- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
721-722

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zeitschrift des vereins für volkskunde ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

721

Zelotti-Zemzem

722

älskande. - Zolotirsm, blind och fanatisk nit-
älskan.

Zelotti [tselå’tti], Giovanni Battista,
italiensk målare, f. omkr. 1532 i Yerona, d. 1592,
kallades i äldre tider Battista Farinato, Battista
da Verona och Battista Veneziano. Han var lärjunge
af Antonio Badile och förmodligen äfven af sin onkel
Paolo Farinato samt utbildade sig vidare under in-
flytande af Paolo Veronese, hvars biträde han var.
Han var först verksam i Yerona, Yicenza och i
trakten kring Treviso. Yeronese och Z. målade
fresker i Yilla Soranza och Yilla Emo (nu Fan-
zolo) vid Castelfranco - de förstnämnda (1551) nu
i sakristian i Castelfrancos domkyrka. Han utförde
äfven allegoriska takmålningar i Sala del Consiglio
de’ Dieci i dogepalatset i Yenezia. C. B. N. (G-g N.)
Zelow, en från Polen härstammande, 1640 na-
turaliserad och 1827 på svärdssidan utgången svensk
adlig ätt. Bland dess medlemmar märkas Karl
Maurits Z. (se Zelows kosacker) och
dennes brorsdotter, författarinnan Sofia Mar-
gareta Z. (se Knorring, sp. 405).

Zelows kosacker, en lätt kavalleritrupp, upp-
kallad efter sin chef, Karl Maurits Zelow
(f. 22 maj 1757, d. 30 juni 1791), förut kapten
vid Kymmenegårds bataljon, 1790 öfverstelöjtnant
i armén. Se Kosacker, sp. 1124.

Zelter [tsel-], Karl Friedrich, tysk mu-
siker, f. 1758 i Berlin, d. där 1832, valde till
en början sin faders yrke, muraryrket, och utöfvade
det 1783-1812 som
egen byggmästare, men
utbildade sig därjämte
tidigt till skicklig diri-
gent, violinspelare och
tonsättare. 1791 in-
trädde han i sin lä-
rare Faschs "Sing-
akademie" i Berlin,
där han efter Faschs
död, 1800, intog an-
förarplatsen. Invald i
k. akademien 1806,
inrättade han 1807 en
"ripienskola" för or-
kesteröfningar; och då
den första manskvartettföreningen 1. "liedertafel"
(se d. o.) bildades i Berlin, 1809, blef han själen
däri och komponerade för den. 1809 utnämndes
han till professor vid akademien, och 1819 stiftade
han k. institutet för kyrkomusik, hvars ledare han
förbi ef till sin död. Z. vardt som kompositör mindre
berömd för sina större stycken, kyrkosånger, kan-
tater och operor, än för sina visor och manskörer.
Hans visor fördunklades senare af Schuberts, men
voro på sin tid en ganska viktig länk i romansens
utbildning, särskildt genom införande af en folklig
ton, och en del blef verkliga folkvisor. De äro
emellertid hållna i en tämligen stelt upprepad
strof f orm, ej genomkomponerade. Hans musik till
Goethes lyriska dikter slog så an på skalden, att
denne hedrade honom med varm vänskap, som bl. a.
tog sig uttryck i en intressant brefväxling mellan
Goethe och Z. (utg. i 6 bd 1833-34; nyaste uppl.
1913 ff.). Z. skref en biografi öfver Fasch (1801)
och en själfbiografi (utg. 1861). A. L.*

Zemaitiska. Se Lettiska språk.

Zemecke [tse’-], Johannes, tysk rättslärd, d.
1245 eller 1246, känd under namnet Johannes
Teutönicus (J. den tyske), f. af fattiga föräld-
rar, säkerligen i Halberstadt, vistades som student
och antagligen magister vid Bolognas universitet,
hvarest den romerska rättens studium blomstrade.
Stödd på föregående glossatorer (se d. o.) där,
åstadkom han den första omfattande och fort-
löpande kommentar till det viktiga "Decretum
Gratiani" (se Kanonisk rätt), hvilken kom-
mentar blef allmänt nyttjad som grundval för
studiet däraf och fick titeln Glossa ordinaria de-
creti. Han utarbetade äfven dylika förklarande
anmärkningar till Innocentius III:s dekretal och 4:e
allmänna laterankonsiliets (1215) beslut. Z. ut-
nämndes 1212 till kanonikus vid domkapitlet i Hal-
berstadt (bredvid idel högadliga herrar) och blef
1235 detta högstifts dekan, 1241 dess prost.

2emine, myt. Se Mytologi, sp. 182.

Zemljano^-goYod. Se Moskva, sp. 1187
o. 1190.

Zemp [tsemp], J os e p h, schweizisk politiker, f.
2 sept. 1834 i Entlebuch, kantonen Luzern, d. 8
dec. 1908 i Bern, blef 1859 juris doktor i Heidel-
berg, var därefter advokat, först i sin födelseby,
sedan i Luzern, blef 1863 led. af kantonen Luzerns
stora råd, 1871 af schweiziska ständerrådet och
var som led. af nationalrådet 1873-76 och 1881
-91 inflytelserik ledare af det ultramontana kon-
servativ-demokratiska partiet. Som dess represen-
tant tillhörde han dec. 1891-juni 1908 förbunds-
rådet och genomförde 1897 som chef för järnvägs-
departementet de schweiziska järnvägarnas förstat-
ligande. 1895 och 1902 var Z. förbundspresident.
Jfr biografi öfver Z. af Winiger (1910). V. S-g.

Zemplen [sä½plèn], ty. Zemplin, förutvarande
komitat i Ungern, utgörande ett smalt bälte land
från Karpaterna i n. till Theiss’ öfre lopp. Komita-
tet, af hvars befolkning 52 proc. voro ungrare, 30
proc. slovaker, 10 proc. rutener och 2,5 proc.
tyskar, är nu uppdeiadt mellan Tjecho-Slovakien,
som eger större, nordligare, delen, och Ungern, som
eger den mindre, sydliga. A. N-d.

Ze^skij sobor [sabårr], ry. (af zemlja’, land,
och soborr, församling), namn på den i äldre tider
i Ryssland, före Peter den stores reformer förefint-
liga riksförsamlingen. Se Ryssland, sp. 1456.
Namnet används i nyare tid äfven om ett slags
landsting eller hushållningssällskap i guvernemen-
ten under en zemskij natjalnik (se
P le ve).

Zemstvo, plur. ze’mstva, ry. (af zemlja’,
land), landsrepresentation, landsting. Se
Ryssland, sp. 1424. Efter bolsjevikrevolutionen 1917
har en lokal rådsrepresentation undanträngt zemstvo-
församlingarna.

Zemun, stad. Se Semlin.

Zemzem, helig källa inom tempelområdet i
Mekka, alldeles invid Kaba. Enligt en tradition
var det denna källa, som Hagar fann i öknen på
sin flykt med Ismael (jfr l Mos. 16 och 21), en-
ligt en annan är den gräfd af profetens farfar eller
i hvarje fall af honom iståndsatt. Förmodligen till-
hörde den redan den förmuhammedanska helgedo-
men i Mekka. Sedan gammalt är den öfverbyggd
med ett hus. Dess vatten är starkt kemiskt, med salt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:28:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcm/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free