda college. Vid Linnéjubileet i Uppsala
1907 representerade han Augustanauniversitetet.
Han deltog i de amerikanske lutheranernas samling
i National lutheran council of America 1918 och
utsändes af detta i juni 1919 som en af de sex
medlemmarna i en kommitté, som skulle med en
stor penninginsamling söka bringa hjälp åt de
genom kriget nödlidande trosförvanterna i Europa,
både i entente- och centralmakternas länder. Han
besökte därunder Sverige, där han hade viktiga
öfverläggningar med ärkebiskop Söderblom, baltiska
staterna och Central-Europa, utrustad med rika
hjälpmedel. Y. redigerade "Ungdoms-Vännen"
(se d. o.) samt "Augustana theological quar-
terly" 1912-17 och har författat läroböckerna
Filosofiens historia (1896) och Compendium of
liturgics (1921). Sedan 1910 är han medarbe-
tare i Hastings "Encyclopedia of religions and
ethics". O. A. L-r. H j. H-t.
Young-Helmholtzska teorien [ja¾-] l- Reso-
nansteorien, fys., en af Thomas Young
(1807) uppställd och af Helmholtz (se denne, sp.
398) vidare utbildad teori till förklaring af färg-
förnimmelserna. Med utgångspunkt från Newtons
färgblandningsregel, enligt hvilken hvilken färg som
helst skulle kunna erhållas genom sammanbland-
ning af tre olika färger i lämpliga proportioner,
gjorde Young det antagandet, att i ögats näthinna
finnas tre olika färgkänsliga organ. Allteftersom
dessa tre organ i olika grad påverkades, skulle alla
färgade eller färglösa ljusförnimmelser komma till
stånd. Denna teori upptogs och utvecklades af
Helmholtz (1867), som antog, att i näthinnan de
s. k. stafvarna äro känsliga endast för ljus, men
icke för färgintryck, under det att andra nerv-
ändar, de s. k. tapparna, antas vara de organ,
som förmedla färgförnimmelserna. Tapparna antas
vara af tre olika slag, nämligen dels sådana, som
äro känsliga för rödt ljus, dels sådana känsliga
för grönt, dels sådana känsliga för violett ljus.
Förnimmelsen af t. ex. gult ljus tankes då upp-
komma genom samtidig och lika stark inverkan
på de röd- och grönkänsliga tapparna och blått
på samma sätt genom inverkan på de grön- och
violettkänsliga tapparna. Hvitt ljus skulle upp-
komma genom samtidig och lika stark inverkan på
alla tre slagen af tappar. Färgblindheten kan
enkelt förklaras därigenom, att icke alla tre slagen
tappar finnas eller icke äro lika väl utbildade.
Hos de s. k. "rödblinde" skulle sålunda de röd-
känsliga och hos de "grönblinde" de grönkänsliga
tapparna fattas. Den Young-Helmholtzska teorien
har blifvit föremål för en ingående kritik af Ewald
Hering, som påvisat, att teorien är oförenlig både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
