Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zander ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
693 Zápolya–Zaragoza 694
(1917) och ”Balhjälten” (1918). Väl förtrogen
med teaterns kraf, hade hon som teaterförfattare
stora framgångar med effektfulla stycken, till
största delen ur det moderna lifvet (Malka
Schwarzenkopf m. fl.), men äfven historiskt patriotiska
som ”Citadellet i Warschau”. I Stockholm ha
getts ”Unga tsaren” och ”Oberörda frun” (båda
1920).
R–n B.
Zápolya [ṡā′påja], ungersk adelssläkt, härstammade
möjligen från Bosnien, vann större betydelse
först i senare hälften af 1400-talet under Mattias
Corvinus’ regering. 1. Imre (Emerik) Z., d.
1487, blef 1465 grefve af Zips och förvärfvade
1469 godset Tokaj. Han utsågs 1464 till ban
af Kroatien och blef 1485 palatin. Z. hade
vetenskapliga intressen. – 2. István (Stefan)
Z., den föregåendes broder, d. 1499, deltog från
1471 i Mattias Corvinus’ fälttåg och bidrog kraftigt
till eröfringen af Wien 1485. Efter Mattias’
död, 1490, genomdref Z. jagellonen Vladislav II:s
val och blef 1492 palatin. Z. förvärfvade stor
rikedom: han egde öfver 70 borgar i Ungern och
Illyrien. I sitt andra gifte, med furstinnan
Hedvig af Teschen (d. 1521), hade Z. dottern
Barbara (d. 1515), gift med konung Sigismund I af
Polen, samt sönerna Janos, konung af Ungern
(se Johan, sp. 10), och Georg, som stupade
i slaget vid Mohács 1526.
(E. N–nn.)
Zaponlack, tekn., en fernissa, som beredes
genom upplösning af celluloidaffall eller
kollodiumbomull, på sista tiden äfven af acetylcellulosa,
i lämpliga lösningsmedel såsom amylacetat,
amylalkohol eller aceton. Det ger mycket hållbara och varaktiga öfverdrag och har därför stor
användning. Som metallfernissa ger det på blankpolerad metall, såsom mässing och nysilfver, ett
starkt skyddande öfverdrag, som väl motstår gnidning
(vid rengöring), vatten och annan fuktighet.
För läderplastik och dylika arbeten bildar det en
osynlig fernissa. För papper och papparbeten
utgör zaponlack ett värdefullt, mot fukt och väta
okänsligt konserveringsmedel; så t. ex. för sjökort,
kartor och handlingar af olika slag. Zaponlack
kan färgas med tjärfärger och kan äfven själft
användas i st. f. linolja till utrifning af mineralfärger.
K. A. V–g.
Zaporoger (Zaporogiska kosacker). Se
Kosacker, sp. 1118.
Zapoteker (Zapoteka), indianstam i Mexico.
Se Indianer, sp. 498, och Mexikanska
språk.
Zappi [tsa′p-], Giovanni Battista Felice,
italiensk skald, f. 1667, d. 1719, advokat i Rom,
gynnades af påfven Innocentius XII med indräktiga
befattningar och var en bland stiftarna af
Accademia d’Arcadia (1690). Z. diktade mest i
erotisk eller skämtsam anda, mer naturligt och
behagfullt i diktionen, än då var vanligt. Han
skref eleganta sonetter, ekloger samt fantastiskt
graciösa canzoner och madrigaler. Hans dikter
utgåfvos i 2 bd 1748 (flera uppl.). – Z:s hustru,
Faustina Z., dotter till målaren Carlo
Maratti, skref vackra dikter, af hvilka Herder öfversatt
åtskilliga.
Zar, oriktig transkribering i st. f. tsar (sed. o.).
