Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zeitschrift des vereins für volkskunde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schüchlin och påverkades också af den från M. Schongauer
utgående riktningen. Z:s målningar utmärkas för
rättframhet, renhet och uppriktighet i känslan;
han är på en gång duktig i sin förmåga och
blygsam i sitt uppträdande. Man känner igen hans
blonda typ och hans figurers ofta magra
extremiteter. Särskildt är han bekant såsom den främste
af sina samtida tyskar i behandling af draperiet.
Likaså berömmes han för sin färg och för sin gedigna
faktur. Han är bäst, då han framställer figurer
i lugn, framför allt enstaka helgon, genomträngda
af den religiösa känslans värme, ehuru utan allt
svärmeri. Från Z. härrör ett altarverk, på hvars
flyglar han målat S. Nicolaus och S. Franciscus
samt Kristus på Oljeberget (utanpå) och (såsom
predella) Frälsaren mellan två helgon (1488, i
Stuttgarts fornsamling), samt ett annat med Kristi
födelse och Frambärandet i templet (inuti),
Bebådelsen (utanpå) och på predellan Kristus mellan
apostlarna och Veronikas svetteduk. Af öfriga
framstående arbeten märkes ett par stora
altarflyglar med de två Johannes, Bebådelsen och
Besöket hos Elisabet m. m., vidare en cykel å
dubbla flygelpar på ett berömdt altarverk i
Blaubeuren, med 16 kompositioner ur Johannes
döparens lif (nu i Augsburgs galleri). Liknande verk
finnas af honom i Bingen, Sigmaringen,
Nürnbergs Morizkapell, Münchens pinakotek, Karlsruhe
och Stuttgart. Hans senast daterade verk (1504,
i Augsburg) visar skärpt realistisk hållning.
C. R. N.*
Zeitschrift des vereins für volkskunde
[tsa’jtʃrift des fera’jns fyr få’lkskonde], vetenskaplig
folkloristisk kvartalsskrift, som uppsattes 1890 i
Berlin af Karl Weinhold (se d. o.).
Zeitschrift für bildende kunst [tsa’jtʃrift fyr -
konst], en sedan 1866 i Leipzig utg. månadsskrift,
som uppmärksammar alla konstskeden och i
illustrationsväg icke minst omhuldar etsningen. Bilagor äro
"Kunstchronik" och "Kunstmarkt", tidtals äfven
"Kunstgewerbeblatt". Tidskriftens redaktör var
1866–97 K. v. Lützow (se denne); nuv. redaktör
är G. Kirstein.
Zeitschrift für botanik [tsa’jtʃrift fyr],
vetenskaplig kvartalsskrift för botanik, som uppsattes
1909 af L. Jost, F. Oltmanns och H. zu
Solms-Laubach, hvilken sistnämnde 1916 efterträddes af
H. Kniep. Den utkommer i Jena på G. Fischers förlag.
G. L–m.
Zeitschrift für bücherfreunde [tsa’jtʃrift fyr
bycherfråjnde], tidskrift för bibliofili och
besläktade vetenskaper, uppsattes 1897 af Fedor von
Zobeltitz i Leipzig, som organ för Gesellschaft der
bibliophilen, redigerades sedan af C. Schüddekopf
(d. 1918) och G. Witkowski, hvilken senare
numera är ensam utgifvare. Tidskriften innehåller
såväl recensioner som artiklar af högt värde och
har en förnäm utstyrsel.
Zeitschrift für deutsche philologie [tsa’jtʃrift
fyr då’jtʃe filålågi’], vetenskaplig kvartalsskrift,
som utges i Stuttgart. Den uppsattes 1868 och
intar en mycket bemärkt ställning bland den
germanska språkforskningens organ.
Zeitschrift für deutsches altertum und deutsche
litteratur [tsa’jtʃrift fyr då’jtʃes a’ltertom ont
då’jtʃe -tor], vetenskaplig kvartalsskrift, som
sedan 1841 utges i Berlin och som intar en central
ställning på sitt område.
