Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zedracholja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
709
Zefanja-Zeipel
710
stitution. Af synnerligen stort intresse är den an-
vändning, som Zeeman-effekten fått för studiet af
de magnetiska förhållandena på solen (jfr Solen,
sp. 318). - Äfven i ett elektriskt fält eger en
uppdelning af spektrallinjerna rum, den s. k.
Starck-effekten. T. E. A.
Zefanja, profet. Se Sefanja.
Zefyr, text. Se Sefir.
Zefyr, västanvinden personifierad (se
Zefyros).
Zefyros (grek. Ζέφυρος, lat. Zephyrus),
grekiska namnet på västanvinden, Sefir, Sefyr,
Zefyr. I likhet med öfriga vindar räknades den af
forntidens greker bland gudarnas antal och gällde
som son af Astraios och Eos. Hans bröder voro
Boreas (nordanvinden), Euros (östanvinden) och
Notos (sunnanvinden). Z. motsvarar romarnas
Favonius.
A. M. A.
Zegrze [segʃe], köping i polska vojevodskapet
Warschau, vid järnvägen, 2 mil n. om Warschau,
och Bug. Omkr. 9,000 inv.,hvaraf 1/4 judar. E. A-t.
Zehlendorf [tsēl-], by i Brandenburg, halfvägs
mellan Berlin och Potsdam. 20,557 inv. (1919).
Klockgjuteri; tillverkning af maskiner. Z., som
står i liflig trafikförbindelse med Berlin, har flera
högre skolor samt en anstalt för sinnessjuka.
A. N-d.
Zeidewitz [tsa’j-], Dorotea von. Se
Dorotea, markgrefvinna af Baireuth.
Zeila [sei’lā], Zaila, stad i brittiska
protektoratet Somaliland, vid Adenviken, nära gränsen mot
Franska Somaliland. Z. har god hamn, dock ej
tillgänglig för oceanångare. Öfver Z. gick
fordom det mesta af Syd-Abessiniens handel (öfver
Hárar), men efter öppnandet 1901–02 af järn-
vägen från Dire Dauah (n. om Hárar) till franska
hamnen Djibouti, 50 km. n. v. om Z., har Djibouti
blifvit den förnämsta exportplatsen för Abessiniens
produkter. Befolkningen i Z. växlar mellan omkr.
3,000 pers. under den varma årstiden och omkr.
7,000 under den svala, då de infödde från de
höglänta trakterna i upplandet komma ned för att
idka byteshandel.
A. N-d.
Zeiller [tsa’jl-], Franz Alois von, öster-
rikisk jurist, f. 14 jan. 1751 i Graz, d. 23 aug.
1828 i Hietzing vid Wien, blef 1778 juris doktor
och 1782 professor samt 1793 därjämte appella-
tionsrat, allt i Wien, men entledigades 1802 från
bägge befattningarna för att kunna mera odeladt
egna sig åt lagstiftningsarbete. Häri vann han sin
största berömmelse; både Österrikes strafflag 1803
och dess civillagbok 1811 (se L a g b o k) äro till
väsentlig del författade af Z. Han utgaf ock för-
arbeten till nämnda två lagverk och en högt ansedd
utläggning af det senare, Commentar úber das
allgemeine burgerliche gesetzbuch fur die gesamm-
ten deutschen erbländer der Oestreichischen mo-
narchiQ (1811-13; äfven öfv. till it.). Tidigare
hade från hans penna utgått bl. a. Das naturliche
privatrecht (1802; 4:e uppl. 1835; öfv. till lat.
och it.). C. G. Bj.
Zeiller [tsarjl-], René, fransk paleobotanist och
grufadministratör, f. 14 jan. 1847 i Nancy, d. 27
nov. 1915 i Paris, studerade vid École polytech-
nique och École des mines, där han under en
lång följd af år verkade som professor i paleo-
botnnik. Samtidigt egnade han sig åt administrativ
verksamhet, var under 22 år sekreterare och sedan
1911 vice president för Conseil general des mines.
Z. utöfvade en utomordentlig författarverksamhet,
omfattande 639 större och mindre skrifter. En del
af dessa behandla gruffrågor, men det vida öfver-
vägande flertalet är af paleobotaniskt innehåll. Z.
var en af förgrundsfigurerna i den revolutionerande
utveckling, som paleobotaniken genomgick under
hans lifstid. Till hans förnämsta arbeten hör en
serie stora monografier öfver de fossila Hororna i
Frankrikes stenkolsformation. Viktigast äro de verk,
som behandla kolfälten vid Valenciennes (1886
-88), Commentry (tills, med B. Eenault, 1888
-90), Autun och Épinac (tills, med Renault,
1890), Brive (1892), Blanzy och le Creusot (1906).
Han var äfven en utomordentlig kännare af den
mesozoiska floran; viktig är särskildt den stora
monografien öfver den rätiska floran i Tonkin
(1903). Z:s monografier anses allmänt som mön-
ster beträffande skarp iakttagelse, noggrann beskrif-
ning och förträfflig illustrering. Hans arbeten ha
fått stor betydelse äfven ur praktisk grufgeologisk
synpunkt. Både i de nyssnämnda monografierna
och i en mångfald andra arbeten har han lämnat
många viktiga bidrag till kännedomen om sär-
skildt stenkolsväxternas byggnad och därigenom till
den botaniska härstamningsläran. T. G. H-e.
Zein, kem. Se P r o tein ä m ne n, sp. 409.
Zeipel, von, svensk släkt, härstammande från
den tyskfödde bruksegaren JohanFredrikvon
Z. (d. 1818), som på 1780-talet slagit sig ned i
Sverige. 1. Karl Samuel Fredrik von
Z., son till ofvannämn-
de J. F. von Z., ro-
manförfattare, skald, f.
28 mars 1793 i Söl-
vesborg, d. 12 febr.
1849 på Lingonbacka,
flyttade vid 8 års ål-
der med föräldrarna
till det i en vild och
enslig trakt af Upp-
land belägna Lingon-
backa pappersbruk, som
tillfallit familjen ge-
nom arf på mödernet.
Han undergick 1811
kansliexamen vid Upp-
sala universitet och var nära att aflägga hof-
rättsexamen, då han på föräldrarnas önskan öfver-
gaf den juridiska banan. Därigenom mera oförhind-
rad att tillfredsställa sin håg för vitterheten, stifta-
de han vänskap med "nya skolans" män, blef djupt
beläst i tyska litteraturen och lämnade från 1816
under signaturen "Carl" en mängd dikter till "Poe-
tisk kalender" (se d. o.), sedermera äfven till
"Svea". I studenternas krets uppbars Z. mycket
på grund af sitt entusiastiska väsen, sin frimodig-
het, glädtighet och berättarförmåga. Han innehade
1815-19 tillsammans med Palmblad det akademi-
ska boktryckeriet i Uppsala och gifte sig tjugutre-
årig med en dotter till tonsättaren Hæffner. Z. var
länge själfskrifven som poetisk tolk för studentkårens
känslor vid offentliga fester. 1819 bosatte han sig
för framtiden som brukspatron på Lingonbacka, men
underhöll gemenskap med vännerna och ungdomen
i Uppsala. Han råkade som jord- och fabriksegare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