Zara [dsāra], slav. Zadar, italiensk stad i
Dalmatien, belägen vid Adriatiska hafvet, 83 km.
s. ö. om Trieste, midtemot de båda öarna Ugliano
och Pasman, från hvilka den skiljes genom
Zarakanalen. 14,000 inv. (1907), hufvudsakligen
italienare. Staden var starkt befäst till 1873, men
dess vallar äro nu förvandlade till promenader.
Af dess fyra gamla portar innehåller en, Porta
marina, en återstod af en romersk båge, och en
annan, Porta di Terraferma, är byggd af
Sanmichele från Verona. Förnämsta intresset knyter sig
vid kyrkorna, af hvilka de märkligaste äro
katedralen Santa Anastasia (en romansk basilika, anlagd
af dogen Enrico Dandolo efter stadens eröfring
1202 och fullbordad 1205), San Grisogono och San
Simeone, likaledes i romansk stil, och klosterkyrkan
S:ta Maria; den oktogonala kyrkan San Donato,
från den äldre medeltiden, är nu arkeologiskt
museum. Andra märkliga byggnader äro Loggia del
commune, med ett offentligt bibliotek, priorernas
gamla palats samt ärkebiskopens palats. Hamnen,
på nordöstra sidan af staden, är säker och rymlig
och anlöptes 1905 af 3,836 fartyg om
sammanlagdt 883,353 ton. Bland industrier märkes
tillverkning af ylle- och sidentyger samt glas. En
specialitet för Z. är äfven tillverkning af
maraschino-likör. Staden är säte för en rom.-katolsk
ärkebiskop och en grekisk-orientalisk biskop. Källor
finnas icke, hvarför dricksvatten måste uppsamlas
i cisterner, af hvilka den under namnet Cinque
pozzi (it., ”fem brunnar”) bekanta anses för ett
mästerverk af hydrauliskt byggnadsarbete. Sedan
1838 finnes vattenledning. Kester af en romersk
vattenledning finnas och begagnas delvis i den nya.
Z:s anläggning tillskrifves liburnerna. Det var en
blomstrande romersk koloni under namnet Iādera.
Till omkr. 1000 var det förenadt med Östromerska
riket, sökte därefter venezianskt skydd och
tillhörde än Venezia, än Ungern. Venezia eröfrade
med hjälp af franska korsfarare Z. 1202, köpte
det af Ungern 1409 för 100,000 dukater och behöll
det till 1797, då det jämte Venezia kom till
Österrike. 1805 lades det till konungariket Italien och
1809 till Illyriska provinserna samt återkom till
Österrike 1813. Genom fördraget i London af 26
april 1915 tillförsäkrades Italien de italienskt
talande delarna af Dalmatien, däribland äfven Z.
Enligt Versaillesfreden 1919 skulle Z. vara en
fristat under skydd af Nationernas förbund, men
14 nov. s. å. togs den genom en kupp af
d’Annunzio med några torpedbåtar från Fiume, och i jan.
1920 tillerkändes den af ententen Italien. –
Omkr. 25 km. s. ö. om staden ligger Zara
vecchia (”gamla Z.”), en obetydlig by på det
forna Biograds (”hvita stadens”) plats, fordom
residens för de kroatiske konungarna, men förstördt
under de ungersk-venezianska krigen.
A. N–d.
Zaragoza [tharagå′tha] l. Saragossa. 1.
Provins i spanska landskapet Aragonien, på ömse
sidor om Ebro, som flyter genom prov. från n. v.
till s. ö. och upptar Jalon, Huerva och Aguas fr. h.
samt Arva och Gallego fr. v. 17,424 kvkm. 479,454
inv. (1919). Prov. räcker i n. upp till Pyrenéerna
(Sierra de la Peña), medan den sydvästra delen
upptas af spanska centralplatåns (”mesetans”)
nordöstra rand med Sierra de la Virgen och Sierra de
Vicor. Högsta punkten befinner sig i v. (Sierra
de Moncayo, 2,349 m.). Där Ebro lämnar prov.
i ö., befinner den sig endast 32 m. ö. h. Längs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