Zeitschrift für pflanzenkrankheiten
[tsa’jtʃrift fyr -hajten], vetenskaplig växtpatologisk
tidskrift (6 häften årligen), som uppsattes 1891 af
P. Sorauer under medverkan af en internationell
fytopatologisk kommitté (svenska medlemmar J.
Eriksson och G. Lagerheim). Redaktörer äro efter
Sorauers död 1916 professorerna O. von Kirchner
och friherre C. von Tubeuf.
G. L–m.
Zeitschrift für wissenschaftliche mikroskopie
[tsa’jtʃrift fyr -skåpi], vetenskaplig kvartalsskrift
för mikroskopi och mikroskopisk teknik, omfattande
såväl instrumentkunskap och mikrofotografi som
botanisk, medicinsk, mineralogisk och zoologisk
mikroskopi, som uppsattes 1884 af W. J. Behrens.
Den redigeras sedan 1903 af E. Küster och
utkommer på Hirzels förlag i Leipzig.
G. L–m.
Zeitschrift für wissenschaftliche zoologie
[tsa’jtʃrift fyr -gi], uppsattes 1847 af Siebold och
Kölliker närmast för att häfda och odla de nyare
riktningarna: jämförande anatomi och embryologi
gentemot den då inom zoologien ännu förhärskande
zoografien; jfr Zoologi.
Zeitschrift für ästhetik und allgemeine
kunstwissenschaft [tsa’jtʃrift - ont a’llgemajne konst-],
betydelsefull vetenskaplig kvartalsskrift för estetik,
som uppsattes 1906 i Stuttgart af Max Dessoir,
hvilken alltjämt är tidskriftens utgifvare.
Zeitun (Seitun), stad i Mindre Asien, i det
forna turkiska vilajetet Aleppo, vid en biflod till
Djihan (forntidens Pyramos), 30 km. n. om
Marasch. Omkr. 5,000 inv. Z. är bekant genom
armeniernas hjältemodiga försvar mot de belägrande
turkiska trupperna hösten 1895. Först genom de
europeiska konsulernas i Aleppo mellankomst
ingicks i dec. en kapitulation, hvarvid armenierna
erhöllo fritt aftåg och amnesti.
A. N–d.
Zeituni, stad. Se Lamia.
Zeitz [tsajts], stad i preussiska reg.-omr.
Merseburg (prov. Sachsen), vid Weisse Elster, 38 km.
s. v. om Leipzig. 32,222 inv. (1919). Mångsidig
industri, omfattande bl. a. bomulls- och
ylleväfnader, maskiner, pianon, handskar, tvål och
parfymer. Stadens gymnasium är inhyst i ett gammalt
franciskankloster, som har ett omfattande
bibliotek med värdefulla handskriftsamlingar. Ett
biskopsdöme Z. upprättades 968, men biskopssätet
flyttades 1028 till Naumburg. Efter den siste
katolske biskopens död (1564) förvaltades stiftet af
kurfurstarna af Sachsen, tills Johan Georg I 1653
öfverlämnade det jämte några andra amt åt sin
yngste son, Morits, som på detta sätt blef stiftare af
bilinjen Sachsen-Z., hvilken utgick 1718. Det
var sedermera i kurfurstens ego till 1815, då större
delen af stiftet förenades med Preussen.
A. N–d.
Zejler, Handrej. Se Vendiska litteraturen, sp. 1113.
Zekin, Sekin, it. zecchino (af zecca,
mynthus, myntverket i Venezia, af arab. sikka,
mynträtt; man har ock velat härleda ordet från namnet
på den forntida staden Cyzicus), ett äldre italienskt,
urspr. venezianskt, guldmynt (dukat), som först
präglades omkr. 1280 och vägde 1/4 lod (= 3,5 gr.).
I prägeln synes den helige Markus öfverräckande
korsfanan till den knäböjande dogen, och på
myntets frånsida förekommer som inskrift (i
förkortning) den latinska hexametern Sit tibi, Christe,
datus, quem tu regis, iste ducatus (Hertigdömet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
