Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Younghusband ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare tillägg och tillhörande, af
yrkesinspektörer utfärdade, ej obligatoriskt förbindande
cirkulär hänförde sig endast till uppräknade slag
af industriell rörelse eller "annan med
fabriksdrift jämförlig hantering". Utanför denna
lagstiftning stodo sålunda bl. a. hus-, såg- och
vattenbyggnad, utförande af gas-, vatten- och
elektriska ledningar, i den mån det ej var hänförligt
under fabriksmässig handtering, företag för
transport och kommunikationer, handel, jordbruk och
fiske. Däremot inbegrepos handtverk, utan villkor
af viss omfattning. 1912 års arbetarskyddslag
inbegriper alla dylika verksamhetsområden,
jordbruket dock allenast för användning af maskinella
hjälpmedel, ångpannor m. m., samt med generella
undantag för arbete, som utföres i arbetarens hem,
och arbete, som utföres af medlem af
arbetsgifvarens familj. Lagen har i enlighet härmed
utförliga föreskrifter till förekommande af olycksfall
och ohälsa i arbete. Se vidare Yrkeshygien
och Yrkesinspektion. Rphl. (E. F. K. S-n.)
Yrkesfarekommittén, en af K. M:t 20 jan.
1905 tillsatt kommitté för revision af lagarna ang.
skydd mot yrkesfara och ang. minderårigas och
kvinnors användning till arbete i industriellt yrke
m. m. Kommitténs 9 dec. 1909 afgifna
betänkande lades till grund för 1912 års ännu gällande
lag om arbetarskydd, den s. k.
arbetarskyddslagen.
E. F. K. S-n.
Yrkesfarelagen kallas i den svenska
arbetslagstiftningens (se d. o.) historia 1889 års lag
ang. skydd mot yrkesfara, som ersatts med
1912 års lag om arbetarskydd.
E. F. K. S-n.
Yrkesföreningar. Se Fackförening,
Innung och Skråväsen.
Yrkeshygien, vetenskapen om allt i samband
med yrket, som gagnar eller skadar arbetarens
hälsa; äfven de praktiska anordningar, som afse
att skydda arbetarens hälsa samt lif och lem. Till
yrkeshygien höra dessutom vetenskapen om de
sanitära olägenheter, som kunna åsamkas de
kringboende genom fabriker och näringar, äfvensom
anordningarna till deras förekommande. – Af
1910 års folkräkning framgår, att 48,4 proc. af
Sveriges folkmängd tillhörde jordbruk m. m., 32,3
proc. industri och bergsbruk, 13,5 proc. handel
och samfärdsel samt 5,8 proc. allmän tjänst m. m.
Föreliggande uppsats gäller företrädesvis de
hygieniska förhållandena inom gruppen industri och
bergsbruk. Yrkeshygienen omfattar sålunda
följande afdelningar (I–V).
I. Arbetslokalernas beskaffenhet samt
anordningar i dessa att förekomma olycksfall och ohälsa.
1912 års lag om arbetarskydd föreskrifver, att i
sluten arbetslokal skall finnas tillräckligt utrymme,
i regel ej understigande 10 kbm. per arbetare,
erforderlig och lämpligt anordnad luftväxling.
Arbetet skall ega rum vid tillräcklig och tjänlig
belysning samt lämplig värmegrad. Damm, gaser,
rök och ångor få icke spridas i arbetslokalen i
hälsofarlig mängd. Inskränkning i arbetstiden bör
ske, då sysselsättningen är särskildt hälsofarlig.
Renlighet skall iakttagas; dammspridande sopning
får icke ske under arbetet. Spottkärl i
tillräckligt antal af lämplig beskaffenhet skola finnas i
arbetslokalen. På arbetsplatsen skall finnas tillgång
till tvätt- och dricksvatten samt afträden; där
skall finnas lämplig plats för ombyte, förvaring
och, där så erfordras, torkning af kläder. Arbetarna
böra komma i åtnjutande af erforderlig
söndagshvila. För att utrymmet i en arbetslokal ur
hygienisk synpunkt skall vara tillräckligt, bör golfytan
vara så stor, att arbetarna komma på minst 1,5
m. afstånd från hvarandra, till undvikande af
faran för s. k. droppsmitta (se Lungsot, sp.
1459); "kvastrum" (utrymme för rengöring) skall
finnas omkring alla maskiner. Luftrymden per
arbetare bör vara så stor, att luften kännes ren för
näsan; minimum i regel: 10 kbm. I många arbets-
lokaler uppgår luftrymden pr arbetare till 100
kbm. och däröfver. Minimifordran på luftväxling
i arbetslokaler: fönsterna öppnas före
måltidspausen och efter arbetets slut på dagen, äfvensom
i god tid före arbetets början på morgonen. Genom
luftväxlingen påverkas luftens temperatur,
fuktighet och halt af luktande gaser; dammhalten
minskar icke nämnvärdt genom luftväxling, utan
genom renhållning. Arbetaren bör i eget intresse
noga följa de bestämmelser, som gälla
arbetslokalens luftväxling (se Drag, Luftkub och
Luftväxling). Dagerbelysningen är tillräcklig,
endast om från arbetsplatsen synes så stor del af
himmelen, som täckes af handen, då man med
utsträckt arm förbi handen blickar mot den
synliga delen af himmelen. Glasrutorna böra vara
rena; smutsiga rutor kunna borttaga halfva dagern
(se Belysning och Fönster). Ständigt arbete
vid konstgjord belysning (som bör vara en
nödfallsåtgärd) nedsätter hälsotillståndet och ökar
dispositionen för tuberkulos. För utförande af finare
arbeten behöfves omkr. 25 normalljus’ belysning
(se Fotometer och Ljusenhet). Lamporna
böra vara så placerade, att arbetarna icke
utsättas för blandning på grund af tvång att se
genom eller förbi lågorna, att desamma komma
att besväras af hetta från lampor, som äro
placerade för nära hufvudet. Lampor böra ge ett
lugnt och stadigt ljus. Arbetaren bör akta på,
att han icke arbetar i sin egen skugga. Lagen
fordrar, att belysningen skall vara tjänlig. Den
bästa belysningen inomhus är den elektriska,
emedan luften förorenas minst däraf. Vid
användning af andra slag af ljuskällor, såsom olika slag
af lysgas, kräfves noggrann kontroll emellanåt å
gasledningarnas täthet för upptäckande af läckage,
särskildt vid uppträdande af misstänkt gaslukt i
luften. Fotogenlampor behöfva noggrann rengöring
och skötsel i öfrigt till förhindrande af lampos.
Allt arbete skall utgöras vid tjänlig värmegrad.
Vid stillasittande arbete är 18–(20)° en tjänlig
temperatur, vid kroppsarbete 10–15°. Låg
temperatur i arbetslokaler är icke i och för sig
skadlig, om man kläder sig efter temperaturen. Äfven
ganska höga temperaturer äro icke ohälsosamma,
endast luften icke är för fuktig. Är luften i en
arbetslokal däremot mycket fuktig och dessutom
het, inställa sig lätt hälsorubbningar: hufvudvärk,
mattighet, beklämnlng, andnöd, ända till
värmeslag, då den träffade faller medvetslös till
golfvet. Värmeslag är icke ovanligt bland eldarna
i långreseångfartygens pannrum. Många personer
erfara obehag af varm luft redan vid 23°
temperatur. Arbetare i yrken med hög temperatur
och luftfuktighet ha ofta en blek, slapp hud och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
