Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yrkeshygien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetarna i alla yrken ända upp till 20-års-åldern,
3 timmars lek en gång i veckan och en längre
vandringsfärd en gång i månaden.
Af största betydelse för ett godt hälsotillstånd i
ett yrke är, att arbetarna från början äro friska och
i besittning af en kroppskonstitution, som
motsvarar arbetets beskaffenhet. För en god rekrytering
i de olika yrkena kan yrkesrådgifning spela en
viktig roll (se Yrkesrådgifning). Lagen om
arbetarskydd innehåller föreskrift om
läkarundersökningar af minderåriga före anställning i yrkena
och en gång årligen återkommande undersökning
efter anställningen. Önskvärdt är, att periodiska
läkarundersökningar af alla arbetare komme till
stånd inom alla yrken. För bekämpande af den
kanske viktigaste af alla yrkessjukdomar,
tuberkulosen, är ökad medverkan från läkarnas sida
behöflig. Det gäller att snarast ur industrien,
handtverket, hemarbetet aflägsna smittkällorna
(sjukhus-, sanatorie-, ev. hvilohembehandling), till dess
smittfaran är öfverstånden. För detta ändamål
är en möjligast tidig diagnos nödvändig. Vidare
måste alla sådana förhållanden inom yrken, som
innebära en infektionsfara eller en ökning af
dispositionen (se afd. I, II, III, IV) så vidt möjligt
undanröjas. En noggrann spottkoppshygien är
behöflig till skydd mot infektioner: spottkoppar i
tillräckligt antal, lämpligt placerade; deras
rengöring väl tillgodosedd (om hosthygien se
Lungsot, sp. 1459–60). I de flesta länder finnas
undersökningsläkare för minderåriga och arbetare i
hälsofarliga yrken och fabriksläkare, som utom sin
rent medicinska verksamhet bland arbetarna ha
att tillse de allmänna hygieniska förhållandena i
fabrikerna. I Belgien, England, Holland, Italien,
Tyskland (Baden, Bajern, Sachsen och
Württemberg), Österrike och staten New York finnas dessutom
centrala yrkesläkare hos yrkesinspektionens
chefsmyndighet, hvilka icke utöfva någon
yrkesinspektionsverksamhet i egentlig mening, utan ha
medicinsk-hygieniska utredningar för hela landet
såsom hufvudtjänst. I Sverige finnes hos
Yrkesinspektionen anställd en hygienisk expert, som dock
icke har uppdraget som hufvudbefattning.
Tjänsteläkare torde hos oss icke ega att taga annan
befattning med yrkeshygienen, än då det gäller
att handha den hälsovårds-(kommunal)nämnderna
åliggande tillsynen öfver industrier, att dessa icke
genom sin drift förorsaka sanitära olägenheter för
kringboende (se nedan).
IV. Yrkesarbetarens sociala förhållanden och
medel till dessas förbättrande. Till yrkeshygienen
höra äfven frågor gällande välfärdsinrättningar för
arbetarna utanför arbetslokalerna. Dessa afse
förbättrade förhållanden i hemmet, höjning af
arbetarnas sociala läge, ordnadt familjelif och att göra
arbetarna friska och nöjda. Hit hör frågan om
anskaffning af sunda och billiga bostäder åt arbetarna
(se Arbetarbostäder och Bostad 2,
sp. 1273–74), af god och billig föda (se
Kooperation), kroppslig vård kostnadsfritt,
befrielse från bekymret för ålderdom och sjukdom (se
Arbetslöshetsförsäkring,
Invaliditetsförsäkring,
Olycksfallsförsäkring, Pension, sp. 420 ff., och Sjukkassa),
änke- och pupillförsäkring, spädbarnshem,
barnkrubbor, kindergarten. Till välfärdsanordningarna
höra sträfvanden till förbättring af arbetarnas
ekonomi, t. ex. genom sparkassor och intressekontor,
höjning af arbetarnas bildning och sociala ställning,
t. ex. genom bibliotek, läsrum, föreläsningar,
verksamt understöd åt nykterhetsarbetet samt slutligen
anordningar för lämpliga sysselsättningar och
vederkvickelse under ledighet, t. ex. koloniträdgårdar,
kägelbanor, gymnastik, simhall, teater, biograf
m. m.
V. Sanitära olägenheter af vissa yrken för de
kringboende och åtgärder mot dessa. Fabriker och
näringar kunna medföra sanitära olägenheter äfven
för närboende genom spridning af damm, rök eller
ånga i större myckenhet eller af elak lukt eller
genom utsläppande af giftiga gaser eller illaluktande
afloppsvatten eller ock genom åstadkommande af
buller o. d. Enligt 1919 års Hälsovårdsstadga
skola hälsovårdsnämnderna vaka öfver, att inga
olägenheter af nämndt slag träffa de närboende
eller det allmänna. Inträffa dock dylika
olägenheter, skall nämnden tillhålla vederbörande att
vidtaga tjänliga åtgärder. Sker icke detta och är
olägenheten svår, må nämnden tills vidare förbjuda
näringens drifvande. Vissa slag af fabriker och
näringar, som äro särskildt nämnda i
hälsovårdsstadgan, skola anmälas hos nämnden, då det
gäller ny- eller ombyggnad. Vissa fabriker, t. ex.
sulfatcellulosafabriker, få alls icke anläggas i stad,
andra, t. ex. sockerfabriker, få inom stad anläggas
endast på öppen plats, som är aflägset belägen från
bebyggda stadsdelar och är afsedd särskildt för
fabriksändamål. Andra industrier åter, t. ex.
färgerier och garfverier, må förläggas endast på öppen
och rymlig tomt i sådan del af staden, som ej är
tätt bebyggd. Hvad som är sagdt om fabriker och
näringar gäller äfven om upplag af sill, ben, lump,
råa hudar, pudrett eller andra varor, hvilka till följd
af stank eller osnygghet kunna förorsaka sanitära
olägenheter. Liknande bestämmelser gälla äfven för
landsbygden, med undantag af, att inga särskilda
föreskrifter finnas om fabrikernas läge. G. Wrgn.
Yrkeshär, krigsv. Se Stående här.
Yrkesinspektion, det statens organ, som har
till uppgift att utöfva tillsyn öfver efterlefnåden
af arbetarskyddslagstiftningens bestämmelser. Dess
hufvuduppgifter äro: 1) att förskaffa sig noggrann
kännedom om arbetsförhållandena inom sitt verk-
samhetsområde och följa arbetarskyddsväsendets
utveckling för att bereda statsmakterna och all-
mänheten säker kännedom om dem och därigenom
skapa en fast grund för fortsatt utveckling af
socialpolitiken på ifrågavarande område; 2) att
söka bibringa arbetsgifvare och arbetare insikt om
nyttan af skyddsåtgärders vidtagande och genom
råd och anvisningar underlätta för arbetsgifvåren
att ställa sig lagarnas föreskrifter till efterrättelse;
3) att öfvervaka efterlefnaden af arbetarskydds-
lagarna och beifra uraktlåtenhet och missbruk.
Erfarenheten har visat, att äfven den bästa skydds-
lagstiftnings syfte förfelas utan oaflåtlig och nog-
grann kontroll från statens sida; 4) att medverka
till sociallagstiftningens utveckling på arbetar-
skyddsområdet genom att påvisa metoder för af-
h j alp ande af mera allmänt konstaterade missför-
hållanden. Ämbetsmän, som oafbrutet iakttaga de
faktiska förhållandena inom industri- och andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
