- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
671-672

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zahle ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

671

Zainer-Zakrevskij

672

var juni s. å. mellanhand mellan den till Aten
af de allierade sände franske generalkommissarien
Jonnart vid förhandlingarna om Konstantins af-
sägelse af regeringsmakten (se Grekland i
Suppl.). Då Yenizelos efter den skedda omhvälf-
ningen tydligen var situationens man, af gick Z.
redan 25 juni s. å. och framträdde därefter ej mer
i det politiska lifvets förgrund. l-2. V. S-g.

Zainer [tsa’j-], Giinther och Johann, tyska
boktryckare. Se Boktryckarkonst, sp. 968.

Zaiontjkovskaja, Nadezjda, rysk författa-
rinna, född Ghvostjinskäja, f. 1825, d.
1889, dotter till en fattig af skedad adlig ämbets-
man i Rjazan-guvernementet, började tidigt lif-
nära sig och sina anhöriga med sin penna, var i
fyrtioårsåldern förenad i ett kort, olyckligt äkten-
skap med den till Rjazan af politiska skäl för-
visade läkaren I. Zaiontjkovskij och tillbragte slu-
tet af sitt lif i Petersburg i half misär. Z. var
en af Rysslands produktivaste författarinnor. Efter
att i slutet af 1840-talet ha debuterat som poet
skref hon alltifrån början af 1850-talet under
pseudonymen V. Krestovskij massor af ro-
maner, noveller och dramer, utöfvade litteratur-
kritik under pseudonymen Poretjnikova och
var också verksam som öfversättarinna. Hennes
arbeten röja varmt hjärta, uppriktigt frisinnad
läggning och sympatiskt ljus syn på tillvaron, men
äro i det hela rätt schablonmässiga, banala och
icke så litet tråkiga; hennes hjältar och hjältinnor
äro i sin öfvermänskliga ädelhet ganska onatur-
liga och liflösa. Kritiken, länge mycket elak mot
henne, gaf henne under slutet af hennes bana
svala mentions honorables; f. n. äro hennes böc-
ker föråldrade och glömda. Två systrar till
henne, Praskovja Chvostjinskaja (pseu-
donym S. Zimarova) och Sofia Chvo-
stjinskaja (pseudonym I. Yesenjev) produ-
cerade hvar för sig några välmenande, men obetyd-
liga noveller och romaner. A. Kgn.

Zaire, flod. Se Kongo, sp. 734.

Zaisan, sjö. Se Saisan-nor.

Zaiton (Zaitun), stad. Se Tsiuan-tschou. [QUANZHOU]

Zajaczek [sajä’tjek], Józef, furst Z., polsk
militär, ståthållare, f. 1752, d. 1826, tjänade
under Branicki emot konfederationen i Bar, var
1786-92 riksdagsman och deltog som generallöjt-
nant i 1794 års revolutionskrig. Då ryssarna 4
nov. s. å. stormade Praga, där Z. var kommen-
dant, lyckades han med 800 man komma undan
öfver bron till Warschau, ansågs ej ha gjort h va d
han bort för försvaret och blef betraktad som för-
rädare. I begrepp att lämna Polen, blef han tagen
af österrikarna och hölls fången i Josefstadt till
slutet af 1796. Som brigad- och divisionsgeneral
kämpade han sedermera på fransmännens sida i
Italien, Egypten, Tyskland och Ryssland. I ryska
fälttåget sårades han, så att ett af hans ben måste
amputeras, och tillfångatogs af ryssarna. Efter
konungariket Polens upprättande (1815) utnämnde
kejsar Alexander honom till ståthållare i landet.
1818 upphöjdes han i ryskt furstligt stånd.

Zajecar [sajetjar], stad. Se Sa it j ar.

