- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
689-690

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zander ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

689

Zanotti-Zapadnitjestvo

690

1817 sekreterare vid Accademia della Crusca. Z.
författade flera förtjänstfulla arbeten, bl. a. Degli
etruschi (1810) och Saggio di lingua etrusca (1829),
Storia delV Accademia della Crusca (1818) samt
den arkeologiska delen af det stora verket "La
reale galleria di Firenze" (1810 o. följ.). Han
diktade lyckade alster i den skämtsamma stilen,
bl. a. smådramerna Le ciane på Florens’ folk-
dialekt.

Zanotti [tsanå;tti], Eustachio, italiensk
astronom, f. 27 nov. 1709 i Bologna, d. där 15
maj 1782 som professor i astronomi och hydro-
metri, gjorde sig känd för sina iakttagelser öfver
kometerna samt för åtskilliga optiska och hydro-
metriska försök. (B-d.)

Zante, ö och stad. Se Zakyntho.

Zantederschia Spreng., bot., örtsläkte af fam.
Araceo med 10 arter i Syd-Af rika. Stammen är
en underjordisk knöl, från hvilken de långskaftade
spjutformiga bladen utväxa. Blommorna äro nakna,
enkönade, sittande i en kort kolf, som omslutes af
ett stort, trattformigt hvitt eller gult hölster. Z.

Zantedeschia (Calla) othiopica. T. h. blomkolf.

othiopica (Calla othiopica L., Richardia othio-
pica), kall a, är en af våra äldsta och vanligaste
fönsterväxter, härstammande från Kap. Andra ej
sällan odlade arter äro Z. albo-maculata med
hvitfläckiga blad, som är vinterhärdig i mel-
lersta Europa, och Z. Elliottiana med guldgult
hölster. G. L-m.

Zanth [tsant], Karl Ludwig Wilhelm von,
tysk arkitekt, f. 1796 i Breslau, d. 1857 i Stutt-
gart, erhöll i Kassel sin första undervisning i teck-
ning, vistades sedan i Paris och Stuttgart, reste i
sällskap med Hittorf till Sicilien 1822 och utgaf

i samarbete med honom två stora verk, Architec-
ture antique de la Sicile (3 bd, 1825-36) och
Architecture möderne de la Sicile (1835). Han var
sedermera verksam som arkitekt i Stuttgart. Hans
mest uppseendeväckande arbete var den för konung
Vilhelm i Wurttemberg uppförda villan Wilhelma,
i morisk stil, med en af mosaiker prydd förgård,
en hög kupolsal, olika slags gemak, badrum och
växthus, allt med moriska ornament, stalaktithvalf
och arabiska tänkespråk, såsom modernt landthus
ett unicum i sin art (1842-52). öfver byggnads-
verket utkom ett praktarbete 1856. (G-g N.)

Zanzibar. Se Sansibar.

Zapadnikerna, representanter för den ryska
kulturströmningen zapadnitjestvo (se d. o.).

Zapadnitjestvo, ry. (af za’pad, väster), "den
västerländska rörelsen", rysk kulturströmning, som
uppkom i slutet af 1830-talet samtidigt med
slavjanofilismen (se d. o.) och hvars representanter,
zapadnikerna, i motsättning till slavofilerna
häfdade nödvändigheten för Ryssland af intim
anslutning till den västerländska civilisationen. Båda
rörelserna uppstodo i Moskva, där det intellektuella
lifvet på 1830-talet tog ett mäktigt uppsving och
där universitetsungdomen, som under den rådande
starka politiska reaktionen var afskuren från
möjligheten att syssla med politiska och sociala
frågor, med så mycket större ifver egnade sig åt
filosofiska, estetiska och litterära spörsmål. Ett
centrum för dessa intressen utgjorde den
studentkrets, som i början af 1830-talet bildades kring
Nikolaj Stankevitj och som speciellt egnade sig åt
studiet af den nya idealistiska tyska filosofien,
först Schelling, sedan Hegel. Kretsens ledare och
obestridt främste man var Stankevitj själf, en af
sin tids mest upplysta kulturpersonligheter, som
författare föga produktiv och ej synnerligen
betydande, men utrustad med en sällsynt förmåga att
ge sin omgifning väckande impulser och sätta sin
prägel på sin generation. Kretsens litterära
språkrör blef redan från början Vissarion Bjelinskij,
den sedan så ryktbare kritikern, hvars
skriftställarskap under denna tid hufvudsakligen
baserades icke på hans egna idéer, utan på
inspirationen från Stankevitjs krets och särskildt från
Stankevitj själf. I öfrigt samlade kretsen inom sig
hela Moskvas dåtida unga intellektuella elit och
räknade som sina medlemmar de fleste af såväl
zapadnik-riktningens som slavjanofilismens blifvande
koryféer. Divergensen mellan dessa båda element
började först visa sig, då man från allmänt
teoretiska betraktelser och abstrakta filosofiska
resonemang öfvergick till att i de filosofiska systemens
ljus granska den ryska historiska utvecklingen.
Några, de blifvande slavofilerna, deducerade ur de
filosofiska teorierna fram den uppfattningen, att den
ryska historiska utvecklingen vore till sin art skild
från Västerlandets och att Rysslands bestämmelse
vore att, utan att bemänga sig med den
västerländska kulturen, blott genom att utveckla sitt eget
nationella väsen, nå fram till att spela en
dominerande roll i världshistorien. Andra, de blifvande
zapadnikerna, förkastade denna mystiska
förutbestämmelse och häfdade, att skillnaden mellan den
ryska och västerländska historiska utvecklingen vore
blott den, att Ryssland kommit långt efter Västern,
men att den ryska utvecklingen ginge och måste gå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:36 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free