Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttrotitanit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
635
Yttrotitanit-Yucatan
636
tantalat (tantalsyran kan delvis ersättas af niob-
syra) af ytterjord, kalk, järn och uran, som
kristalliserar rombiskt, förekommer i två färg-
varieteter (svart och gul) i en grofkristallinisk
granit vid Ytterby fältspatsbrott i närheten af
Vaxholm samt har äfven blifvit funnet vid Finn-
bo, Broddbo och Kårarfvet vid Falun. Mineralet
har halfmetallisk glans, en hårdhet af 5-5,5 samt
eg. v. = 5,4-5,9. Yttrotantalen undersöktes
och namngafs 1802 af svenske kemisten Eke-
berg. Ant. Sj.*
Yttrotitanit (af A. Erdmann kallad k e il-
ha u i t efter norske geologen Keilhau), miner.,
är en titanit (se d. o.), där kalken delvis ersattes
af ytterjord och därmed besläktade jordar samt
äfven lerjord och järnoxid. Den förekommer vid
Arendal i Norge och Alseda i Sverige. Ant. Sj.*
Ytú, stad. Se Itu.
Ytvatten, detsamma som dagvatten (se
d. o.).
Ytved. Se Trä, sp. 120.
Yuca, 6ø£. Se Manihot, sp. 772.
Yucatan, halfö i Central-Amerika, mellan
Campechebukten i v. och Hondurasbukten i ö.,
sydöstra delen af Mexico (se kartor till art.
Amerika), omfattar de båda mexikanska staterna
Campeche i v. och Yucatan i n. samt territoriet
Quintana Roo (se d. o.) i ö. Med denna
begränsning utgör arealen 138,056 kvkm.; räknas Brittiska
Honduras i s. ö. och norra delen af republiken
Guatemala i s. med, uppgår arealen till omkr.
200,000 kvkm. Befolkningen i den mexikanska
delen uppskattades 1912 till 437,794 pers., däraf
347,781 i själfva staten Y., medan Campeche och
Quintana Roo hade en folkmängd af endast resp.
86,685 och 9,328 pers. – Y. är ett ganska
svårtillgängligt land till följd af kustens beskaffenhet.
Endast på ett ställe, s. om Campeche, träda omkr.
100 m. höga kalkstenskullar ända fram till kusten;
eljest är denna öfverallt låg, kantad af dyner och
mangrovevegetation. Nordkusten åtföljes utefter
hela sin längd af långsmala laguner, som på grund
af sin flodliknande karaktär gå under namnet "rios"
(floder). Den ansenligaste är Rio Lagartos.
Östkusten har visserligen flera vikar, sålunda
Ascensionviken och Espiritu-Santo-viken i midten samt
den djupt inträngande Chetumalviken i s. på
gränsen mot Brittiska Honduras, men samtliga äro
hindrade af bankar och tillgängliga för endast
smärre fartyg. Såväl i ö. som i v. omges Y.
dessutom af korallref, medan den grunda och
farliga Campechebanken sträcker sig som en bred
fortsättning af halfön mot n. v. Endast ett fåtal
hamnar finns därför, och äfven vid de större,
såsom Progreso, Sisal och Campeche, måste fartygen
ankra på öppen redd flera km. från kusten. Till
ytbildningen är Y. ett lågland, som sakta stiger
mot s., där vid Guatemalas gräns de högsta
partierna nå upp till inemot 400 m. Berggrunden är
genomgående tertiär kalksten, som på grund af
sin porösa natur med lätthet genomsläpper vatten
och sålunda åstadkommer en särartad utbildning
af hydrografien ("karstbildningar"). I norra delen
af Y. saknas floder så godt som fullständigt; i s. v.
finnas väl några smärre vattendrag, men de äro
att räkna med blott under regntiden. Däremot
finnas underjordiska flodsystem, tvifvelsutan i stor
utsträckning, och af betydelse för landets bevattning
äro naturbrunnar, s. k. cenotes, 10 till 60 m. under
ytan, hvilka äro till rätt stort antal strödda öfver
landet, särskildt i västra Y. och i Quintana Roo.
Äfven vidsträckta grottor finnas flerstädes.
Klimatet är torrt och hett; genomsnittstemperaturen i
staten Y:s hufvudstad Mérida är 25,9°; högsta
uppmätta temperaturen är 40,5°.
Medelnederbördssiffran för samma ort är 913 mm. pr år; 1/3 af
denna regnmängd faller emellertid under juni
månad, medan jan.–maj nästan sakna regn. Antalet
regndagar per år är 104. Vid kusterna, där
nederbördsmängden är tillräcklig, växa dyrbarare
trädslag, mahogny och färgträd. Mest föremål för
odling är henequén, yucatanhampan l. sisalhampan
(se d. o.), Agave rigida, som används till
tågvirke, säckväf och andra gröfre väfnader.
Viktigaste området för hampkulturen är trakten kring
Merida, där Sisal är utskeppningsort för denna
produkt. Äfven i staten Campeche har på senare
år hampodling med framgång bedrifvits. Närmast
i betydelse som plantageprodukt kommer
sockerröret; äfven majs, tobak och bomull odlas. I motsats
mot det öfriga malmrika Mexico saknar Y.
fullständigt mineralskatter. Hufvudstad i staten Y. är
Mérida (62,447 inv. 1910) med hamnstaden
Progreso; hufvudstad i staten Campeche är
Campeche (16,775 inv. s. å.); hufvudstad i
territoriet Quintana Roo är Santa Cruz de
Bravo (2,258 inv. s. å.). Endast i staten Y. och
därintill gränsande delar af Campeche har
järnvägsnätet vunnit någon omfattning.
Y:s nuv. låga kulturella ställning och ringa
folktäthet (8 inv. på 1 kvkm. i staten Y.; 1,8 på 1
kvkm. i Campeche; 0,2 på 1 kvkm. i Quintana Roo)
kontrastera märkligt med tillståndet på den spanska
eröfringens tid, hvarom vittna otaliga ruiner af
städer, tempel, palats och andra offentliga
byggnader, spridda öfver landet och särskildt omkring
de nu öde norra och nordöstra stränderna af halfön.
Hela norra delen, som nu nästan alldeles saknar
rinnande vatten, skogväxt och invånare, var vid
den tiden tätt bebyggd och full af folkrika städer,
märkliga för sina offentliga byggnaders storlek,
glans och konstnärliga utsmyckning. Ty halfön
var då medelpunkten för mayafolkets (se Maya
och Mayaspråken) kultur, som täflade med
och i flera afseenden öfverträffade aztekernas och
de peruanske inkas’. Ehuru mayafolket redan då
inträdt i en period af förfall, var det ännu starkt
och mäktigt nog att i 20 år (1527–47) motstå
"konkvistadorerna". Man har förundrat sig öfver,
att ett så torrt och nästan flodlöst land någonsin
kunnat bli hem för en blomstrande civilisation. Det
syneá också vara säkert, att Y. är en sen eröfring
af mayakulturen och tagits i besittning, först när
denna redan nalkades sitt förfall. Icke desto mindre
äro de byggnadsrester, som återstå, af storartad
karaktär och ligga tätt strödda öfver landet,
knutna till förekomsten af de ofvan omtalade
brunnarna, cenotes. "I själfva verket är den, som reser
i dessa mayakulturens länder, sällan utom synhåll
för någon pyramid eller något tempel, när han
genomströfvar skogarna i dessa underliga, jämna och
flodlösa kalkstenstrakter" (Enock). De flesta af de
sålunda bevarade byggnaderna ha tjänat något
religiöst syfte och uppvisa en planmässighet i ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