Zajtsev, Boris, rysk författare, f. 1881 i Orel,
tillhör en adelsfamilj, som härstammar från tatarisk
släkt med insprängning af polskt blod. Han upp-
växte på landet i Kalugatrakten och bedref sedan

något oordnade, af relegationer afbrutna studier
vid olika läroanstalter. Z. debuterade kring se-
kelskiftet med några smärre noveller, utgaf 1906
-11 äfven 3 bd berättelser och publicerade 1913
den stora romanen Dalnij kraj (Fjärran land). Han
har under bolsjeviktider kvarstannat i Ryssland och
publicerat bl. a. en del skisser med italienska motiv.
Till skillnad från flertalet af de förrevolutionäre
ryske författarna behärskas Z. af lugn, harmonisk
optimism; hans berättelser, som ofta äro en smula
entoniga och innehållstomma och hvilkas personer
ofta sakna skarpt utpräglade individuella drag,
utmärkas för betagande enkelhet, varma, melodiska
tonfall och en kristallklar idealism. De utgöra
samt och synnerligen stillsamma hymner till lif vet,
som trots alla olyckor är skönt endast därför, att
det är lif, och till naturen, hvars åskådande ger
ro åt jäktade nutidsmänniskor - så finner hjälten
i Fjärran land, revolutionären Petja, då han för-
sjunker i naturen, där den sanning att lefva på,
som de revolutionära doktrinerna och striderna ej
kunnat ge honom. Z. är i högre grad än andra nu-
tida ryska författare exklusivt rysk; en af de få af
dem, som undgått starkare påverkan af Dostojevskij,
har han tagit så mycket kraftigare intryck af Tur-
genev, Tolstoj och delvis Tjechov. A. Kgn.

Zakari7as. 1. Profet. - 2. Påfve. Se Sak a-
r i a s.

Zakrervskij, Arsenij Andrejevitj, gref-
ve, generalguvernör i Finland, f. 25 sept. 1783 i
Tverska guv., d. 28 jan. 1865 i Florens, inträdde
1802 som fänrik i krigstjänst, deltog med utmär-
kelse i krigen mot Napoleon I samt, som general
Kamenskijs adjutant, i krigshändelserna i Finland
1808-09, blef flygeladjutant 1812 och generallöjt-
nant 1821 samt utnämndes 1823 till generalguver-
nör i Finland, hvilket ämbete han dock först 1824
tillträdde. Z. var missnöjd med den konstitutionella
ställning Finland 1809 förvärfvat sig och råkade
till följd däraf samt genom sitt själfrådiga lynne
vid flera tillfällen i konflikt med landets inhemska
styrelsemyndigheter. Slutligen gick det därhän, att
senaten någon tid före kejsar Alexander I:s död i
en till denne ingifven, af samtliga dess ledamöter
undertecknad adress protesterade mot, att general-
guvernören, med förbigående af kommittén för de
finska ärendena i Petersburg och senaten i Helsing-
fors, utverkat kejserlig stadfästelse å särskilda för-
ordningar, hvarigenom han öfverskridit de lagligen
fastställda formerna. Då man efter Alexander
I:s död (1825) i Helsingfors begynte aflägga
trohetsed till storfurst Konstantin, som ansågs
som rättmätig tronar!vinge, ville Z. införa det i
Ryssland gällande edsformuläret, som innehöll löfte
om "enväldets" upprätthållande; men då kort där-
efter trohetsed till kejsar Nikolaus aflades, följdes
enligt kejsarens föreskrift det äfven sedermera i
Finland begagnade formuläret. Den för dona-
tionsbönderna i Viborgs län olycksbringande för-
ordningen af 25 nov. 1826 var till stor del
hans verk. Under början af Nikolaus’ regering
åtnjöt Z. kejsarens ynnest, kallades, med bibe-
hållande af generalguvernörsämbetet i Finland,
1826 till led. af dirigerande senaten och 1828
tiil minister för inrikes ärenden, utnämndes
1829 till general af infanteriet och erhöll 1830
finsk greflig värdighet. I Finlands styrelse ingrep

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:08:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcm/0368.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free