Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zaragoza ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
701 Zbrucz–Zebun 702
politisk roll under Stefan Báthorys tid. Den mest kände
af dem, Samuel Z., råkade vid Henriks af
Valois kröning (1573) döda en polsk magnat och
blef dömd till lifstids förvisning ur Polen. Han
begaf sig först till de zaporogiske kosackerna och
sedan till Stefan Báthorys hof i Siebenbiirgen, och
då denne 1575 blifvit vald till polsk konung,
återvände han i hopp om benådning till Polen. Hans
förhoppningar infriades ej, och han återvände till
kosackerna, blef vald till deras hetman, föll in i
Polen och förkunnade öppet sin af sikt att göra slut
på Báthory och Zamojski. Den senare lät då gripa
och föra honom till Krakau samt afrätta honom
1584. Af hans bröder intrigerade en, Krszysztof
Z., som, samtidigt med att brodern förvisades
från landet, bosatt sig i Wien, därifrån mot
Báthory och underhandlade i detta syfte med
Tyskland och Ryssland; efter Samuels död blef
han själf dömd ärelös och på polsk framställning
förvisad från Österrike. Då Stefan Báthory dött
(1586), återvände Z. till Polen, verkade för
ärkehertig Maximilians val till polsk konung och
återvände, sedan hans aktion misslyckats, till Wien.
En tredje broder, Andrzej Z., var först anhängare
till Báthory, men öfvergick sedan af hat mot
Zamojski till hans motståndare, agiterade, också
han, för Maximilian och ingrep till hans förmån
med väpnad hjälp, men blef slagen och fängslad
och försvann till slut spårlöst. Äfven den fjärde
brodern, Jan Z., som kort efter Báthorys tronbestigning
bidragit till Danzigs underkufvande, öfvergick
sedan till Báthorys motståndare, men höll
sig mera på afstånd i brödernas strider mot
konungen.
A. Kgn.
Zbrucz [sbrotj], ty. Sbrutsch, en 187 km. lång
biflod från v. till Dnjestr och gränsflod mellan
östra Galizien och Podolien, upprinner på
volyniska hö j dryggen 52 km. n. n. ö. om Tarnopol
och flyter i hufvudsakligen sydlig riktning samt
faller ut i Dnjestr ett stycke of vanför Chotin.
Under Världskriget forcerades Z:s mellersta del
af de förbundna centralmakterna 31 juli 1917,
hvarefter ryssarna efter häftig strid 1 aug. äfven
drefvos öfver flodens nedre del, och vinkeln vid
mynningen rensades den 3 is. m. Striderna vid
mynningen återupptogos 4 och 8 aug., hvarjämte strider
längre norrut i denna af skärning förekommo 5, 6,
26 och 31 aug. samt 6 och 11 okt. s. å.
L. W:son M.
Zbylitowski [ṡby-], Andrzej, polsk skald,
lefde vid Stefan Báthorys och Sigismund III:s hof,
besökte i Sigismunds sällskap Sverige och drog sig
sedermera tillbaka till sina gods i Karpaterna. Z.
imiterade i sina poetiska arbeten Ovidius och
Vergilius; bland dem märkas Witanie króla nowego
Zygmunta Trzeciego (Hälsning till den nye
konungen Sigismund) och Drog a do Szwecyej Zygmunta
III (Sigismund IILs färd till Sverige).
A. Kgn.
z. d., förkortning för ty. zur disposition, i
disponibilitet.
Zduṅska-Wola [ṡdunj-], ry. Stundskaja
volja, stad i polska vojevodskapet Łódž, vid
järnvägen Warschau–Kalisz, 15 km. ö. om
Sieradz. Omkr. 16,000 inv., hvaraf 6,000 judar.
Stor tygindustri.
E. A–t.
Zea, bot. Se Majs.
Zea [the′a], Francisco, spansk författare, f.
1825 i Madrid, d. 1856, innehade en blygsam plats
i administrationen och var f. ö. anställd i en
tidning. Z. skref ett stort antal lyrisk poesi,
teaterrevyer m. m., efter hans död utgifna på statens
bekostnad under titeln Obras en prosa y verso
(1858).
Ad. H–n.
Zea-Bermudez [the′a bermo′deth], don
Francisco de, spansk diplomat och politiker, f.
1772 i Malaga, d. 1850 i Paris, var 1812–20
chargé d’affaires, generalkonsul och slutligen
ambassadör i Petersburg, 1820-23 ambassadör i
Konstantinopel och 1824-25 utrikesminister. Han
var trots sin konservativa åskådning den reaktionära
kamarillan en nagel i ögat och störtades af
denna. Han blef sedermera sändebud i Dresden
(1826) och London (1828) samt konseljpresident
1832, men måste i j an. 1834 vika för Martinez
de la Kosa. Han blef 1845 senator.
Zeagonit, miner. Se Zeolitgruppen.
Zebaot. Se Sebaot.
Zebeque, sjöv. Se Chebeck.
Zebra (Sebra), zool. Se Hästdjuren,
sp. 173 med fig. 3.
Zebra code [ṡi′brə kau′d], eng., hand. Se
Chiffer, sp. 183.
Zebraträ (Sebraträ), bot. Se Centrolobium.
Zebrina, bot. Se Tradescantia.
Zebräcynthus (Zebrocynthius,
Sebrocynthus, Cebracynthus), Jacobus
Johannis, biskop, f. 17 nov. 1572 i Själevads
församling, Ångermanland, d. 9 juli 1642, var
son till kyrkoherden i nämnda församling Hans
Bure, som 1590 flyttade till Säbrå socken. Efter
denna ort och sin moders tillnamn, Zynthia, tog
han sig sitt besynnerliga namn. Efter fleråriga
studier i Uppsala och vid utländska universitet
utnämndes han 1612 till logices professor1 och 1613
till professor eloquentiæ. 1616 erhöll han Vendels
pastorat som löneförbättring. 1621 blef han
hofpredikant och följde konungen i preussiska
fälttåget. Pastor primarius blef han 1624 och
verkade i Stockholm, tills han 1639 efter enhällig
kallelse blef biskop i Strängnäs. Som sådan hann
han icke uträtta mycket. Z. var en på hufvudets
och hjärtats vägnar rikt begåfvad man och lärde
ej blott med munnen, utan äfven med lefvernet,
såsom hans i Strängnäs domkyrka befintliga
epitafium upplyser. Som universitetslärare stod han
icke i första ledet. Däremot ansågs han som en
af tidens bästa predikanter. Af trycket utgaf han
endast några likpredikningar. – Z. var kusin till
Anders, Olof och Jonas Bure (se dessa). I sitt
äktenskap med en dotter till ärkebiskop Nicolaus
Bothniensis hade han flera barn, af hvilka sonen
Nils (d. såsom stadspresident i Norrköping) 1681
upptog namnet Bure (Bureus) och adlades 1654
med namnet Burensköld. Af Z:s döttrar blef
Kristina gift med ärkebiskop Stigzelius och Anna med
diplomaten A. Gyldenklou.
E. M. R.
Zebuāna. Se Tagaliska språk.
Zebun (Sebun) l. Indiska puckeloxen,
Bos indicus (Bos zebu; se fig.), zool., hör till
nötdjurens familj (Bovido) inom underordn.
Artiodactyla och däggdjurens klass. Den har långa
och hängande öron, vanligen korta horn och öfver
bogarna en futtpuckel. Färgen är rödbrun eller gul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
