Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zephronia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
739
Zerna-Zeromski
740
Medelpunkten för den mycket lifliga turisttrafiken,
som jämte boskapsskötsel och något åkerbruk är
invånarnas förnämsta förvärfskälla, är byn Z. (805
inv. 1910) med sina palatslika hotellbyggnader. Af
andra byar i dalen, som i 6 kommuner räknar omkr.
2,500 inv. af tysk härstamning och katolsk bekän-
nelse, är den viktigaste S:t Nikolaus (1,164 m.
ö. h.), efter hvilken dalen har sitt namn. Med
den italienska Val Tournanchs står den i förbin-
delse genom en glaciärstigöfverMatterjoch. A. N-d.
Zerrna Panzer, Schedo’norus Fr., bot., gräs-
släkte, nära släkt med Bromus. I Sverige finnas
5 arter, af hvilka den på murar och vid väg-
kanter växande Z. tectorum är den allmännaste.
Z. inermis, f o d e r l o s t a, är ett värdefullt, stor-
växt och bredbladigt fodergräs, särskildt på torr
jord, som förvildats flerstädes i mellersta och södra
Sverige. G. L-m.
Zero, it. [tserrå] och sp. [the’rå], fr. zéro
[serå7], noll (se d. o.).
ZerVmski [je-], Stefan, polsk författare, f.
1864 i guv. Kielce, studerade vid Warschaus
universitet, men måste på grund af bröstlidande
afbryta studierna 1889 och vistades ett par år
på landet som informator och skollärare, hvar-
vid bekantskapen med den polska landsbygdens lif
gaf honom impulsen till nationellt författarskap.
¾. tillbragte i början af 1890-talet några år i
västerlandet, bl. a. fyra år som bibliotekarie vid
polska nationalmuseet i Rapperswyl (Schweiz),
tjänstgjorde efter återkomsten till Polen 1896 vid
Zamoyski-biblioteket i Warschau och flyttade sedan
för hälsans vårdande till Zakopane. Han inveckla-
des 1905 i Warschau i politisk rättegång, som
tvingade honom att emigrera, tillbragte 4 år i
Paris och 3 i Italien, återvände vid Världskrigets
utbrott till Polen och tog aktiv del i det politiska
arbetet. 2. bröt redan från sitt första litterära
framträdande, i början af 1890-talet, med de utili-
taristiska strömningar och med den resignerade
kapitulationsstämning inför den dystra verklighe-
ten, som mot 1800-talets slut alltmer tagit öfver-
hand inom polska litteraturen. Han tillhörde en
generation, som vuxit upp under det ryska för-
tryckets och reaktionens fruktansvärdaste tid och
därvid fått hvad han själf kallar "den ryska
sjukan", det patriotiska hatet mot förtryckarna,
djupt inympad i själen, en generation, som på
samma gång tagit starkt intryck af de marxistiska
idéerna under deras segertåg och som lärt sig att
se lif vet omkring sig i dessa doktriners ljus. Med
en hypernervös känslighet, utan starka ord, men
med ett mäktigt patos doldt bakom orden, reage-
rade han mot den honom omgifvande verkligheten;
han ville väcka sitt folk och sätta lif i dess tröga,
likgiltiga massor. Han egnar sig därvid först och
främst åt politiskt väckelsearbete; han vill "slita
upp de polska såren, så att de ej skola betäckas
med gemenhetens hud". "Vi skola sönderhackas
af korpar och gamar" är den betecknande titeln
på ett af hans första arbeten, publiceradt 1892
i Krakau under pseudonymen Maurycy Zych.
Han väcker där till lif insurgenten från upprorsåret
1863, som visserligen förlorat hoppet om sin sak,
ställd som han är mellan den ryska öfvermakten
och den polske bondens likgiltighet, men som likväl
troget tjänar denna sak ända till martyrdöden.
Motiv hämtade från Polens lidandeshistoria under
det ryska väldet behärska också hans i hemlandet
publicerade noveller, först offentliggjorda i tidnin-
gen "Glos" och sedan samlade i bokform. Han
skildrar den uppväxande generationens martyri-
ologi i de fängelseliknande polska skolorna, där
alla ansträngningar göras för att kväfva de ungas
nationalmedvetande, ett arbete, som likväl är ett
sisyfusarbete: en ringa anledning - deklamation
af en dikt af Mickiewicz - är nog för att få
patriotismen att slå ut i full låga (’Sisyfusarbete’),
han skildrar regeringens förföljelser mot katolicis-
men (’Hedningen’, ’Deras gud’), han skildrar den
tragiska konflikten mellan den dödsdömde frihets-
hjälten och hans tsartrogne farbror generalen, som
själf af gör brorsonens öde (’Skovekko’), den urspr.
hopplöst mörka pessimismen ger därvid småningom
vika för mera optimistiska tonfall; särskildt är
detta fallet i ett par kvasihistoriska prosadikter,
där episoder ur Polens förflutna ge författaren
stoffet för symboliska och allegoriska fantasier om
Polens nutid och framtid: dels Powiesc o udalym
Walgierzu (Sägnen om den tappre Walgier; 1899),
där bilden af riddaren, som luttras och mognar i
fångenskap och lidande, symboliserar den polska
nationens öden efter delningarna, dels Duma o
hetmanie (Klagokvädet om hetmanen; 1903), där
det historiska motivet är den polske krigaren
Zolkiewskis hjältedöd i kriget mot turkarna 1620,
men där diktens kärna utgöres af en visionär öfver-
blick af Polens historia och där författaren bl. a.
låter den gamle hetmanen i andanom skåda de
polska legionernas anryckande. En stolt patriotisk
äredikt, fylld af fosterländsk optimism, är också den
1903-04 publicerade historiska trebandsromanen
Popioly (I grus och aska), en serie löst hopfogade
bilder från Napoleonskrigen och af polska legio-
närernas deltagande däri, det hela, trots sitt episka
ämne, snarast ett stort lyriskt poem, röjande för-
fattarens släktskap med den polska romantikens
stora skalder. Samtidigt med dessa patriotiskt be-
tonade verk utgöra emellertid från första stund
de sociala missförhållandena i Polen temat för 2:s
författarskap. Han skildrar dels proletariatets
lidande och förtryck: bonden, som af nöden för-
vandlats till ett rasande vilddjur (Zmerzch), bon-
den, som grymt misshandlas af skogvaktaren och
godsegaren, därför att han stulit trä till likkista
åt sin son (Zapomnienie) etc., dels också bilden
af den bildade samhällsmedlemmen, hvilken anser
som sin plikt att offra sig för folkets väl och som
gör det, fastän själf medveten om det gagnlösa i
sitt offer, t. ex. den unge läkaren, som, drifven
af känslan af solidaritet med proletariatet, af-
svärjer sig gemenskapen med fadern-landtjunkaren,
som skott sig på böndernas bekostnad (Doktor
Piotr). Den bildades plikt att egna sig åt det
otacksamma arbetet för de små i samhället utgör
också ämnet för 2:s stora, 1900 publicerade roman
Ludzie bezdomni (Hemlösa människor). Romanen
ger en, konstnärligt sedt, osammanhängande, men
belysande social tidsbild från sekelslutets Polen,
särskildt i fråga om proletariatets lif: dess hjälte
är en ur proletariatet utgången läkare Tomiasz
Judym, som är lidelsefullt genomträngd af med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
