Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Younghusband ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
591
Yrke-Yrkesfara
592
tjänstfullt särskilda epoker af Finlands historia,
men värdet af hans arbeten minskas genom den
nationella färgläggning, som ofta är genomgående.
Han fortsatte tillika sin publicistiska verksam-
het, skref i finska tidningar om olika samhälls-
frågor, bl. a. om ekonomiska förhållanden, och
upprepade oaflåtligt det redan af J. V. Snell-
man framlagda yrkandet, att den svenskspråkiga
bildade klassen enligt den nationella principens
kraf borde förvandlas till finskspråkig. Han var
en af grundläggarna af tidningen "Helsingin uuti-
set" (1863), där "jung-fennomanerna" (se F e n-
n o m a n i, sp. 40), såsom hans vänner till skill-
nad från de äldre moderate finskhetsvännerna kal-
lades, samlade sig. Ett yttrande i "Suometar",
hvari han beskyllde senaten för bristande vilja att
genomföra K. M:ts språkförordning af l aug. 1863,
föranledde åtal för högmålsbrott och en process,
som slutade med böter. Äfven sedermera vände
han sig gärna i språkfrågan mot senaten, medan
han ej underlät att prisa regentens välvilja för
det finska folket. Han var 1869 en af grundläg-
garna af "Uusi Suometar", och från 1866, då det
litterära månadsbladet "Kirjallinen Kuukauslehti"
grundlades, en af dess hufvudredaktörer (1876-80
utgifvare). Genomförandet af finska språkets an-
vändning i det officiella lifvet och skolornas för-
finskning voro de ämnen, som oaflåtligt behand-
lades.
Ett omedelbart inflytande på det politiska lifvet
vann han som representant vid 1872 års landtdag
för Borgå stifts skollärare, hvilka han represente-
rade äfven vid landtdagarna 1877-78 och 1882.
Han var ej någon lysande talare, men följde med
ihärdig uppmärksamhet ärendena, bl. a. som med-
lem af statsutskottet, och blef den afgjordt ledande
i ståndet; han var äfven bankofullmäktig. Yid
1877-78 års landtdag medverkade han till an-
tagandet af värnpliktslagen. Han anslöt sig till
grefve Heiden, som 1881 utnämndes till general-
guvernör och, oaktadt hans kända panslavisti-
ska riktning, af det fennomanska partiet häl-
sades med jubel. Som fennomaniens ledare inkal-
lades han i senaten, utnämndes 1882 till chef för
kammarexpeditionen samt upphöjdes 1884 i adligt
stånd, hvarvid han, som nämndt, antog namnet
Y. 1897 blef han friherre. Vid landtdagarna var
han som medlem af adeln mindre bemärkt. Hans
inflytande i senaten växte därigenom, att parti-
vänner inträdde i styrelsen. W. v. Daehn slöt sig
till honom, och K. E. F. Ignatius samt W. Eneberg
voro hans anhängare. 1885 utnämndes Y. till chef
för ecklesiastikexpeditionen och kunde på denna
plats främja den finska lärda skolans utveckling,
som fortgick med rask fart genom grundläggandet
af ett stort antal finska läroverk. Folkskoleväsen-
det gick tillika framåt.
Emellertid tilltog Y:s afvoghet mot den svensk-
språkiga bildade klassen. Då de ryska angreppen
mot Finlands autonomi på 1890-talet blefvo allt
mera hotande, såg han i det svenska partiet, som
dåmera organiserat sig och som enligt hans me-
ning från rysk synpunkt måste betraktas med miss-
troende, en hufvudfara för landet. I en anonym
skrifvelse, som utdelades inom det finska partiet
vid 1891 års landtdag, då fråga förelåg om det
ryska projektet att sammanslå en del finländska
förvaltningsgrenar med motsvarande ryska, yrkade
han, att det svenska partiet i de frågor, som voro
uppe, skulle åtnöja sig med en tillbakaskjuten roll.
Det nationella partiet vore ensamt i stånd att taga
ledningen i sina händer. En splittring uppkom
nu bland fennomanerna, af hvilka "de unge" bil-
dade ett särskildt parti med frisinnadt program
och skarp motsättning mot de ryska anspråken. I
senaten uttalade han sig, då fråga var om pro-
mulgation af manifestet af 15 febr. 1899 (se F i n-
1 a n d, sp. 324), jämte de fleste af sina anhängare
för promulgation. Den förbittring, som "promul-
ganternas" handlingssätt framkallade, vände sig
främst mot honom och gaf sig till känna i kränkande
demonstrationer. Omedelbart därefter tog han af-
sked från senaten, emedan han, såsom han sade,
ej mera åtnjöt sitt partis förtroende. Men tillika
inlade han i senatens protokoll ett diktamen mot
prokuratorn W. Söderhjelm, som motsatt sig pro-
mulgationen. Han verkade därefter genom tidnings-
artiklar och broschyrer för undfallenhet emot de
ryska kraf ven och understödde ifrigt senaten, som
allt mera gaf vika för generalguvernören Bobrikov.
På sin 70-årsdag, 10 dec. 1900, meddelade han
i "Uusi Suometar" ett öppet bref till sina vänner,
där han klagade öfver, att det finska partiet för
tillfället syntes alls ej existera. Som förutsättning
för dess återuppståndelse fordrade han, att all
förbindelse med det svenska partiet skulle afbrytas
och senaten understödjas. För den s. k. mass-
adressen och andra motståndsåtgärder, hvilka stodo
i samband med det "passiva" motståndet, som
väsentligen leddes från svenskt håll, stod han främ-
mande och motarbetade, då den "ryska" värn-
pliktslagen af 1901 skulle genomföras, planen, att
ungdomen skulle underlåta att infinna sig vid värn-
pliktsuppbåden. Han hade till ej ringa del lyckats
rekonstruera sitt parti, då han afled. - Y. utsågs
1874 till Finska litteratursällskapets ordf. samt
valdes, då han afgick från denna post, 1893 till
sällskapets hedersordf. Han var en af Finska hi-
storiska samfundets stiftare 1875. M. G. S.
Yrke, en fortgående verksamhet af likartade
funktioner, som bedrifves i afsikt att bereda
idkarens uppehälle. Se Näringsfrihet.
Yrkesfara är den af flerfaldiga orsaker
betingade risk till lif och hälsa, för hvilken den i
industriellt yrke sysselsatta personalen i denna sin
verksamhet är utsatt. Bland dessa orsaker märkas
först och främst dålig luft i arbetslokalerna, det
skadliga dammet, farliga gaser, abnormt lufttryck
o. s. v. Men yrkesfarlighet framkallas äfven af
arbetslokalernas dåliga beskaffenhet, särskildt med
hänsyn till utrymme, ventilation, renlighet,
belysning, afstånd från afträden samt af det tvång
arbetets art ålägger arbetaren, att alltför länge
intaga vissa ohälsosamma kroppsställningar, sitta
eller stå alltför mycket, ensidigt använda vissa
muskler o. s. v. (se Yrkessjukdomar).
Slutligen framkallas yrkesfara af det alltför trånga
utrymme, som, särskildt i spinnerier och väfverier,
beredes maskinerna, af bristen på tillräckliga
säkerhetsanordningar på farliga maskiner,
transmissioner o. d. Särskildt farliga i detta afseende äro
metall-, maskin-, kvarn-, textil-, glas-, lergods-,
pappers- och de kemisk-tekniska industrierna.
1889 års s. k. yrkesfarelag (se d. o.) med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
